Jag och Dan Hylander

Jag upptäckte honom när jag var i de övre tonåren. Till att börja med upplevde jag hans musik live på små klubbar. Jag minns tydligt den inbjudande trängseln, täta röken och det tajta bandet. Live var det nämligen inte bara Dan Hylander som drog, det var lika mycket kompgruppen Raj Montana Band. Sällan hade man hört något som lät så bra, ett stort band som verkligen var en helhet.
Egentligen var jag under denna tid mest upptagen med att lyssna på det vi kallade symfonirock, men Raj Montanas konserter och albumet "Döende oskuld" smög sig in mellan mosebok och kameler( Genesis och Camel).
Hylander var något helt annat än engelsk symfonirock . Hans inspiration kom från amerikansk musik som Dylan och Waits, men framförallt från Little Feet. Med sin musik öppnade han dörren till en mängd andra artister av liknande slag, inte minst Jackson Browne. Ändå var det kanske Dans texter som påverkade mig mest. För det första struntade han i att rimma. Istället målade han fritt med ord. Textraderna gav mig bilder som bara böcker gjort tidigare. Ofta var innehållet starkt socialrealistiskt, men aldrig plakat-politiskt som så mycket annat från den här tiden. Raden "Det var en solstråle som fann dig mitt på golvet i ditt rum, där du somnat med en flaska i din hand…” är ett bra exempel.

Någon gång i början av åttiotalet fick Hylanders karriär raketfart. Albumen sålde guld och diamant, konserterna flyttade från små klubbar till hallar och utomhusscener. 1983 fick Raj Montana band Rockbjörnen för bästa grupp och -84 var det Dans tur att få Rockbjörnen för bästa manliga artist. Större kunde man inte bli i Sverige på den här tiden. Tyvärr blev det upp som en sol och ner som en pannkaka. Bandet upplöstes och Hylanders plattor utan Raj Montana sålde allt sämre. I början av nittiotalet blev han utan skivkontrakt och ingen tycktes bry sig om artisten Dan Hylander längre. Man kan fråga sig vad som hände egentligen? Några påstår att han gjorde ett antal för smala och svåra plattor, andra säger att han helt enkel blev för tjatig och upprepade sig själv. Själv tycker jag ingenting av detta stämmer, lyssnar man på de skivor som gavs ut i slutet av åttiotalet och i början av nittiotalet, så slås man framförallt av att det är bra. Visst provade han lite nya vägar på t ex "Kejsarens nya kläder", men det är inget revolutionerande. En mer trolig förklaring till Hylanders kommersiella fall är helt enkelt hur musikbranschen ser ut. Det finns så många solar som blivit pannkakor i musikhistorien. Vad som skiljer Hylander från många andra med en kort tid i rampljuset är att han är så mycket mer än en scenartist. Dan var och är framförallt en stor låtskrivare, så när publiken inte ville höra honom längre började han istället skriva låtar till andra artister. Totta Näslunds tidiga soloalbum bestod nästan helt av Dans låtar. Sven Ingvars, Björn Skifs och Tomas Ledin är andra som fått hjälp av Hylanders vassa penna.

Efter att många år främst varit producent och låtskrivare är Dan numera tillbaka som scen- och skivartist. Tro det eller ej, men han är lika bra som alltid, både på scen och skiva.
Om du inte tror mig så lyssna på låtlistan nedan. Där finns både gamla och nya låtar.