lördag 25 mars 2017

John Wesley Harding = Wesley Stace



Nu vill jag tipsa om en låtskrivare och sångare som förtjänar mycket större uppmärksamhet än vad han hittills fått.  Han heter egentligen Wesley Stace och kommer från den lilla brittiska staden Essex. Sedan åttiotalet har han släppt musik under namnet John Wesley Harding, ett namn som för tankarna till Dylan. Och visst är han påverkad av Bob, men också av britter som Elvis Costello och Billy Bragg.  På John Wesley Hardings plattor kokas det ofta en musikalisk gryta på angloamerikanska influenser. Ibland har Wesley fått kritik för att han låter för mycket som sina förebilder, men vad gör det när han är så förbaskat bra.
Wesley har släppt en rad fantastiska album.. Alla innehåller en underbar sångröst och starka melodier.
Lyssna på min spellista här:




På sina två senaste album har han gått tillbaka till sitt dopnamn. Den alldeles nya skivan heter Wesley Stace's John Wesley Harding. Kompgrupp är inga mindre än den amerikanska countryrockgruppen; The Jayhawks. Efter två lyssningar måste jag säga att skivan kan bli ett av 2017 års bästa album, men jag återkommer med en fullständig recension.



måndag 20 mars 2017

Alison Statton - en vardaglig indie-ikon



I den flod av postpunk som växte fram under sent sjuttiotal var Alison Stattons röst en smekning bland all taggtråd. Hon sjung då i Cardiff bandet Young Marble Giants. En grupp som inte lät likt något annat. Med bas, gitarr, trummaskin och Alisons röst skapade de en minimalistisk, vacker musik som var svår att stoppa in i något fack. Kontrakt på indiebolaget Rough Trade gjorde att deras enda studioalbum nådde ut till en musikintresserad  publik i stora delar av världen. Idag omnämns bandet som inspiration för så skilda artister som Kurt Cobain och Belle & Sebastian. Under tidigt åttiotal fortsatte Statton till gruppen Weekend. Stilen var nu betydligt jazzigare, men Stattons behöll sitt coola och avskalade sätt att sjunga på.

Första gången jag hörde Allison Statton var just med gruppen Weekend. Jag föll genast för denna udda fågel i en musikvärld där många gjorde allt för att synas och höras. Allson gav ett helt annat intryck,  mycket mer vardagligt och coolt. Det tog några år innan jag letade mig tillbaka till hennes tidiga inspelningar med Young Marble Giants. Idag gillar jag det mesta denna dam varit inblandad i.
Alison Statton är utbildad kiropraktor och har i många år pendlat mellan musiken och kotknackeri.
På senare år har Allison gett ut skivor under namn som "Devine and Statton "och Alison Statton  and Spike", samt gjort enstaka konserter med Young Marble Giants.

Sin speciella röst har hon behållit genom alla år. Att säga att hon sjunger vackert vore att ljuga, snarare är det personligheten som fångar. Lyssna på låtlistan nedan, så förstår du.




söndag 19 mars 2017

Så låter Chuck Berry

Nu är han död, denne legend. Mannen som kanske betytt mer för rockmusikens utveckling än någon annan. Trots detta är han bara ett namn för många. I bästa fal känner man till ett fåtal av hans låtar. Vill du höra mer? Lyssna då på min Spotifylista med Chuck Berry. Där återfinns alla hans bästa sånger. Många av dem har du hört, men ofta i olika coverversioner. Ta nu chansen och lyssna på originalen.



lördag 18 mars 2017

Några låtar som väcker minnen

Det finns folk som hävdar att det man lyssnade på när man var 15-25  år är den musik som alltid kommer att ligga en närmast om hjärtat. Kanske är det så. Här kommer, hur som helst, några sånger från den tiden. De är slumpmässigt valda. Jag har helt enkelt satt min stora musiksamling på "shuffle".


En av det tidiga sjuttiotalets riktigt stora hits. Don Mcleen har aldrig uppnått samma framgång igen. Idag är han ihågkommen fråmst för denna sång och dess gåtfulla text.



Och nu något helt annat. Denna låt kom 1979 och blev Jams första hit i England



Året var 1981. Syntpopen och rockvideon hade kommit. Otroligt tidstypiskt.



Jag letade med ljus och lykta efter annat än syntpop under 80-talet. Weekend var ett band som gick sina egna vägar och som jag gillade för det.



Sjuttiotalet igen. Från Supertramps genombrotts album; "Crime of Century"


Sammanfattningsvis kan man säga att en del av musiken ovan känns lite passé, som om bäst före datumet gått ut, men samtidigt väcker de en hel del positiva känslor och minnen. Kalla det gärna nostalgi.