Årets sista och roligaste lista

För andra året i rad har jag och min tonårsson ägnat oss åt en rolig lek på mellandagarna. Det börjar med att vi gör var sin lista på årets tjugo bästa låtar. Därefter får vi välja ut de tio bästa låtarna på den andres lista. Slutligen sätter vi ihop de bästa spåren och en ny  "Far och son lista" bildas. Låtarna presenteras här i alfabetisk ordning. Ni kan ju roa er med att försöka lista ut vilken låt som är vald av vem. Det är faktiskt inte alldeles lätt i år.

Far och son 2015

Amy Lee – Going to California

Anna Ternheim – Caroline

Birdy, Rhodes – Let it all go

The Blue Dawns – Refuse to follow

Blur – There are too many of us

Catherine Feeny – I don’t know if I am

David Gilmour – In any tounge

The Decemberists – Lake song

Ed Sheeran – Make it rain

Gilli – C’est la vie

Jenny Lysander – Northern Folk

John Williams – The Jedi steps and finale

Lana del ray – 24

Lera Lynn – Lately

Lera Lynn – The only thing…

Lucy Ward – Ode to Wittaker Browne

Mary Coughlan – Change Encounter

Sam Smith – Writing’s on the wall

Warren Haynes – Is it me or you
 Weaver - Not the plan

50 bästa albumen 2015, hela listan

Detta är den fullständiga listan. Klicka på länken, så kan du höra smakprov från samtliga album.
https://open.spotify.com/user/drake2/playlist/4j6sXvu2EY1kaYtvEHstEn

Nr50. Kraja - Hur långt som helst

Nr 49. Beppe Gambetta & Tony McManus - ROUND TRIP

Nr 48. Florence +  The Machine: How big, how blue, how beautiful

Nr 47. Den stora vilan – Utsikt mot havet

Nr 46. Sanna Hogman – Medan tid är skall vi ro

45. Trembling Bells – The Sovereign Self

44. Andreya Triana – Giant

44. The School – Wasting away and wondering

43. The Tallest Man On Earth - Dark Bird Is Home

42. Daniel Norgren – Alabursy

41. Sofie Livebrant - Light
house stories

40. Mimi Terris - Flytta hemifrån

39. Damh The Bard – Sabbath

38. Hillman Lighthouse - Hillman Lighthouse

37. Skenet – Allting rullar

36. Louise Hoffsten – L

35. Richard Thompson – Still

34. Siri Karlsson - The lost colony

33. Bo Kaspers Orkester – Redo att gå sönder

32. Slowgold – Stjärnfall

31. Dodson and Fogg – Warning signs

30.  Glen Hansard – Didn’t he ramble

29. Irma Schultz Keller – Sånger från Gläntan

28. Oddjob- Folk

27. Jason Isbel – Something more than free

26. Titi Robin - - Taziri

25. Dawes – All your favorite bands

24. Jeff Lynne’s ELO – Alone in the universe

22. Kathryn Roberts and Sean Lakeman - Tomorrow Will Follow Today

23. Hindi Zahra  - Homeland

21. Southside Johnny And the Asbury Jokes – Soultime

20. The Souljazz Orchestra – Resistance

19. The Ravines – Everything fine

18.  Esko Jervelä Epic Male Band

17. Dorado + Amati Schmitt Group

16. The Unthanks - Mount the air

15. Waterboys – Modern Blues

14  Sufjan Stevens – Carrie & Lowell

13. Bill Fay - Bill Fay – Who is the sender

12. Kolonien – Drömmarnas land

11. Lucy Ward - I dreamt I was a bird

10.  Laura Marling -  Short Movie

9. Joe Jackson – Fast forward

8. Warren Haynes featuring Railroad Earth – Ashes & Dust

7. David Gilmour – Rattle that lock

6. The Decemberists – What a terrible world, what a beautiful world

5. Jenny Lysander – Northern Folk
4. Anna Ternheim - For the young
3. Tobias Jesso Jr. – Goon
2. Joel Alme – Flyktligan
1. Catherine Feeny and Chris Johnedis
1. Mary Coughlan, Eric Visser -  Scars on the calendar

50 bästa albumen 2015. Två ettor !

 Enligt mig är det, i år, två album  som är i en klass för sig.  Vilket album, Cughlans eller Feenys, som är det allra bästa kan jag dock inte säga. De får därför dela på första platsen.

Catherine Feeny and Chris Johnedis

Catherine Feeny har jag alltid sett som en duktig låtskrivare, men uppfattat som lite konturlös. Hon har på något vis låtit som hundratals andra unga tjejer med akustisk gitarr. Med sin nya skiva gör hon något helt annat. Jag har faktiskt aldrig hört något liknande. Singer/songwritern Catherine Feeny samarbetar här med jazztrummisen Chris Johnedis.  Liknande samarbeten har gjorts förut. Under sent sextiotal och tidigt sjuttiotal, var det ganska många singer/songwriters som beblandade sig med jazzmusiker. Joni Mitchell, Tim Hardin och Tim Buckley är tre exempel. Men denna skiva låter inte alls som tidigare korsbefruktningar. Musiken är så avskalad, enkel och samtidigt komplicerad. Feeny spelar mestadels ukulele (!?) med en otroligt sparsam, repetitiv spelstil. Johnedis behandlar percussion som om han smakar på varje ton. Ur detta stiger Feenys röst. Dem låter som en naturkraft som ingen kan hindra. Resultatet blir en märklig, men alldeles underbar platta. Det känns bekant och främmande på en gång. Jag vet inte vad man skall kalla denna musik, pop? folk?  jazz?  eller- i några låtar - rent av soul?
Nä, jag vet inte, men vad spelar det för roll vad man kallar det, otroligt bra är det hur som helst. 

 Mary Coughlan, Eric Visser -  Scars on the calendar
Mary Couchlan och Eric Visser återförenas på detta album. De två började sitt samarbete redan på åttiotalet och har tillsammans gjort flera minnesvärda inspelningar. Ofta har de förenat keltisk folk, europeisk cabaret och amerikansk jazz till en spännande helhet. På denna skiva hörs dessa influenser tydligare än på länge. Det är musik som har gått rakt in i hjärtat och jag tror den kommer att stanna där för alltid. Marys röst och Eriks makalösa gitarrspel är oftast allt som behövs för att musiken skall bli fulländad. Ibland kryper det in en bas och sparsam percussion, som på In a another world, där ståbasen tuffar på medan Mary, som så ofta, sjunger om olycklig kärlek.
Favoritlåtar: Blood, This is not a song och nämnda In a another world. Nedan får ni ett,