För dig som vill få en bredare bild av hur Robert Broberg låter

I de kommentarer som varit efter Brobergs bortgång är det många som påpekat att han hade en stor bredd både musikaliskt och textmässigt. Här nedan är en spellista som just visar det. Jag har medvetet låtit bli att ta med de stora hitarna. Det är en lista med sånger som visar just Brobergs mångsidighet. Hans allvar, galenskap, politik och humor. Listan är i kronologisk ordning. Det börjar med riktigt bra och roliga ordlekar, fortsätter sedan med mer allvarliga ordlekar, blir gladare igen, för att sluta i allvar. Fast egentligen är det missvisande att prata om allvarliga och glada perioder, Robert var båda delarna, hela tiden.
Läs gärna atikeln om Robert som jag skrev för något år sedan:
Robert Broberg och jag

Robert Broberg är död

Den enda idol jag någonsin haft är död. Jag har svårt att få ur mig något vettigt, utan länkar istället till en artikel som jag skrivit tidigare:

Robert Broberg och jag

Två band som inte kunde bestämma sig

 Låt mig presentera två bortglömda band från tidigt sjuttiotal. Ett skäl till att de inte slog igenom var nog att de inte kunde bestämma sig för hur de skulle låta. Själv tycker jag att det är just bandens märkliga blandning av stilar som gör skivorna extra spännande.

The Ghost - When You're Dead ..One Second (1970 UK)

Så vitt jag vet gav denna Birmingham grupp ut bara denna enda LP. Medlemmar var: Daniel MacGuire - Bass Guitar, Charlie Grima - Drums, Percussion, Paul Eastment - Lead Guitar, Terry Guy - Organ, Piano och Shirley Kent – Vocals. Musiken sticker åt två helt olika håll. Dels är det tydliga influenser av amerikansk psykedelisk rock i stil med Big Brother & The Holding Company, dels låter det ibland folkrock på ett sätt som för tankarna till den tidens Fairport Convention. Det var framförallt den kvinnliga sångerskan och låtskrivaren Shirley Kent som stod för folkinfluenserna. I en sång som som ”Time is my enemy”är hon väldigt Sandy Denny-lik. Helt annorlunda låter gruppen i  "When youre dead"

The Way We Live – A Candle For Judith (1971 UK)
Stommen i denna grupp utgjordes av trummisen Steve Clayton och gitarristen och sångaren Jim Milne. De gav ut en platta som "The way we live", innan de bytte namn till Tractor. Gruppen hade en likartad, splittrad, psykedelisk stil som The Ghost. Tung rock varvades med mer folkliga tongångar. Sånger som ”Squares” och ”Storm"är riktigt bra.





Hela albumen kan höras på Spotify.

Nya album med folkmusik som låter mer än folkmusik

Damh The Bard - Sabbath
Damh the Bard heter egentligen  Dave Smith och är någon märklig blandning av folkrockare, bard och druid. Det låter flummigt, men faktum är att musiken är rak, brittisk folkrock. Visst innehåller texterna lite väl mycket hokus pokus, men slår man bort dem blir plattan riktigt njutbar.






Siri Karlsson - The lost colony
Siri Karlsson är, trots namnet, en duo bestående av Maria Arnqvist och Cecilia Österholm. Jag älskade deras förra album och förväntningarna inför deras nya har varit stora. Grunden i duons musik är fortfarande svensk folkmusik, men den vandring mot mer experimentella toner, som påbörjades med förra skivan, har man fortsatt. Marias saxofon och Cecilias nyckelharpa har fått ännu mer sällskap av kantiga, skeva och vackra ljud, ofta skapade av elgitarrer, trummor och röster. Sällan har folkmusik låtit så här spännande.


Spiro - Welcome joy and welcome sorrow
Spiro är en akustisk kvartett med Jane Harbour (violin/viola), Jon Hunt (acoustic guitar/cello), Alex Vann (mandolin) and Jason Sparkes (piano accordion/piano)
De har sedan flera år skapat en alldeles egen musik som rör sig i gränslandet mellan folkmusik och konstmusik. Det är minimalistiskt vackert och alltid instrumentalt. Bästa sättet att uppleva dessa toner är att sluta ögonen och bara låta dem sjunka in.

ALL MUSIK FINNS PÅ SPOTIFY

Sånger till sommaren som regnar bort

Molnen ligger tunga, regnet smattrar mot rutan. Försjunken i en bok sitter jag och väntar på uppehåll. När jag inte läser bok så fördjupar jag mig i en låtlista som sammanfattar sommaren ganska bra. Det är en samling med sånger som du inte ser på de vanliga, förljugna, sommarlistorna.

Fem sånger jag vill skriva om

Ben Watt - Spring
Ben watts första soloplatta är en fantastisk skiva. Det tog honom 31 år att göra en uppföljare. De åren ägnade han bland annat åt att göra elektronisk musik. Spring finns med på på Watts andra album som kom  2014.Spåret är på något sätt typiskt för albumet. Det är en återgång till det folkliga uttryck som han hade på debuten. Det är också en flirt med tidigt sjuttiotal. Ljudbild och arrangemang smakar John Martyn och -faktiskt- en del Pink Floyd



Amelia Curran - What will you be building
Curran är en av många enastående singersongwriters från lönnlövens land. Detta är en sång som låter som om hon lånat in Frälsningsarmens orkester. det är blås och aukustiska gitarrer och hon sjunger likt en nyfrälst. Fantastsik musik från enastående album som borde ha kommit med på någon av mina årsbästalistor



Beatles - A day in life
En av Beatles allra bästa låtar. Jag minns att mamma bad mig stänga av när sången går in i ett psychedelisk oljud efter orden "I love to turn you on"


Elise Einarsdotter Ensemble - Pjoller
 Denna låt är skriven av Jonas Knutsson. Saxofonisten som får folk och jazz att mötas som ingen annan.  Det svänger. Tyvärr finns den inte på Youtube, men väl på Spotify





The Band - Across the great divide 
 Det tog några år innan jag insåg deras storhet. Idag förstår jag att nästan inget band i musikhistorien har kunnat kombinera ett så fantastiskt sound med en lika stark låtskatt.