Tre plattor nyprogg

Den svenska proggrörelsen var speciell på många sätt.  Det fanns en mycket stor musikalisk bredd, vilken många inte tror. Långt ifrån allt var plakatpolitisk rock. Folkmusik, jazz och instrumentalmusik fick också plats. Den gemensamma nämnaren var ofta en stor upptäckslusta både i musik och text.

Här är tre album från 2014 som på olika sätt är inspirerade av denna musikmiljö.

Anna Ahlund - Omnejd
Annas musik är tydligt påverkad av den psykedeliska rock som t ex Mikael Ramel, Fläsket Brinner och Kebnekajse gjorde, Dungen är en annan influens som inte går att bortse ifrån. Men Anna kopierar inte andra. Hon lyckats göra sin egen brygd. På detta album visar hon upp en stark egen personlighet och en förmåga att skriva bra melodier.

 
Brigaden - Om Alerto och några andra gubbar.
Detta band ligger på samma lilla skivbolag som Anna Ahlund, nämligen Havtorn Records. Brigadens musik är helt instrumental. Det är brölande saxofoner, ylande hammondorgel och ringande gitarrer. Ibland låter de som blåsorkestern längst fram i ett första maj tåg eller som Tältprojektets storband. Själva skriver de bland annat att de är latinskt inspirerade och att det kanske gör musik i stil med den som de Spanien frivilliga kunde ha hört när de reste ner till kriget. Att placera in musiken i någon bestämd genre är praktiskt taget omöjligt. Spännande är det hur som helst.

 

Sanna Carlstedt - Alltid retar det någon
Sanna är en del av den svenska visvågen. Musiken rör sig i något slags gränsland mellan visa och Springsteenrock. Hon verkar hemtam med denna musikaliska inramning och hennes kraftfulla röst fungerar som en extra, smakfull krydda. Texterna är ibland tydligt politiska, "En sång till alla dem" är ett exempel, "Solid och Arisk" ett annat. Jag gillar starkt denna skiva. Min favoritlåt, är utan tvekan, "Lämna mig ifred", en ilsken rökare rakt i ansiktet på mannen som hon tröttnat på.

All musik finns på Spotify

Annat än hela album

Hittills har jag bara recenserat hela album 2014. Det ges ju ut massvis med musik i andra format, så nu är det dags att skriva lite om singlar och EP:

My Brightest Diamond - Pressure
My Brightest Diamond - Love Killer
Bakom detta artistnamn döljer sig multiinstrumentalisten Shara Worden. På ett antal album har hon gjort sin egna brygd på cabarémusic, opera, rock och konstmusik. Dessa två singlar förebådar hennes kommande album och visar upp en modern, syntigare ljudbild. Men var inte oroliga MBD har kvar sin personlighet och jag ser fram emot nya albumet med stor förväntan

Tracey Thorn - Molly Drake songs
Tracey bär, enligt mig,  på en av världens bästa röster. Här har hon spelat in två sånger skrivna av Molly Drake ( Nicks mor). Inspelningarna är avskalade, nakna och så bra. Om man jämför med Mollys hemmainspelningar som tidigare funnits så är detta verkligen ett lyft. De gånger jag lyssnat på Mollys enda album så har jag alltid känt att musiken är bra men produktionen för dålig. Det har nu Tracey Thorn rättat till med sina nyinspelningen av dessa sånger. Inspelningarna gjordes tydligen för att ingå i en dokumentär om Molly Drake. Den hoppas jag att få se någon gång.

Weaver - Aiming for doves
Bakom Weaver döljer sig en ung göteborgare vid namn Johan Weber. Weaver gör musik djupt rotad amerikanskt folk och singer/songwriter tradition. På denna EP med fem låtar visar han att han mycket väl kan få en framtid som singer/songwriter. Min favorit är den lätt popiga "From different tree", där Johans röst verkligen kommer till sin rätt.

Moddi - Trainsong
Nu över till en ung norrman med en röst som får håren att resa sig på armarna. På denna singel sjunger han kompad av akustiska instrument. Språket är åter engelska, efter att förra albumet var på hemspråket. Jag tror och hoppas att detta förebådar ett nytt album.

Agnes Obel - Katie Cruel
Laura Marling - Bonny Portmore
Detta är tydligen musik till en ny brittisk TV serie vid namn Turn. Både Agnes och Laura är två av Europas, just nu, bästa låtskrivare. Här har de dock valt att göra var sin traditionell sång och så de gör det, Glöden, inlevelsen och kraften får mig att häpna.



Här kan du lyssna på samtliga låtar

Stefan Sundström - Nu var det 2014

Stefan Sundström är ett unikum i svenskt musikliv. Han skiter fullständigt i gällande trender. Med poesi, naturromantik, vemod och politisk ilska skapar han sitt eget musikaliska universum. Dessutom blir han bara bättre med åren.
På denna skiva har han valt att samarbeta med Franska trion. Det ger en jazzig, lite skev inramning som passar Sundström perfekt. Med trions hjälp trillar Sundström aldrig i mainstream eller Stones-fällan, vilket har hänt på tidigare plattor.
Det finns flera pärlor på detta album. den inledande "Nog", "Grön, grön, grön" och den chansonaktiga "Om 100 år" är tre exempel.
Kanske är ändå de allra bästa spåret; "Resa med lätt bagage". Där finns allt det som gör Sundström så bra, hans språk, berättarteknik och innerlighet, spetsat med hans politiska udd. Att arrangemanget smakar Jan Johansson gör inte saken sämre. Lyssna på detta lysande album. Det finns på Spotify

John Gorka - Bright side of down

John Gorka från New Jersey var en av de ledande namnen i den nyväckta folkmusikrörelsen på åttiotalet. Nu, många år och album, senare är han fortfarande djupt rotad i den akustiska, mollstämda. amerikanska folkmusiken. Det är inte nyskapande ett dugg, tvärtom traskar Gorka i spår där många gått före honom. Loudon Wainwright III, Bruce Cockburn och Richard Thompson är bara några exempel. Gorkas musik känns trygg, vaggar in mig i en mjuk underbar musikalisk filt. Jag är fullt medveten om att jag inte kan befinna mig där hela tiden, då blir jag uttråkad,  men ibland är det skönt att lyssna till toner, arrangemang och sångsätt som liknar det jag älskat i så många år, nämligen klassisk singer/songwriter musik. Här får ni plattans titellåt, resten hittas på Spotify:

Gotland Jazz Operation Project - Gotland Jazz

Jag hävdar bestämt att när jazz och folkmusik förenas så vinner båda. Jan Johansson är det mest kända beviset på att jag har rätt, men det finns många fler. Gotland Jazz Operation Project visar att det ytterligare går att utveckla detta koncept. Gruppen består av: Jean-Simon Maurin, piano, Gunnel Mauritzon, sång, Anders Hagberg, sax/flöjt och Yasuhito Mori, bas.

Den mesta musiken är skriven av Jean-Simon, texter och sång står - min gamla favorit- Gunnel Mauritzon för. Hon har dessutom tillfört några traditionella, gotländska sånger. Det hela blir till en jazzfolklig helhet som till viss del liknar de projekt Gunnel tidigare varit inblandad i, men Jean-Simons originalmusik drar ibland åt oväntat håll och gör Gunnels sång än mer spännande. Dessutom visar hon sig vara en riktigt bra textskrivare. Jag hoppas innerligt att denna skiva når utanför de ganska smala jazzkretsarna. Det är den verkligen värd.
Musiken finns på Spotify.

Amsterdam Klezmer Band - Blitzmash

Den gamla judiska festmusiken förs här in i 2010-talet. Kanske är det den ultimata partyskivan. Samtliga spår är upptempo och de gamla klezmerarrangemangen blandas med influenser från modern dansmusik. Det skulle kunnat bli splittrat, men inte då.  Musiken hänger ihop likt ett enda långt karnevalståg som får mina fötter att dansa och min stämma att sjunga på jiddisch. På flera spår rappas det. På något konstigt sätt passar det alldeles utmärkt till klezmerrytmerna. Det är bara på ett och annat spår som de elektroniska klangerna tar för mycket plats, annars förenas dragspel, blås, maskiner, jiddisch och rapp på ett helt unikt sätt. Som gammal fan kan jag sakna de där sugande lugna låtarna som fanns på bandets tidigare album. Men, som sagt, detta är en festskiva, utan några lugna stunder, Spela den på nästa party, vetja. Här är ett av spåren, resten finns på Spotify:

David Crosby - Croz

David Crosby är en portalfigur inom amerikansk folkrock. Han var med och bildade The Byrds 1964 och gick sedan vidare till Croby Stills and Nash. Av historieskrivare har han ofta getts en ganska liten roll i bägge grupperna, ibland har han till och med beskrivits som den svaga länken. Detta tycker jag är enormt orättvist, Crosby har visserligen alltid dragit lite  åt ett eget musikaliskt håll, men flera av hans låtar i Byrds och CS&N anser jag vara några av bandens bästa.
När han nu, som 73 åring, släpper sin fjärde riktiga soloskiva så får det som är speciellt för Crosby verkligen blomma ut. Det är till stor del en akustisk ljudbild med tydliga jazzinfluenser och de typiska Crosby harmonierna. Hans röst är lika fantastisk som alltid, trots att han blivit en gammal man. Musiken passar utmärkt som bakgrund till ett glas rött i goda vänners lag, men håller också för koncentrerad lyssning.En  av mina favoriter på plattan är "Holding on to nothing", lyssna på den här:

Mary Jane - Solstice

Mary Jane bildades redan 1993 i Southampton . Medlemmarna har kommit och gått, men bandet har ändå  rört sig i ett liknande musikaliskt landskap under alla år. Det är en väldigt egen blandning av akustisk och  elektrisk psychedelisk folk-rock. Inspirationen kommer främst från sjuttiotalets brittiska folkrockband. Slå ihop ljuden av Fairport Convention, Trees och The Incredible String Band, krydda med lite Jethro Tull, så får du en ganska bra uppfattning om hur det låter.
På deras nya album når de höjder som de tidigare inte varit i närheten av
Kanske är det framförallt ljudbild och arrangemang som får mig att smälta. Om melodierna håller i längden vet jag inte än. Mycket talar dock för att plattan kommer bli av 2014 års absoluta favoriter

Skivan finns på spotify