tisdag 30 december 2014
Gott nytt år med riktigt sorglig musik.
Önskar alla ett gott nytt år med en låt som älskas av mig och min son, just nu. Musiken är från TV-serien "Sons of Anarchy". Jag har inte sett ett enda avsnitt, men min son har sett alla. (ca 90)
onsdag 24 december 2014
2014 års bästa skivor - alla kategorier
Så här på självaste julafton, kunde jag inte hålla mig längre. Jag var bara tvungen att göra en lista över de bästa albumen, alla kategorier. Klickar du på artist och album, så får du upp den längre artikeln om skivan. Klickar du på Trio Laika så kommer du till en artikel från tidningen Lira. Anledningen till det är att jag själv skrivit väldigt lite om detta album. GOD JUL!
Bäst alla kategorier
1. Ben Watt – Hendra
2. Brigaden - Om Alberto och några andra gubbar
3. David Crosby - Croz
4. Noah Gundersen – Ledges
5. Trio Laika – June
6. Môra per – Stockholm-Oslo
7. Bellowhead – Revival
8. Mary Jane – Soltice
9. Stefan Sundström – Nu var det 2014
10. Eels – The cautionary tales of Mark Oliver Everett
Bäst alla kategorier
1. Ben Watt – Hendra
2. Brigaden - Om Alberto och några andra gubbar
3. David Crosby - Croz
4. Noah Gundersen – Ledges
5. Trio Laika – June
6. Môra per – Stockholm-Oslo
7. Bellowhead – Revival
8. Mary Jane – Soltice
9. Stefan Sundström – Nu var det 2014
10. Eels – The cautionary tales of Mark Oliver Everett
måndag 22 december 2014
Gillar både far och son - låtar
Traditioner inför julen kan se olika ut. En del bakar pepparkakor, andra klär gran, vi väljer favoritmusik. Framförallt har vi långa diskussioner om det gångna årets bästa låtar. Tyvärr deltar inte hela familjen, frun skakar bara på huvudet och dottern har viktigare saker för sig, påstår hon. Det blir jag och sonen som nördar ner oss. I år gjorde vi en Spotifylista. Vi la in 25 favoritlåtar var. Därefter tog vi bort de 15 sämsta låtarna som den andre lagt in. Kvar blev 20 låtar som vi båda tycker om.
Blir du nyfiken? Lyssna här:
söndag 21 december 2014
2014 års bästa låtar
Ta numreringen med en nypa salt. Detta är, hur som helst, låtar som jag älskar 2014.
1. Tracey Thorn – Night is my friend.
2. Ben Watt – Spring
3. Lonely Tourist – The ballad of Paul Tierne
4. Mary Jane – Take me back
5. Môra Per – Som en sång av Kjell Höglund
6. Beck – Morning
7. Weaver – From different trees
8. Matt Andersen – Weightless
9. Marissa Nadler – Was it a dream
10. Weeping Willows – The world is far away
11. Jackson Browne – The birds of St. Marks
12. Stefan Sundström – Resa med lätt bagage
13. Carrie Tree – Better next time
14. First aid kit – A long time ago
15. Marie Bergman – Kommer hem
16. Nina Persson – Burning bridges for fuel
17. Rod Melancon – Crushing Avenue
18. Brigaden - Moralen
19. Triakel - Tusen Tankar
20. Noah Gundersen - Ledges
21. Sanna Carlstedt - Lämna mig ifred
Här kan du lyssna på dessa och fler låtar från 2014.
1. Tracey Thorn – Night is my friend.
2. Ben Watt – Spring
3. Lonely Tourist – The ballad of Paul Tierne
4. Mary Jane – Take me back
5. Môra Per – Som en sång av Kjell Höglund
6. Beck – Morning
7. Weaver – From different trees
8. Matt Andersen – Weightless
9. Marissa Nadler – Was it a dream
10. Weeping Willows – The world is far away
11. Jackson Browne – The birds of St. Marks
12. Stefan Sundström – Resa med lätt bagage
13. Carrie Tree – Better next time
14. First aid kit – A long time ago
15. Marie Bergman – Kommer hem
16. Nina Persson – Burning bridges for fuel
17. Rod Melancon – Crushing Avenue
18. Brigaden - Moralen
19. Triakel - Tusen Tankar
20. Noah Gundersen - Ledges
21. Sanna Carlstedt - Lämna mig ifred
Här kan du lyssna på dessa och fler låtar från 2014.
lördag 20 december 2014
2014 års bästa skivor, del 7
Passar inte in i de andra kategorierna-plattor
Emma Nordenstam – Response to the birdstream
2006 släppte Emma Nordenstam skivan; "Varje flickas dröm". Det är en fantastisk platta, med svenska texter som kröp rätt in i mig. Här sjunger Emma på engelska. Först blev jag besviken, men med tiden har "Response to the birdstream" vuxit in i mig den också. Hon har ett tilltal som jag gillar oavsett vilket språk hon sjunger på. En av skivans mästerverk är den 7:41 långa: "The opening within". Den börjar med smekande ord, men växer ut till ett stort instrumenalt slagskepp.
Fox and the Bird – Darkest Hours
Amerikansk folkrock med popkänsla. Det finns ganska många liknande band som lunkar på tryggt med lalliga refränger. Tycker dock att detta gäng sticker ut lite med ett mörker mitt i refrängerna. Desssutom innehåller albumet ett underbart fiolspel, man kan ju smälta för mindre
Mary Jane – Solstice
Brittisk folkrock som jag skrivit om här
Anna Ahnlund – Omnejd
Läs mer här
Peter Faxvall – Faxvall
Läs mer här
Emma Nordenstam – Response to the birdstream
2006 släppte Emma Nordenstam skivan; "Varje flickas dröm". Det är en fantastisk platta, med svenska texter som kröp rätt in i mig. Här sjunger Emma på engelska. Först blev jag besviken, men med tiden har "Response to the birdstream" vuxit in i mig den också. Hon har ett tilltal som jag gillar oavsett vilket språk hon sjunger på. En av skivans mästerverk är den 7:41 långa: "The opening within". Den börjar med smekande ord, men växer ut till ett stort instrumenalt slagskepp.
Fox and the Bird – Darkest Hours
Amerikansk folkrock med popkänsla. Det finns ganska många liknande band som lunkar på tryggt med lalliga refränger. Tycker dock att detta gäng sticker ut lite med ett mörker mitt i refrängerna. Desssutom innehåller albumet ett underbart fiolspel, man kan ju smälta för mindre
Mary Jane – Solstice
Brittisk folkrock som jag skrivit om här
Anna Ahnlund – Omnejd
Läs mer här
Peter Faxvall – Faxvall
Läs mer här
fredag 19 december 2014
2014 års bästa skivor, del 6
Kan musik låta så? –plattor
Musik som sticker lite utanför ramarna, åtminstone mina.
1. Brigaden – Om Alberto och några andra gubbar
Arbete och Fritid har inte återuppstått, men man kan nästan tro det när man hör detta band och deras oväntade musik som blandar allt möjligt
2. My Brightest Diamond – This Is My Hand
Förra året gillade jag Mariam The Believer och Laura Mvula, detta är nåt liknande, men roligare
3. Marissa Nadler – July
Egemtligen är detta ganska typisk singer/songwriter-musik, men det är så otroligt stillsamt. Sövande säger vissa, spännande säger jag
4. Liz Green – Haul Away!
Med bland annat akustisk gitarr,piano, tuba och sordintrumpeter, gör hon musik som sticker ut och som är omöjlig att kategorisera, Det smakar amerikanskt -20 tal, med en röst som påminner om Billie Hollidays
5. Dionne Farris and Charlie Hunter - Dionne Dionne
En platta med Bacharach covers. Dionne Farris är RnB sångerska och Charli Hunter jazzgitarrist, när de möts blir det musik av allra bästa slag. Arrangemangen är nakna, ofta är det bara Dionnes röst och Charlies gitarr som hörs.
6. Grouper - Ruins
Låter som Arvo Pärt med sång, eller? Minimalistisk ambient med bara piano är en annan beskrivning. Otroligt gripande en tredje
All musik finns på Spotify
1,2 och 5 har det skrivits om tidigare på bloggen
Musik som sticker lite utanför ramarna, åtminstone mina.
1. Brigaden – Om Alberto och några andra gubbar
Arbete och Fritid har inte återuppstått, men man kan nästan tro det när man hör detta band och deras oväntade musik som blandar allt möjligt
2. My Brightest Diamond – This Is My Hand
Förra året gillade jag Mariam The Believer och Laura Mvula, detta är nåt liknande, men roligare
3. Marissa Nadler – July
Egemtligen är detta ganska typisk singer/songwriter-musik, men det är så otroligt stillsamt. Sövande säger vissa, spännande säger jag
4. Liz Green – Haul Away!
Med bland annat akustisk gitarr,piano, tuba och sordintrumpeter, gör hon musik som sticker ut och som är omöjlig att kategorisera, Det smakar amerikanskt -20 tal, med en röst som påminner om Billie Hollidays
5. Dionne Farris and Charlie Hunter - Dionne Dionne
En platta med Bacharach covers. Dionne Farris är RnB sångerska och Charli Hunter jazzgitarrist, när de möts blir det musik av allra bästa slag. Arrangemangen är nakna, ofta är det bara Dionnes röst och Charlies gitarr som hörs.
6. Grouper - Ruins
Låter som Arvo Pärt med sång, eller? Minimalistisk ambient med bara piano är en annan beskrivning. Otroligt gripande en tredje
All musik finns på Spotify
1,2 och 5 har det skrivits om tidigare på bloggen
lördag 13 december 2014
2014 års bästa album, del 5
Dansa -plattor
Kanske lite överraskande med dansmusik från mig. Men det är ingen Disco direkt, ingen House heller.
1.Amsterdam Klezmer Band – Blitzmash
2.Bellowhead – Revival
3.Kal Band – Romology
4.BraAgas – Yallah
All musik finns på Spotify
Samtliga skivor har jag skrivit om tidigare på bloggen.
Kanske lite överraskande med dansmusik från mig. Men det är ingen Disco direkt, ingen House heller.
1.Amsterdam Klezmer Band – Blitzmash
2.Bellowhead – Revival
3.Kal Band – Romology
4.BraAgas – Yallah
All musik finns på Spotify
Samtliga skivor har jag skrivit om tidigare på bloggen.
fredag 12 december 2014
2014 års bästa album, del 4
Tända stearinljus –plattor
Album med lugnande och spännande musik
1.Trio Laika – June
Musik som är jättesvår att kategorisera. En sak är i ala fall klar; det är otroligt vacker och spännande instrumentalmusik.
2.Oskar Stenmark – Piatruba
Svensk folkmusik blandat med jazz. Helt instrumentalt
3.Gotland Jazz Operation Project – Gotland Jazz Operation Project
Även här är det folkmusik och jazz som möts. Denna gång med sång
4.Anders Hagberg – Melodic Melange
Anders har jag tidigare lyssnat på när han medverkat i gruppen Mynta. Då har det framförallt varit frågan om att blanda jazz med indisk musik, här är det istället nordisk jazz och traditionell arabisk musik som möts och skapar en rofylld , men också rytmisk, helhet. Instrumenten är sopransax, flöjter, oud, kontrabas och slagverk.
5.Pink Floyd- The endless river
Frågan är om Pink Floyd någonsin gjort vackrare musik.
Samtliga skivor har jag skrivit om tidigare på bloggen.
Album med lugnande och spännande musik
1.Trio Laika – June
Musik som är jättesvår att kategorisera. En sak är i ala fall klar; det är otroligt vacker och spännande instrumentalmusik.
2.Oskar Stenmark – Piatruba
Svensk folkmusik blandat med jazz. Helt instrumentalt
3.Gotland Jazz Operation Project – Gotland Jazz Operation Project
Även här är det folkmusik och jazz som möts. Denna gång med sång
4.Anders Hagberg – Melodic Melange
Anders har jag tidigare lyssnat på när han medverkat i gruppen Mynta. Då har det framförallt varit frågan om att blanda jazz med indisk musik, här är det istället nordisk jazz och traditionell arabisk musik som möts och skapar en rofylld , men också rytmisk, helhet. Instrumenten är sopransax, flöjter, oud, kontrabas och slagverk.
5.Pink Floyd- The endless river
Frågan är om Pink Floyd någonsin gjort vackrare musik.
Samtliga skivor har jag skrivit om tidigare på bloggen.
onsdag 10 december 2014
2014 års bästa album, del 3
Hört det förut-plattor
Gamla gubbar som låter som de alltid gjort, bra med andra ord.
1.David Crosby – Croz
2. Mark Knopfler – Privateering
3. Jackson Browne – Standing In The Breach
4. Oysterband – Diamonds on the Water
5. Leonard Cohen – Popular Problems
6. John Mellencamp – Plain Spoken
Gamla gubbar som låter som de alltid gjort, bra med andra ord.
1.David Crosby – Croz
2. Mark Knopfler – Privateering
3. Jackson Browne – Standing In The Breach
4. Oysterband – Diamonds on the Water
5. Leonard Cohen – Popular Problems
6. John Mellencamp – Plain Spoken
lördag 6 december 2014
2014 års bästa plattor, del 2
Gråtmilda –plattor
En hel skopa med singer/songwriters och en liten sked med annat.
1. Ben Watt – Hendra
2. Noah Gundersen – Ledges
3. Weeping Willows – The Time Has Come
4. Tomas Andersson Wij – Mörkrets hastighet
5. John Gorka – Bright Side of Down
6. Stefan Sundström – Nu var det 2014
7. Eels – The Cautionary Tales Of Mark Oliver Everett
Bandet Eels är lika med låtskrivaren Mark Oliver Everett. Han gör tydligen som bäst musik när han är riktigt olycklig och det lär han vara nu.
8. Triakel-Thyra
9. Damien Rice - My favourite faded fantasy
Damiens album "0" är en av 2000-talets allra bästa. Efter att ha gått på sparlåga ett tag, är han nu tillbaks med musik av bästa slag. Gråtmild, akustiskt och med melodier som man minns.
10. Luke Sital-Singh – The Fire Inside
Indiepop med mollstänk och en röst som berör
11. Beck - Morning Phase
12. Carrie Tree - Home to the Invisible
13. First Aid Kit – Stay Gold
14. Joe Henry – Invisible Hour
Den här mannen har jag följt sedan nittiotalet. Han gör aldrig en dålig platta.
De album som inte fått någon brödtext i denna artikel, har jag skrivit om tidigare. Klicka på etiketten "2014", så hittar du dem. All musik finns på Spotify
En hel skopa med singer/songwriters och en liten sked med annat.
1. Ben Watt – Hendra
2. Noah Gundersen – Ledges
3. Weeping Willows – The Time Has Come
4. Tomas Andersson Wij – Mörkrets hastighet
5. John Gorka – Bright Side of Down
6. Stefan Sundström – Nu var det 2014
7. Eels – The Cautionary Tales Of Mark Oliver Everett
Bandet Eels är lika med låtskrivaren Mark Oliver Everett. Han gör tydligen som bäst musik när han är riktigt olycklig och det lär han vara nu.
8. Triakel-Thyra
9. Damien Rice - My favourite faded fantasy
Damiens album "0" är en av 2000-talets allra bästa. Efter att ha gått på sparlåga ett tag, är han nu tillbaks med musik av bästa slag. Gråtmild, akustiskt och med melodier som man minns.
10. Luke Sital-Singh – The Fire Inside
Indiepop med mollstänk och en röst som berör
11. Beck - Morning Phase
12. Carrie Tree - Home to the Invisible
13. First Aid Kit – Stay Gold
14. Joe Henry – Invisible Hour
Den här mannen har jag följt sedan nittiotalet. Han gör aldrig en dålig platta.
De album som inte fått någon brödtext i denna artikel, har jag skrivit om tidigare. Klicka på etiketten "2014", så hittar du dem. All musik finns på Spotify
fredag 5 december 2014
2014 års bästa plattor, del 1
Dricka öl med gubbarna –plattor
1. Môra-Per – Stockholm-Oslo
Jag har alltmer lärt mig att älska detta värmländska hopkok på Taube och amerikansk gubbrock. "Som en sång av Kjell Höglund" är plattans pärla. En enkel, men genial beskrivning den gråa vinter som vi just nu upplever.
"Lika bra att vänta på töväder
Låta själen tina i gråväder
fyra plus är den värme som finns kvar"
Melodin känns stulen, men vad gör det när det blir så himla bra.
2. Shovels & Rope – Swimmin' Time
Det gifta paret Michael Trent och Cary Ann Hearst utgör denna amerikanska folkrock-duo. Det är till stot del akustisk musik, men mycket är upptempo på ett sätt som gör den som gjord för öldrickning.
3. Matt Andersen – Weightless
Titellåten är en av årets bästa
4. American Suitcase – Lighthours
Underbar Byrd-inspirerad poprock från Norge
5. Sanna Carlstedt – Alltid Retar Det Nån
Visa med gubbrock-feeling
6. Rod Melancon -Parish Lines
Amerikansk rotrock som bitvis är lysande.
7. Anders Wendin – Dom ska få se vem dom roat sig med
Mer singer/songwriter än tidigare, men en del allsångsrefränger finns kvar.
8. Elin Ruth – Here Comes the Storm
Överraskar med en soulig rotmusik som går alldeles utmärkt att tjöta och dricka öl till
1. Môra-Per – Stockholm-Oslo
Jag har alltmer lärt mig att älska detta värmländska hopkok på Taube och amerikansk gubbrock. "Som en sång av Kjell Höglund" är plattans pärla. En enkel, men genial beskrivning den gråa vinter som vi just nu upplever.
"Lika bra att vänta på töväder
Låta själen tina i gråväder
fyra plus är den värme som finns kvar"
Melodin känns stulen, men vad gör det när det blir så himla bra.
2. Shovels & Rope – Swimmin' Time
Det gifta paret Michael Trent och Cary Ann Hearst utgör denna amerikanska folkrock-duo. Det är till stot del akustisk musik, men mycket är upptempo på ett sätt som gör den som gjord för öldrickning.
3. Matt Andersen – Weightless
Titellåten är en av årets bästa
4. American Suitcase – Lighthours
Underbar Byrd-inspirerad poprock från Norge
5. Sanna Carlstedt – Alltid Retar Det Nån
Visa med gubbrock-feeling
6. Rod Melancon -Parish Lines
Amerikansk rotrock som bitvis är lysande.
7. Anders Wendin – Dom ska få se vem dom roat sig med
Mer singer/songwriter än tidigare, men en del allsångsrefränger finns kvar.
8. Elin Ruth – Here Comes the Storm
Överraskar med en soulig rotmusik som går alldeles utmärkt att tjöta och dricka öl till
söndag 30 november 2014
Snart dags för nedräkningen; årets bästa album
Jaha, nu är det dags igen. Jag skall lista mina favoritplattor från 2014. För att roa mig själv, skall jag göra lite annorlunda i år. Det blir åtta olika listor i lika många kategorier, nämligen följande
Gråtmilda -plattor
Dricka öl med polarna -plattor
Hört det förut-plattor
Dansa -plattor
Tända stearinljus –plattor
Kan musik låta så? -plattor
Gillar både far och son - plattor
Passar inte in i någon av kategorierna ovan -plattor
Ja, så har jag tänkt, men vem vet det kanske blir något helt annat
Gråtmilda -plattor
Dricka öl med polarna -plattor
Hört det förut-plattor
Dansa -plattor
Tända stearinljus –plattor
Kan musik låta så? -plattor
Gillar både far och son - plattor
Passar inte in i någon av kategorierna ovan -plattor
Ja, så har jag tänkt, men vem vet det kanske blir något helt annat
söndag 23 november 2014
Pink Floyd med mera
Beck - Morning Phase
Beck har rör sig i en mängd musikaliska genrer. Här är det lågmäld singer/songwriter som gäller. Det är dock inte avskalat akustiskt, utan svulstigt med körer och stråkar. Det går inte att blunda för att detta är en mycket begåvad man. Melodierna tar tag, stämningarna växer och det är lätt att fångas av den kraft han förmedlar. Samtidigt är tempot genomgående lågt, ibland står det nästan still. Musiken växer för varje lyssning
West of Eden-Songs from twisting river
Ett Göteborgsband som låter Irländskt och Brittiskt. Det är fiol och tin whistle i sättningen, original melodierna är tydligt påverkade av örikenas folkmusik. Tidigare plattor har varit ganska popiga, men här är det ren folkrock av en kvalité som väl kan mäta sig sig med de bästa inom brittisk folkmusik.
Pink Floyd - The endless river
Rick Wright dog 2008. Under hela Pink Floyds karriär var han den bortglömda storheten i bandet. Rick fick aldrig det erkännande som han förtjänade, varken som låtskrivare eller arrangör. Därför känns det helt rätt att denna skiva ges ut. Det mesta är inspelat 1994 i samband med albumet The Division Bell. Nästan allt är instrumentalt och Rick Wright spelar den musikaliska huvudrollen. Material som en gång ratats brukar inte hålla för utgivning, men detta är ett undantag. Gillar du albumet Wish you were here så kommer du att känna igen stämningarna.
Beck har rör sig i en mängd musikaliska genrer. Här är det lågmäld singer/songwriter som gäller. Det är dock inte avskalat akustiskt, utan svulstigt med körer och stråkar. Det går inte att blunda för att detta är en mycket begåvad man. Melodierna tar tag, stämningarna växer och det är lätt att fångas av den kraft han förmedlar. Samtidigt är tempot genomgående lågt, ibland står det nästan still. Musiken växer för varje lyssning
West of Eden-Songs from twisting river
Ett Göteborgsband som låter Irländskt och Brittiskt. Det är fiol och tin whistle i sättningen, original melodierna är tydligt påverkade av örikenas folkmusik. Tidigare plattor har varit ganska popiga, men här är det ren folkrock av en kvalité som väl kan mäta sig sig med de bästa inom brittisk folkmusik.
Pink Floyd - The endless river
Rick Wright dog 2008. Under hela Pink Floyds karriär var han den bortglömda storheten i bandet. Rick fick aldrig det erkännande som han förtjänade, varken som låtskrivare eller arrangör. Därför känns det helt rätt att denna skiva ges ut. Det mesta är inspelat 1994 i samband med albumet The Division Bell. Nästan allt är instrumentalt och Rick Wright spelar den musikaliska huvudrollen. Material som en gång ratats brukar inte hålla för utgivning, men detta är ett undantag. Gillar du albumet Wish you were here så kommer du att känna igen stämningarna.
måndag 10 november 2014
Århundradets bästa partyplatta!!
Igår kväll la sig ungdomarna tillrätta i soffan och iakttog mig när jag smög fram mot stereon. Följande konversation uppstod då:
- Spela nåt bra
– Ingen jävla Nick Drake!
– Party, Party!!
– Jaaa!
Jag tog ett djupt andetag, funderade en stund och sa sedan:
– Ledsen jag har ingen partymusik
Nu i efterhand inser jag att det har jag ju visst, åtminstone en skiva, nämligen:
Southside Johnny and the Jokes- At least we got shoes
Plattan kom 1986, fram till dess hade Southside Johnny mest varit en av Springsteens kompisar. Nu lade jag för första gången en LP med honom på skivtallriken och lyssnade från första till sista låt. Känslan blev enorm, visst var det lite Springsteenkänsla, men mer soul, blås och - framförallt- ös. En knippe Stax. en nypa Motown, kryddat med vit grabbrock och en fantastisk sångröst, bättre kunde det inte bli. Snart fick skivan följa med på fester och jag kampanjade ett tag för att övertyga vänner om plattans förträfflighet. Reaktionen varierade, det var allt från "Okey", "Bra", till "Det där är ju inte hans bästa... och " Spela Pet shop boys". Möjligen berodde mina misslyckade försök på att a jag redan då hade ett ganska litet förtroende i partymusik- facket.
– Du kan la inget om musik med rytm i, vill jag minnas att nån sa
Så det blev det blev till att ha party ensam med "At least we got shoes". Det har jag haft sedan dess, med jämna mellanrum, alltid lika kul. När jag för en stund sedan upptäckte att albumet lagts in på Spotify, så bestämde jag mig genast för att göra ett nytt försök att övertyga världen om plattans förträfflighet. Lyssna här:
- Spela nåt bra
– Ingen jävla Nick Drake!
– Party, Party!!
– Jaaa!
Jag tog ett djupt andetag, funderade en stund och sa sedan:
– Ledsen jag har ingen partymusik
Nu i efterhand inser jag att det har jag ju visst, åtminstone en skiva, nämligen:
Southside Johnny and the Jokes- At least we got shoes
Plattan kom 1986, fram till dess hade Southside Johnny mest varit en av Springsteens kompisar. Nu lade jag för första gången en LP med honom på skivtallriken och lyssnade från första till sista låt. Känslan blev enorm, visst var det lite Springsteenkänsla, men mer soul, blås och - framförallt- ös. En knippe Stax. en nypa Motown, kryddat med vit grabbrock och en fantastisk sångröst, bättre kunde det inte bli. Snart fick skivan följa med på fester och jag kampanjade ett tag för att övertyga vänner om plattans förträfflighet. Reaktionen varierade, det var allt från "Okey", "Bra", till "Det där är ju inte hans bästa... och " Spela Pet shop boys". Möjligen berodde mina misslyckade försök på att a jag redan då hade ett ganska litet förtroende i partymusik- facket.
– Du kan la inget om musik med rytm i, vill jag minnas att nån sa
Så det blev det blev till att ha party ensam med "At least we got shoes". Det har jag haft sedan dess, med jämna mellanrum, alltid lika kul. När jag för en stund sedan upptäckte att albumet lagts in på Spotify, så bestämde jag mig genast för att göra ett nytt försök att övertyga världen om plattans förträfflighet. Lyssna här:
söndag 9 november 2014
Dem vill jag ha med i "Så mycket bättre"
Igår kväll satt vi i TV-soffan och tittade på årets upplaga av "så mycket bättre" när min fru sa:
– Nu finns det väl snart inte fler artister att ha med i programmet?
– Jojomensan, jag kan lätt rabbla upp 100 st, svarade jag
– För guds skull, gör inte det, suckade hon
Eftersom hon är fullständigt ointresserad av mitt nörderi, så lägger jag istället listan här på bloggen och hoppas på att åtminstone någon av er uppskattar den. Om inte så har i alla fall jag haft kul. Artisterna står i någorlunda önskeordning. Många av dem har haft en lång artistkarriär, långt borta från den stora familjeunderhållningen på TV, andra är folkkära sedan länge
1. Robert Broberg
2. Anders F Rönnblom
3. Ulf Lundell
4. Monica Törnell
5. Stina Nordenstam
6. Emma Nordenstam
7. Frida Hyvönen
8. Per Persson (Perssons pack)
9. Peps Persson
10. Nisse Hellberg (WilmerX)
11. Kjell Höglund
12. Peter LeMarc
13. Per Gessle
14. Marie Fridriksson
15. Marie Bergman
16. Marit Bergman
17. Ola Magnell
18. Dan Hylander
19. Love Olzon
20. Melissa Horn
21. Magnus Johansson
22. Roger Rönning
23. Basse Wickman
24. Magnus Lindberg
25. Lasse Tennander
26. Stefan Sundström
27. Toni Holgersson
28. John Holm
29. Lars Winnerbäck
30. Lars Demian
31. Jakob Hellman
32. Elin Ruth
33. Ebba Forsberg
34. Anna Ternheim
35. Siw Malmqvist
36. Jan Malmsjö
37. Svante Thuresson
38. Sven-Bertil Taube
39. Annika Norlin (säkert)
40. Nina Persson (Cardigans)
41. Ane Brun
42. Ove Törnqvist
43. Håkan Hellström
44. Niklas Frisk (Atomic Swing)
45. Thomas Andersson Wij
46. Joey Tempest (Europe)
47. Lasse Lönndahl
48. Anders Wendin ( Money Brother)
49. First aid kit (ta med båda systrarna)
50. Magnus Carlsson (Weeping Willows)
51. Anna Stadling
52. Irma Schultz Keller
53. Lorne de wolfe ( Hanson de wolfe united)
54. Ted Ström (Contact)
55. Turid
56. Torstein Bergman
57. Stefan Demert
58. Jenny Wilson
59. Monica Dominique
60. Anna Järvinen
61. Nicolai Dunger
62. Tobias Fröberg
63. Merit Hemmingsson
64. Kajsa- Stina Åkerström
65. Åsa Jinder
66. Kenny Håkansson
67. Benny Andersson
68. Christian Kjellvander
69. Christina Kjellsson
70. Thåström
71. Joakim Berg (Kent)
72. Robyn
73. Salem Al Fakir
74. Mauro Scocco
75. Uno Svenningsson
76. Robert Jelinek (Creeps)
77. Mats Ronander
78. Mats Möller
79. Bo Åkerström ( Torsson)
80. Tomas Adolphson ( Adolphson & Falk)
81. Mikael Ramel
82. Björn Skifs
83. Göran Lagerberg (Tages, Kebnekajse, Egba, Grymlins)
84. Andreas Mattsson (Popsicle)
85. Staffan Hellstrand
86. Ann-Kristin Hedmark
87. Hawkey Franzén
88. Ulf Sturesson
89. Daniel Lemma
90. James Hollingworth
91. Karin Kjellman (Folk och Rackare)
92. Sara Thuresson
93. Sven – Erik Magnusson (Sven-Ingvars)
94. Tore Berger (Blå Tåget)
95. Freddie Wadling
96. Sofia Karlsson
97. Rolf Wikström
98. Gunnar Danielsson ( Risken finns, Ensamma hjärtan)
99. Sophie Zelmani
100. Oscar Danielsson
– Nu finns det väl snart inte fler artister att ha med i programmet?
– Jojomensan, jag kan lätt rabbla upp 100 st, svarade jag
– För guds skull, gör inte det, suckade hon
Eftersom hon är fullständigt ointresserad av mitt nörderi, så lägger jag istället listan här på bloggen och hoppas på att åtminstone någon av er uppskattar den. Om inte så har i alla fall jag haft kul. Artisterna står i någorlunda önskeordning. Många av dem har haft en lång artistkarriär, långt borta från den stora familjeunderhållningen på TV, andra är folkkära sedan länge
1. Robert Broberg
2. Anders F Rönnblom
3. Ulf Lundell
4. Monica Törnell
5. Stina Nordenstam
6. Emma Nordenstam
7. Frida Hyvönen
8. Per Persson (Perssons pack)
9. Peps Persson
10. Nisse Hellberg (WilmerX)
11. Kjell Höglund
12. Peter LeMarc
13. Per Gessle
14. Marie Fridriksson
15. Marie Bergman
16. Marit Bergman
17. Ola Magnell
18. Dan Hylander
19. Love Olzon
20. Melissa Horn
21. Magnus Johansson
22. Roger Rönning
23. Basse Wickman
24. Magnus Lindberg
25. Lasse Tennander
26. Stefan Sundström
27. Toni Holgersson
28. John Holm
29. Lars Winnerbäck
30. Lars Demian
31. Jakob Hellman
32. Elin Ruth
33. Ebba Forsberg
34. Anna Ternheim
35. Siw Malmqvist
36. Jan Malmsjö
37. Svante Thuresson
38. Sven-Bertil Taube
39. Annika Norlin (säkert)
40. Nina Persson (Cardigans)
41. Ane Brun
42. Ove Törnqvist
43. Håkan Hellström
44. Niklas Frisk (Atomic Swing)
45. Thomas Andersson Wij
46. Joey Tempest (Europe)
47. Lasse Lönndahl
48. Anders Wendin ( Money Brother)
49. First aid kit (ta med båda systrarna)
50. Magnus Carlsson (Weeping Willows)
51. Anna Stadling
52. Irma Schultz Keller
53. Lorne de wolfe ( Hanson de wolfe united)
54. Ted Ström (Contact)
55. Turid
56. Torstein Bergman
57. Stefan Demert
58. Jenny Wilson
59. Monica Dominique
60. Anna Järvinen
61. Nicolai Dunger
62. Tobias Fröberg
63. Merit Hemmingsson
64. Kajsa- Stina Åkerström
65. Åsa Jinder
66. Kenny Håkansson
67. Benny Andersson
68. Christian Kjellvander
69. Christina Kjellsson
70. Thåström
71. Joakim Berg (Kent)
72. Robyn
73. Salem Al Fakir
74. Mauro Scocco
75. Uno Svenningsson
76. Robert Jelinek (Creeps)
77. Mats Ronander
78. Mats Möller
79. Bo Åkerström ( Torsson)
80. Tomas Adolphson ( Adolphson & Falk)
81. Mikael Ramel
82. Björn Skifs
83. Göran Lagerberg (Tages, Kebnekajse, Egba, Grymlins)
84. Andreas Mattsson (Popsicle)
85. Staffan Hellstrand
86. Ann-Kristin Hedmark
87. Hawkey Franzén
88. Ulf Sturesson
89. Daniel Lemma
90. James Hollingworth
91. Karin Kjellman (Folk och Rackare)
92. Sara Thuresson
93. Sven – Erik Magnusson (Sven-Ingvars)
94. Tore Berger (Blå Tåget)
95. Freddie Wadling
96. Sofia Karlsson
97. Rolf Wikström
98. Gunnar Danielsson ( Risken finns, Ensamma hjärtan)
99. Sophie Zelmani
100. Oscar Danielsson
lördag 8 november 2014
Min son, jag och de akustiska gitarristerna
Min son har lyckats med något jag aldrig klarat av. Han har blivit vän med den akustiska gitarren. Efter flera år i den kommunala musikskolan har han fått fingrarna att dansa över gitarrhalsen och numera låter det riktigt bra.
Idag frågade han mitt i ett ackord:
- Vilka är de bästa gitarristerna på akustisk gitarr?
Glädjen fyllde mitt bröst,
- Åh, gud, min son är intresserad av mitt nörderi.
Jag började genast rabbla namn som Davy Graham, Bert Jansch, Richard Thompson, John Martyn, Leo Kottke... Efter att jag haft några minuter utan inandning sa sonen:
- Gör en Spotifylista
- Okey, sa jag
Här är den:
- Vilka är de bästa gitarristerna på akustisk gitarr?
Glädjen fyllde mitt bröst,
- Åh, gud, min son är intresserad av mitt nörderi.
Jag började genast rabbla namn som Davy Graham, Bert Jansch, Richard Thompson, John Martyn, Leo Kottke... Efter att jag haft några minuter utan inandning sa sonen:
- Gör en Spotifylista
- Okey, sa jag
Här är den:
lördag 1 november 2014
Youtube klipp med bra musik från 2014
Tre artister/band som jag ännu inte hunnit skriva om. Här får ni smakprov från deras plattor. Ursäkta den ibland dåliga inspelningskvalitén. Vill ni höra med bättre ljud? gå in på Spotify. Kanske är "Was it a dream" årets bästa låt
måndag 27 oktober 2014
Pengabrorsan, första hjälpen och Värmland
Anders Wendin - Dom ska se vem dom roat sig med
En gång gick han under namnet Moneybrother och sjung på engelska. Nu ger han ut musik under eget namn och på svenska. Moneybrother musik har ofta varit ett refrängstarkt hopkok på Clash och Springsteen. Mycket känns igen, men ofta är Anders Wendin mer personlig än Moneybrother. Han får dock inte alltid ordning på de svenska orden, stundtals känns det mer som dagboksanteckningar än låttexter. Fast vad gör det när refrängerna går rakt in i hjärtat och tjej körerna sitter som en smäck. "Min kompis farsa betalade svart" är plattans höjdare
First aid kit - Stay gold
En svensk duo som erövrat världen med amerikansk musik. Själv har jag varit lite tveksam, har de inte varit överdrivet hypade? och låter det inte lite väl mycket country? Flera av dessa frågetecken har rätats ut i och med Stay Gold. Egentligen har väl inte tjejernas musik förändrats så mycket, snarare är det så att jag med åren vant mig vid såväl First aid kit som annan countryinfluerad musik. Jag gillar fortfarande inte countrypop som Jill Johnson och kommer alltid att ha svårt för cowboyhattsmusik som Garth Brooks, men har insett att det fins en hel flod med alternative country som håller riktigt hög klass, dit räknas definitivt First aid kits senaste platta.
Môra Per - Stockholm-Oslo
Detta är en svensk duo som erövrat Värmland, inte fy skam det heller. Visserligen är Môra Per en grupp med fem medlemmar, men det är bröderna Hasse och Pärra Eriksson som utgör stommen. Bandet gör en gryta på amerikansk och Irländsk folkrock, kryddat med lite Taube influenser. Det är bonnigt och storstad på en gång. Harmonier och ackordval känns igen från rockhistorien, men värlmländskan gör dem fullständigt unika. Min favoritlåt just nu är "Som en sång av Kjell Höglund" där punkikonen Johan Johansson gästar. All musik finns på Spotify
En gång gick han under namnet Moneybrother och sjung på engelska. Nu ger han ut musik under eget namn och på svenska. Moneybrother musik har ofta varit ett refrängstarkt hopkok på Clash och Springsteen. Mycket känns igen, men ofta är Anders Wendin mer personlig än Moneybrother. Han får dock inte alltid ordning på de svenska orden, stundtals känns det mer som dagboksanteckningar än låttexter. Fast vad gör det när refrängerna går rakt in i hjärtat och tjej körerna sitter som en smäck. "Min kompis farsa betalade svart" är plattans höjdare
First aid kit - Stay gold
En svensk duo som erövrat världen med amerikansk musik. Själv har jag varit lite tveksam, har de inte varit överdrivet hypade? och låter det inte lite väl mycket country? Flera av dessa frågetecken har rätats ut i och med Stay Gold. Egentligen har väl inte tjejernas musik förändrats så mycket, snarare är det så att jag med åren vant mig vid såväl First aid kit som annan countryinfluerad musik. Jag gillar fortfarande inte countrypop som Jill Johnson och kommer alltid att ha svårt för cowboyhattsmusik som Garth Brooks, men har insett att det fins en hel flod med alternative country som håller riktigt hög klass, dit räknas definitivt First aid kits senaste platta.
Môra Per - Stockholm-Oslo
Detta är en svensk duo som erövrat Värmland, inte fy skam det heller. Visserligen är Môra Per en grupp med fem medlemmar, men det är bröderna Hasse och Pärra Eriksson som utgör stommen. Bandet gör en gryta på amerikansk och Irländsk folkrock, kryddat med lite Taube influenser. Det är bonnigt och storstad på en gång. Harmonier och ackordval känns igen från rockhistorien, men värlmländskan gör dem fullständigt unika. Min favoritlåt just nu är "Som en sång av Kjell Höglund" där punkikonen Johan Johansson gästar. All musik finns på Spotify
söndag 26 oktober 2014
Kajsa Grytt kan så mycket bättre
I årets så mycket bättre är det egentligen bara en artist jag har relation till, Kajsa Grytt. Hon är en undergroundkatt bland pophermelinerna i detta underhållningsprogram. Det kunde varit en lysande idé, men efter två program är jag tveksam. Kajsa verkar inte komma till sin rätt i det sociala livet. Hon hörs sällan i samtalen och när hon väl kommer till till tals är det främst artighetsfraser. Musikaliskt vet jag inte riktigt vad jag skall tycka. I TV-rutan når inte denna punkikon fram. Det känns stelt och lite väl försiktigt, men när jag lyssnar på ljudspåren utan bild, blir det starkare.
Kajsa tycks noggrant ha letat efter texter hon kan relatera till. Hennes version av "It takes a fool to remain sane" är nära och innerlig och i Orups Magaluf uppfattar jag för första gången de mörka orden. Kajsas röst är en sådan som man antingen älskar eller hatar. Hon har verkligen ingen Carola stämma och jag måste säga att det är himla skönt. Kajsa ersätter teknisk briljans med en känsla som schlagersångerskor bara kan drömma om. Jag hoppas verkligen att hon skall räta ut frågetecknen när nästa program sänds och att min och andras tveksamhet skall övergå i entusiasm. Kajsa har haft en lång karriär som ibland har varit långt bort från stjärmljusen. Hon är verkligen värd all uppmärksamhet hon kan få och en framtida karriär i det ljus hon förtjänar. Nedan hittar du en spotifylista med mina favoritlåtar från soloplattor, Tant Strul och Kajsa & Malena.
Kajsa tycks noggrant ha letat efter texter hon kan relatera till. Hennes version av "It takes a fool to remain sane" är nära och innerlig och i Orups Magaluf uppfattar jag för första gången de mörka orden. Kajsas röst är en sådan som man antingen älskar eller hatar. Hon har verkligen ingen Carola stämma och jag måste säga att det är himla skönt. Kajsa ersätter teknisk briljans med en känsla som schlagersångerskor bara kan drömma om. Jag hoppas verkligen att hon skall räta ut frågetecknen när nästa program sänds och att min och andras tveksamhet skall övergå i entusiasm. Kajsa har haft en lång karriär som ibland har varit långt bort från stjärmljusen. Hon är verkligen värd all uppmärksamhet hon kan få och en framtida karriär i det ljus hon förtjänar. Nedan hittar du en spotifylista med mina favoritlåtar från soloplattor, Tant Strul och Kajsa & Malena.
fredag 17 oktober 2014
Brittiskt
Det är ingen hemlighet att jag är väldigt svag för brittisk musik. Det var sjuttiotalsbanden därifrån som fick mig att förstå hur fantastisk musik kan vara och det var örikets folkrock som var den folkmusik som först väckte mitt intresse. Idag är det den amerikanska folkmusiken, countryn och singer/songwriter traditionen som gäller även för många eruopeer, synd tycker jag.
Faktum är att det i år kommit massor av bra brittsik folkmusik. Här är tre exempel :
Carrie Tree - Home to the Invisible
Detta är musik som inte går att sätta ettikett på. Visst låter det engelskt, men ibland även afrikanskt, medlemmar från Ladysmith Black Mambazo och Miriam Makebas band medverkar på två låtar. Gemensamt för hela albumet är att det smyger sig på som en tassande katt. Musiken kommer allt närmare hjärtat för varje lyssning. Ofta viskar Carrie fram texterna, arrangemanen är lågmälda och stora på en gång. Listan på medverkande musiker är lång, men ingen tar i, alla blir en viktig kugge i en stor musikalisk kram. Låter jag flummig? Ja, kanske, hur som helst väcker "Home to the Invesible" starka känslor.
Bellowhead - Revival
Bellowheads koncept är att ta traditionella brittsika låtar och arrangera dem med ett elvamannaband. Det blir stort, svulstigt och ibland alldeles underbart. På denna femte skiva lyckas de bättre än någonsin. Revival låter som folkmusik spelad av ett gammalt soulband från sextiotalet. Den stora blåsektionen används på liknande sätt och till och med rytmen känns soulig. För mig är detta partymusik, låtar som Roll Allabama och Rosemarie Lane får mig att dansa, vilket är lite av ett under.
Oysterband - Diamonds On The Water
Detta folkrockband har funnits länge och genomgått många faser. Deras senaste album är lugnare och snällare än på länge. Melodierna är välskrivna, stämsången sitter perfekt. Risken är bara att det så småningom kan bli som med en tjock filt; mysigt men lätt kvävande. Vi får se.
Carrie Tree - Home to the Invisible
Detta är musik som inte går att sätta ettikett på. Visst låter det engelskt, men ibland även afrikanskt, medlemmar från Ladysmith Black Mambazo och Miriam Makebas band medverkar på två låtar. Gemensamt för hela albumet är att det smyger sig på som en tassande katt. Musiken kommer allt närmare hjärtat för varje lyssning. Ofta viskar Carrie fram texterna, arrangemanen är lågmälda och stora på en gång. Listan på medverkande musiker är lång, men ingen tar i, alla blir en viktig kugge i en stor musikalisk kram. Låter jag flummig? Ja, kanske, hur som helst väcker "Home to the Invesible" starka känslor.
Bellowhead - Revival
Bellowheads koncept är att ta traditionella brittsika låtar och arrangera dem med ett elvamannaband. Det blir stort, svulstigt och ibland alldeles underbart. På denna femte skiva lyckas de bättre än någonsin. Revival låter som folkmusik spelad av ett gammalt soulband från sextiotalet. Den stora blåsektionen används på liknande sätt och till och med rytmen känns soulig. För mig är detta partymusik, låtar som Roll Allabama och Rosemarie Lane får mig att dansa, vilket är lite av ett under.
Oysterband - Diamonds On The Water
Detta folkrockband har funnits länge och genomgått många faser. Deras senaste album är lugnare och snällare än på länge. Melodierna är välskrivna, stämsången sitter perfekt. Risken är bara att det så småningom kan bli som med en tjock filt; mysigt men lätt kvävande. Vi får se.
söndag 12 oktober 2014
Tre svenska album
Peter Faxvall - Faxvall
Det påstås att dessa inspelningar var "borttappade" i fem år innan de hittades nyligen och gavs ut. Hur det än må vara med den saken så är detta kul musik som verkligen behövs i vårt strömlinjeformade musikklimat. Peter gör någon slags visa, det låter lite Cornelis, men kanske ännu mer James Hollingworth och Ola Magnell. Om någon sagt mig att inspelningen varit borttappad i 40 år så hade jag nästan köpt det också, för detta känns mycket sjuttiotal, arrangemangen, harmonierna och sättet att skriva texter på smakar svunna tider. En del kanske tycker det verkar mossigt, jag tycker, som sagt, att det är kul.
Tomas Andersson Wij - Mörkrets hastighet
Enligt mig är Tomas, just nu, den bäste musik och textförfattare som vi har i det här landet. Få lyckas som han både göra otroligt vackra melodier och texter som berör djupt i hjärtat. Visst är han sentimental ibland och vissa melodier blir väl såsiga, men det är skönhetsfläckar man kan stå ut med. Som helhet är detta en riktigt bra skiva, precis som alla andra plattor av Tomas Andersson Wij.
Elin Ruth - Here comes the storm
På sina första plattor, när hon fortfarande hette Sigvardsson, var Elin en countrysmakande singer/songwriter. Numera låter Elin Ruth mycket mer blues och soul och det klär henne. Rösten har blivit mognare, arrangemangen mustigare, ja det mesta har utvecklats till det bättre. Here comes the storm är en svensk platta som låter väldigt amerikansk och som borde kunna hävda sig i konkurrensen på andra sidan atlanten. Själv tycker jag att hon är väl i klass med både Mavis Staples och Lucinda Williams.
Det påstås att dessa inspelningar var "borttappade" i fem år innan de hittades nyligen och gavs ut. Hur det än må vara med den saken så är detta kul musik som verkligen behövs i vårt strömlinjeformade musikklimat. Peter gör någon slags visa, det låter lite Cornelis, men kanske ännu mer James Hollingworth och Ola Magnell. Om någon sagt mig att inspelningen varit borttappad i 40 år så hade jag nästan köpt det också, för detta känns mycket sjuttiotal, arrangemangen, harmonierna och sättet att skriva texter på smakar svunna tider. En del kanske tycker det verkar mossigt, jag tycker, som sagt, att det är kul.
Tomas Andersson Wij - Mörkrets hastighet
Enligt mig är Tomas, just nu, den bäste musik och textförfattare som vi har i det här landet. Få lyckas som han både göra otroligt vackra melodier och texter som berör djupt i hjärtat. Visst är han sentimental ibland och vissa melodier blir väl såsiga, men det är skönhetsfläckar man kan stå ut med. Som helhet är detta en riktigt bra skiva, precis som alla andra plattor av Tomas Andersson Wij.
Elin Ruth - Here comes the storm
På sina första plattor, när hon fortfarande hette Sigvardsson, var Elin en countrysmakande singer/songwriter. Numera låter Elin Ruth mycket mer blues och soul och det klär henne. Rösten har blivit mognare, arrangemangen mustigare, ja det mesta har utvecklats till det bättre. Here comes the storm är en svensk platta som låter väldigt amerikansk och som borde kunna hävda sig i konkurrensen på andra sidan atlanten. Själv tycker jag att hon är väl i klass med både Mavis Staples och Lucinda Williams.
lördag 11 oktober 2014
Gamla hjältar gör nya storverk
2014 verkar bli gubbarnas och gummornas år. Nya plattor med Leonard Cohen och David Crosby har redan lyfts till skyarna i denna blogg. Nu har ännu fler musiker, som närmar sig ålderns höst, släppt riktigt bra skivor.
Jackson Browne - Standing in the Breach
Jackson hade sin musikaliska höjdpunkt under sjuttiotalet. Då släppte han ett antal skivor som satte sin prägel på hela singer/songwriter genren. Under senare år har dock musiken låtit allt tröttare och produktionen har ibland smakat melodiradio. Tro det eller ej, men på denna platta har gubben vaknat till liv igen. Arrangemangen känns fräschare än på länge, rösten är engagerad och låtarna är mycket välskrivna. Allt är inte nytt, Jackson återanvänder, till viss del, låtar som han skrev för många år sedan, men vad gör det när resultatet blir så bra.
John Mellencamp - Plain Spoken
Jag har haft lite svårt att ta till mig denne mans musik. Sjuttiotalsplattorna var för grabbiga för min smak. Under åttiotalet kom det däremot några riktigt bra Mellencamp-skivor som visade en folkligare artist med bland annat fiol i sättningen. Det är just den folkliga sidan av Mellencamp som även kommer fram på detta nya album. Det är jordnära, innerligt och rösten är raspigare än någonsin. Riktigt bra med andra ord.
Marianne Faithfull - Give my love to London
Många år har gått sedan Faitfull sjung "As tears go by" med en ljuv röst. Idag låter hon som en ilsken korp. Hennes raspiga stämma ger musiken ett spännande skimmer vad hon än sjunger. På sin nya skiva har hon fått riktigt bra låtar av bland annat Roger Waters och Nick Cave. Det gör den till det bästa hon gjort på länge. Ibland är det nästan i klass med den suveräna "Broken English från sjuttiotalet.
All musik finns på Spotify
Jackson Browne - Standing in the Breach
Jackson hade sin musikaliska höjdpunkt under sjuttiotalet. Då släppte han ett antal skivor som satte sin prägel på hela singer/songwriter genren. Under senare år har dock musiken låtit allt tröttare och produktionen har ibland smakat melodiradio. Tro det eller ej, men på denna platta har gubben vaknat till liv igen. Arrangemangen känns fräschare än på länge, rösten är engagerad och låtarna är mycket välskrivna. Allt är inte nytt, Jackson återanvänder, till viss del, låtar som han skrev för många år sedan, men vad gör det när resultatet blir så bra.
John Mellencamp - Plain Spoken
Jag har haft lite svårt att ta till mig denne mans musik. Sjuttiotalsplattorna var för grabbiga för min smak. Under åttiotalet kom det däremot några riktigt bra Mellencamp-skivor som visade en folkligare artist med bland annat fiol i sättningen. Det är just den folkliga sidan av Mellencamp som även kommer fram på detta nya album. Det är jordnära, innerligt och rösten är raspigare än någonsin. Riktigt bra med andra ord.
Marianne Faithfull - Give my love to London
Många år har gått sedan Faitfull sjung "As tears go by" med en ljuv röst. Idag låter hon som en ilsken korp. Hennes raspiga stämma ger musiken ett spännande skimmer vad hon än sjunger. På sin nya skiva har hon fått riktigt bra låtar av bland annat Roger Waters och Nick Cave. Det gör den till det bästa hon gjort på länge. Ibland är det nästan i klass med den suveräna "Broken English från sjuttiotalet.
All musik finns på Spotify
söndag 5 oktober 2014
Ronny Carlsson är död
En av landets mest underskattade låtskrivare och musiker har lämnat oss. Ronny Carlsson har gett oss bra musik såväl med Rockamöllan, Ona Taas, som under eget namn,
Första gången jag hörde hans musik var en gråkall höstdag 1979. Jag stod - som vanligt - och bläddrade i en skivaffär när låten Poste Restante strömmade ut ur högtalaren.
Wow, vad bra! Var det Peps? Nä, detta var bättre än Peps.
- Det är ett nytt band som heter Rockamöllan, sa expediten
Det var först vid min egen skivspelare som jag insåg att Rockamöllans musik skrevs av Ronny Carlsson. Ronny kände sig inte hemma i Rockamöllans reggaekostym och skapade därför ett nytt band, Onna Taas. Det var nu som hans musikaliska rötter blev tydliga; John Hiat, Bob Dylan och Tom Waits var några av inspirationskällorna. Detta hördes ännu tydligare när han så småningom gav ut plattor under eget namn. Frågan är om någon svensk någonsin har skrivit så mycket om livets skuggsida som Ronny Carlsson. Trots stor musik så nådde han aldrig den stora publiken, kanske var hans sånger för mörka, rösten för skrovlig och privatlivet alltför trassligt. Hur det än var med den saken så finns mycket av hans musik kvar. Har du inte hört den innan så lyssna på sångerna nedan. Nedersta låten är märkligt profetisk.
Wow, vad bra! Var det Peps? Nä, detta var bättre än Peps.
- Det är ett nytt band som heter Rockamöllan, sa expediten
Det var först vid min egen skivspelare som jag insåg att Rockamöllans musik skrevs av Ronny Carlsson. Ronny kände sig inte hemma i Rockamöllans reggaekostym och skapade därför ett nytt band, Onna Taas. Det var nu som hans musikaliska rötter blev tydliga; John Hiat, Bob Dylan och Tom Waits var några av inspirationskällorna. Detta hördes ännu tydligare när han så småningom gav ut plattor under eget namn. Frågan är om någon svensk någonsin har skrivit så mycket om livets skuggsida som Ronny Carlsson. Trots stor musik så nådde han aldrig den stora publiken, kanske var hans sånger för mörka, rösten för skrovlig och privatlivet alltför trassligt. Hur det än var med den saken så finns mycket av hans musik kvar. Har du inte hört den innan så lyssna på sångerna nedan. Nedersta låten är märkligt profetisk.
torsdag 25 september 2014
Leonard Cohen – Popular problems
lördag 20 september 2014
Hello Saferide - The fox, the hunter and hello saferide
söndag 14 september 2014
En låt till varje parti
Idag har partiledarna fått välja var sin låt i samband med en TV-intervju. Ganska tråkiga val tycker jag. Därför har jag valt nya låtar, sånger som jag tycker passar partierna bättre:
Kristendemokraterna:
Sverigedemokraterna:
Fi:
Folkpartiet:
Moderaterna:
Centerpartiet;
Sossarna:
Vänsterpartiet:
Miljöpartiet:
Noah Gundersen - Ledges
Noah Gundersen gör musik som befinner någonstans i detta
amerikanska hav av indiefolk och altcountry som ibland hotar att dränka mig.
Hans skiva klarar dock av att flyta upp till ytan och gripa tag.
Medan mycket annat i denna genre låter bra, men känns för lite, så väcker
Gundersen starka känslor. Med en gråtmild röst, gnyende fiol och gripande
texter får han mig att stänga av diskmaskinen, sätta mig i soffan och verkligen
ta in musiken. Lyssna på "Seperator" så förstår du vad jag menar.
Andra bra spår är titellåten och den inledande acapella sången "Poor
man's son". Några svaga spår hittar jag inte, skivan har
en sensationellt hög lägsta nivå.
Ps: Numera är han är allt några år äldre än på omslagsbilden
Ps: Numera är han är allt några år äldre än på omslagsbilden
lördag 13 september 2014
Tre helt helt olika album från 2014
Matt Andersen - Weightless
En kanadensare som har sina rötter i blues och rotrock. Ibland smakar musiken även country. Det hela blir en gryta som vi känner igen. John Hiatt, Mellencanp och Jacob Dylan tillagar liknande musik.. Gillar du nämnda namn skall du definitivt lyssna på Andersen. Själv gillar jag detta mer och mer för varje lyssning.
Dionne Farris and Charlie Hunter - Dionne Dionne
Dionne Farris är RnB sångerska och Charli Hunter jazzgitarrist, när de möts blir det musik av allra bästa slag. Arrangemangen är nakna, ofta är det bara Dionnes röst och Charlies gitarr som hörs.
Musiken kryper in under skinnet. När de gör cover på Burt Bacharach-låten; "Allways something there to remind me" blir jag lätt darrig i kroppen av ren njutning
Triakel - Thyra
När svensk folkmusik blir för avskalad får jag ofta svårt, en röst enbart ackompanjerad av fiol och tramporgel blir i regel segt och tråkigt. Triakel gör musik just på detta vis, men jag älskar det. Konstigt, men sant.
På detta album görs Jämtländskan Thyra Karlssons visor. Emma Härdelin, Janne Strömstedt och Kjell-Erik Eriksson i Triakel får verkligen Thyras musikaliska skatt att glittra.
All musik finns på Spotify
tisdag 2 september 2014
Min sorts jazz
Kanske högst 10% av all musik jag lyssnar på kan katogoriseras som jazz. Ändå är det så att jag ofta efter långa singer/sonwriter perioder längtar till jazzen. När jag hört tusentals låtar gjorda i samma mall längtar jag till lösare konturer och mer oväntade harmonier, då passar improviserad musik bra.
Nu är det är inte hundrameter-spikskor-jazz som jag gillar utan en coolare musik, gärna med inspiration av folkmusik.
Plattorna nedan är just sådana mys-folk-jazz skivor.
Trio Laika - June
Lågmäld, stämningsfull, drömsk musik som egentligen inte går att stoppa in i någon genrelåda. Det är ofta improviserat, vilket gör att många säger jazz. Jag kallar det hellre bra musik.
Oskar Stenmark - PiatrumaI
Sverige finns det lång tradition av att blanda jazz med folkmusik. Oskar Stenmark är ännu en i raden av musiker som gör denna mix . Okey, han når inte upp i Jan Johansons, Gullins, och Berndt Egerbladh klass, men vem kan begära det. Om man - som jag- gillar denna blandmusik så räcker Stenmarks musik mycket väl till för att lysa upp mörka höstkvällar.
Anders Hagberg - Melodic Melange
Oudspelaren Ahmad al Khatib möter flöjtisten Anders Hagberg och ljuv musik uppstår. När det dessutom tillkommer en rytmsektion så blir denna genreöverskridande musik som en vandring i ett land som inte finns och som just därför är så spännande.
All musik finns på Spotify
Nu är det är inte hundrameter-spikskor-jazz som jag gillar utan en coolare musik, gärna med inspiration av folkmusik.
Plattorna nedan är just sådana mys-folk-jazz skivor.
Trio Laika - June
Lågmäld, stämningsfull, drömsk musik som egentligen inte går att stoppa in i någon genrelåda. Det är ofta improviserat, vilket gör att många säger jazz. Jag kallar det hellre bra musik.
Oskar Stenmark - PiatrumaI
Sverige finns det lång tradition av att blanda jazz med folkmusik. Oskar Stenmark är ännu en i raden av musiker som gör denna mix . Okey, han når inte upp i Jan Johansons, Gullins, och Berndt Egerbladh klass, men vem kan begära det. Om man - som jag- gillar denna blandmusik så räcker Stenmarks musik mycket väl till för att lysa upp mörka höstkvällar.
Anders Hagberg - Melodic Melange
Oudspelaren Ahmad al Khatib möter flöjtisten Anders Hagberg och ljuv musik uppstår. När det dessutom tillkommer en rytmsektion så blir denna genreöverskridande musik som en vandring i ett land som inte finns och som just därför är så spännande.
All musik finns på Spotify
lördag 30 augusti 2014
Tre plattor nyprogg
Den svenska proggrörelsen var speciell på många sätt. Det fanns en mycket stor musikalisk bredd, vilken många inte tror. Långt ifrån allt var plakatpolitisk rock. Folkmusik, jazz och instrumentalmusik fick också plats. Den gemensamma nämnaren var ofta en stor upptäckslusta både i musik och text.
Här är tre album från 2014 som på olika sätt är inspirerade av denna musikmiljö.
Anna Ahlund - Omnejd
Annas musik är tydligt påverkad av den psykedeliska rock som t ex Mikael Ramel, Fläsket Brinner och Kebnekajse gjorde, Dungen är en annan influens som inte går att bortse ifrån. Men Anna kopierar inte andra. Hon lyckats göra sin egen brygd. På detta album visar hon upp en stark egen personlighet och en förmåga att skriva bra melodier.
Brigaden - Om Alerto och några andra gubbar.
Detta band ligger på samma lilla skivbolag som Anna Ahlund, nämligen Havtorn Records. Brigadens musik är helt instrumental. Det är brölande saxofoner, ylande hammondorgel och ringande gitarrer. Ibland låter de som blåsorkestern längst fram i ett första maj tåg eller som Tältprojektets storband. Själva skriver de bland annat att de är latinskt inspirerade och att det kanske gör musik i stil med den som de Spanien frivilliga kunde ha hört när de reste ner till kriget. Att placera in musiken i någon bestämd genre är praktiskt taget omöjligt. Spännande är det hur som helst.
Sanna Carlstedt - Alltid retar det någon
Sanna är en del av den svenska visvågen. Musiken rör sig i något slags gränsland mellan visa och Springsteenrock. Hon verkar hemtam med denna musikaliska inramning och hennes kraftfulla röst fungerar som en extra, smakfull krydda. Texterna är ibland tydligt politiska, "En sång till alla dem" är ett exempel, "Solid och Arisk" ett annat. Jag gillar starkt denna skiva. Min favoritlåt, är utan tvekan, "Lämna mig ifred", en ilsken rökare rakt i ansiktet på mannen som hon tröttnat på.
All musik finns på Spotify
söndag 24 augusti 2014
Annat än hela album
Hittills har jag bara recenserat hela album 2014. Det
ges ju ut massvis med musik i andra format, så nu är det dags att skriva lite om
singlar och EP:
My Brightest Diamond - Pressure
My Brightest Diamond - Love Killer
Bakom detta artistnamn döljer sig multiinstrumentalisten Shara Worden. På ett antal album har hon gjort sin egna brygd på cabarémusic, opera, rock och konstmusik. Dessa två singlar förebådar hennes kommande album och visar upp en modern, syntigare ljudbild. Men var inte oroliga MBD har kvar sin personlighet och jag ser fram emot nya albumet med stor förväntan
Tracey Thorn - Molly Drake songs
Tracey bär, enligt mig, på en av världens bästa röster. Här har hon spelat in två sånger skrivna av Molly Drake ( Nicks mor). Inspelningarna är avskalade, nakna och så bra. Om man jämför med Mollys hemmainspelningar som tidigare funnits så är detta verkligen ett lyft. De gånger jag lyssnat på Mollys enda album så har jag alltid känt att musiken är bra men produktionen för dålig. Det har nu Tracey Thorn rättat till med sina nyinspelningen av dessa sånger. Inspelningarna gjordes tydligen för att ingå i en dokumentär om Molly Drake. Den hoppas jag att få se någon gång.
Weaver - Aiming for doves
Bakom Weaver döljer sig en ung göteborgare vid namn Johan Weber. Weaver gör musik djupt rotad amerikanskt folk och singer/songwriter tradition. På denna EP med fem låtar visar han att han mycket väl kan få en framtid som singer/songwriter. Min favorit är den lätt popiga "From different tree", där Johans röst verkligen kommer till sin rätt.
Moddi - Trainsong
Nu över till en ung norrman med en röst som får håren att resa sig på armarna. På denna singel sjunger han kompad av akustiska instrument. Språket är åter engelska, efter att förra albumet var på hemspråket. Jag tror och hoppas att detta förebådar ett nytt album.
Agnes Obel - Katie Cruel
Laura Marling - Bonny Portmore
Detta är tydligen musik till en ny brittisk TV serie vid namn Turn. Både Agnes och Laura är två av Europas, just nu, bästa låtskrivare. Här har de dock valt att göra var sin traditionell sång och så de gör det, Glöden, inlevelsen och kraften får mig att häpna.
Här kan du lyssna på samtliga låtar
My Brightest Diamond - Pressure
My Brightest Diamond - Love Killer
Bakom detta artistnamn döljer sig multiinstrumentalisten Shara Worden. På ett antal album har hon gjort sin egna brygd på cabarémusic, opera, rock och konstmusik. Dessa två singlar förebådar hennes kommande album och visar upp en modern, syntigare ljudbild. Men var inte oroliga MBD har kvar sin personlighet och jag ser fram emot nya albumet med stor förväntan
Tracey Thorn - Molly Drake songs
Tracey bär, enligt mig, på en av världens bästa röster. Här har hon spelat in två sånger skrivna av Molly Drake ( Nicks mor). Inspelningarna är avskalade, nakna och så bra. Om man jämför med Mollys hemmainspelningar som tidigare funnits så är detta verkligen ett lyft. De gånger jag lyssnat på Mollys enda album så har jag alltid känt att musiken är bra men produktionen för dålig. Det har nu Tracey Thorn rättat till med sina nyinspelningen av dessa sånger. Inspelningarna gjordes tydligen för att ingå i en dokumentär om Molly Drake. Den hoppas jag att få se någon gång.
Weaver - Aiming for doves
Bakom Weaver döljer sig en ung göteborgare vid namn Johan Weber. Weaver gör musik djupt rotad amerikanskt folk och singer/songwriter tradition. På denna EP med fem låtar visar han att han mycket väl kan få en framtid som singer/songwriter. Min favorit är den lätt popiga "From different tree", där Johans röst verkligen kommer till sin rätt.
Moddi - Trainsong
Nu över till en ung norrman med en röst som får håren att resa sig på armarna. På denna singel sjunger han kompad av akustiska instrument. Språket är åter engelska, efter att förra albumet var på hemspråket. Jag tror och hoppas att detta förebådar ett nytt album.
Agnes Obel - Katie Cruel
Laura Marling - Bonny Portmore
Detta är tydligen musik till en ny brittisk TV serie vid namn Turn. Både Agnes och Laura är två av Europas, just nu, bästa låtskrivare. Här har de dock valt att göra var sin traditionell sång och så de gör det, Glöden, inlevelsen och kraften får mig att häpna.
Här kan du lyssna på samtliga låtar
fredag 15 augusti 2014
Stefan Sundström - Nu var det 2014
Stefan Sundström är ett unikum i svenskt
musikliv. Han skiter fullständigt i gällande trender. Med poesi, naturromantik,
vemod och politisk ilska skapar han sitt eget musikaliska universum. Dessutom
blir han bara bättre med åren.
På denna skiva har han valt att samarbeta med Franska trion. Det ger en jazzig, lite skev inramning som passar Sundström perfekt. Med trions hjälp trillar Sundström aldrig i mainstream eller Stones-fällan, vilket har hänt på tidigare plattor.
Det finns flera pärlor på detta album. den inledande "Nog", "Grön, grön, grön" och den chansonaktiga "Om 100 år" är tre exempel.
Kanske är ändå de allra bästa spåret; "Resa med lätt bagage". Där finns allt det som gör Sundström så bra, hans språk, berättarteknik och innerlighet, spetsat med hans politiska udd. Att arrangemanget smakar Jan Johansson gör inte saken sämre. Lyssna på detta lysande album. Det finns på Spotify
På denna skiva har han valt att samarbeta med Franska trion. Det ger en jazzig, lite skev inramning som passar Sundström perfekt. Med trions hjälp trillar Sundström aldrig i mainstream eller Stones-fällan, vilket har hänt på tidigare plattor.
Det finns flera pärlor på detta album. den inledande "Nog", "Grön, grön, grön" och den chansonaktiga "Om 100 år" är tre exempel.
Kanske är ändå de allra bästa spåret; "Resa med lätt bagage". Där finns allt det som gör Sundström så bra, hans språk, berättarteknik och innerlighet, spetsat med hans politiska udd. Att arrangemanget smakar Jan Johansson gör inte saken sämre. Lyssna på detta lysande album. Det finns på Spotify
tisdag 12 augusti 2014
John Gorka - Bright side of down
John Gorka från New Jersey var en av de ledande namnen i den nyväckta folkmusikrörelsen på åttiotalet. Nu, många år och album, senare är han fortfarande djupt rotad i den akustiska, mollstämda. amerikanska folkmusiken. Det är inte nyskapande ett dugg, tvärtom traskar Gorka i spår där många gått före honom. Loudon Wainwright III, Bruce Cockburn och Richard Thompson är bara några exempel. Gorkas musik känns trygg, vaggar in mig i en mjuk underbar musikalisk filt. Jag är fullt medveten om att jag inte kan befinna mig där hela tiden, då blir jag uttråkad, men ibland är det skönt att lyssna till toner, arrangemang och sångsätt som liknar det jag älskat i så många år, nämligen klassisk singer/songwriter musik. Här får ni plattans titellåt, resten hittas på Spotify:
måndag 11 augusti 2014
Gotland Jazz Operation Project - Gotland Jazz
Jag hävdar bestämt att när jazz och folkmusik förenas så vinner båda. Jan Johansson är det mest kända beviset på att jag har rätt, men det finns många fler. Gotland Jazz Operation Project visar att det ytterligare går att utveckla detta koncept. Gruppen består av: Jean-Simon Maurin, piano, Gunnel Mauritzon, sång, Anders Hagberg, sax/flöjt och Yasuhito Mori, bas.
Den mesta musiken är skriven av Jean-Simon, texter och sång står - min gamla favorit- Gunnel Mauritzon för. Hon har dessutom tillfört några traditionella, gotländska sånger. Det hela blir till en jazzfolklig helhet som till viss del liknar de projekt Gunnel tidigare varit inblandad i, men Jean-Simons originalmusik drar ibland åt oväntat håll och gör Gunnels sång än mer spännande. Dessutom visar hon sig vara en riktigt bra textskrivare. Jag hoppas innerligt att denna skiva når utanför de ganska smala jazzkretsarna. Det är den verkligen värd.
Musiken finns på Spotify.
söndag 10 augusti 2014
Amsterdam Klezmer Band - Blitzmash
Den gamla judiska festmusiken förs här in i 2010-talet. Kanske är det den ultimata partyskivan. Samtliga spår är upptempo och de gamla klezmerarrangemangen blandas med influenser från modern dansmusik. Det skulle kunnat bli splittrat, men inte då. Musiken hänger ihop likt ett enda långt karnevalståg som får mina fötter att dansa och min stämma att sjunga på jiddisch. På flera spår rappas det. På något konstigt sätt passar det alldeles utmärkt till klezmerrytmerna. Det är bara på ett och annat spår som de elektroniska klangerna tar för mycket plats, annars förenas dragspel, blås, maskiner, jiddisch och rapp på ett helt unikt sätt. Som gammal fan kan jag sakna de där sugande lugna låtarna som fanns på bandets tidigare album. Men, som sagt, detta är en festskiva, utan några lugna stunder, Spela den på nästa party, vetja. Här är ett av spåren, resten finns på Spotify:
lördag 9 augusti 2014
David Crosby - Croz
David Crosby är en portalfigur inom amerikansk folkrock. Han var med och bildade The Byrds 1964 och gick sedan vidare till Croby Stills and Nash. Av historieskrivare har han ofta getts en ganska liten roll i bägge grupperna, ibland har han till och med beskrivits som den svaga länken. Detta tycker jag är enormt orättvist, Crosby har visserligen alltid dragit lite åt ett eget musikaliskt håll, men flera av hans låtar i Byrds och CS&N anser jag vara några av bandens bästa.
När han nu, som 73 åring, släpper sin fjärde riktiga soloskiva så får det som är speciellt för Crosby verkligen blomma ut. Det är till stor del en akustisk ljudbild med tydliga jazzinfluenser och de typiska Crosby harmonierna. Hans röst är lika fantastisk som alltid, trots att han blivit en gammal man. Musiken passar utmärkt som bakgrund till ett glas rött i goda vänners lag, men håller också för koncentrerad lyssning.En av mina favoriter på plattan är "Holding on to nothing", lyssna på den här:
När han nu, som 73 åring, släpper sin fjärde riktiga soloskiva så får det som är speciellt för Crosby verkligen blomma ut. Det är till stor del en akustisk ljudbild med tydliga jazzinfluenser och de typiska Crosby harmonierna. Hans röst är lika fantastisk som alltid, trots att han blivit en gammal man. Musiken passar utmärkt som bakgrund till ett glas rött i goda vänners lag, men håller också för koncentrerad lyssning.En av mina favoriter på plattan är "Holding on to nothing", lyssna på den här:
torsdag 7 augusti 2014
Mary Jane - Solstice
Mary Jane bildades redan 1993 i Southampton . Medlemmarna har kommit och gått, men bandet har ändå rört sig i ett liknande musikaliskt landskap under alla år. Det är en väldigt egen blandning av akustisk och elektrisk psychedelisk folk-rock. Inspirationen kommer främst från sjuttiotalets brittiska folkrockband. Slå ihop ljuden av Fairport Convention, Trees och The Incredible String Band, krydda med lite Jethro Tull, så får du en ganska bra uppfattning om hur det låter.
På deras nya album når de höjder som de tidigare inte varit i närheten av
Kanske är det framförallt ljudbild och arrangemang som får mig att smälta. Om melodierna håller i längden vet jag inte än. Mycket talar dock för att plattan kommer bli av 2014 års absoluta favoriter
Skivan finns på spotify
söndag 6 juli 2014
Kenny Håkansson - Brinner
Kenny Håkansson är en legend som gitarrist. Kebnekajse och Dag
Vag är två band där Kenny stått för gitarrerna. Dessutom har han medverkat som studiomusiker
på en mängd album sedan tidigt sjuttiotal. Soloalbumen har blivit få, jag tror
detta är hans femte. Mycket av Kennys musik har varit instrumental, men precis
som på förra plattan, Hjärtats Gåtbok, så sjunger Kenny på detta album. Hans
röst är så stark, känslosam och innerlig att man frågar sig varför han inte
sjungit mer i sin karriär. Musiken är mer elektrisk än på ”Hjärtats Gåtbok, man
känner igen Kennys psykedeliska spelstil från såväl Kebnekajse som Dag Vag.
Folkmusiken som dominerat åtminstone två tidigare soloalbum, tar här ganska
liten plats. Det är ofta långsamma, mollstämda sånger med Kennys elektriska
gitarr som vandrar på upptäcktsfärd. Några av texterna är av kända poeter, men
de flesta har Kenny skrivit själv. De egna orden räcker tyvärr inte riktigt
till, desto starkare blir det när han tonsätter Karin Boye, sången Bryt upp är
en av skivans höjdpunkter.
”Liksom en fånge” är en annan favorit, melodin kryper under skinnet och Kennys gitarr och röst får nästan mitt hjärta att brista. Jag tror att detta är en skiva som kommer att växa under 2014.
”Liksom en fånge” är en annan favorit, melodin kryper under skinnet och Kennys gitarr och röst får nästan mitt hjärta att brista. Jag tror att detta är en skiva som kommer att växa under 2014.
onsdag 2 juli 2014
Ben Watt - Hendra
Tyvärr blev det inget liknande från Watt, nästa album var med Everything but the Girl och från nittiotalet har han förvirrat sig in i elektronisk dansmusik. Jag hade för längesedan tappat hoppet om att han någonsin skulle göra något som ens kom i närheten av North marine drive.
Tro det eller ej, men på Ben Watts nya album, Hendra, närmar han sig de stämningar som fanns på första soloskivan. Så mycket bossa nova är det inte, musiken påminner mer om sjuttiotalsartister som Dire Straits, Al Stewart och - i viss mån - Pink Floyd. Men det personliga tilltalet och den gråtmilda känslan får mig att tänka på Watts första, 31 år gamla, album. Jag är övertygad om att Hendra kommer att leva länge i mig precis som North marine drive har gjort.
Läs mer om North marine drive här:
http://folkochfa.blogspot.se/2010/03/ben-watt-north-marine-drive.html
Albumet Hendra finns på Spotify
torsdag 26 juni 2014
Sommarlistan
Under senare tid har det varit lite dåligt med inläggen på denna blogg. Nu kommer , hur som helst, ett sommarinlägg och vad passar bättre då en en lista med mina sommarlåtar. Vissa spår har tydlig sommarkoppling andra inte. Det börjar med kända låtar som de flesta känner igen, men efterhand smyger det sig in in allt fler sånger som kan vara nya för ditt öra. Följ gärna listan, den kommer att växa.
fredag 16 maj 2014
POLITISK MUSIK del 3
Politisk musik idag då? Finns det någon sådan? Ja, säger många. Det är svensk hiphop som har den roll som proggmusiken hade på sjuttiotalet. Det är där du kan finna politisk musik som slår uppåt. Lyssna här t ex:
Problemet är att jag inte gillar hiphop, hur bra texter de än har. Säkert är jag för gammal för att förstå mig på detta. Som tur är finns det en annan 2000-tals musik som ofta är politsik, nämligen visan. Svensk visa har varit politisk sedan Cornelis och Åkerströms dagar. Numera består den politiska visan av artister som Johan Johansson, Christina Kjellsson, Stefan Sindström, Dan Viktor, Sanna Carlstedt och många fler.
Här får ni också en spotifylista med dagens politiska visa och lite punk Om du tycker det låter mer rock och punk än visa så har du delvis rätt. Dagens visa är helt klart påverkad av Cornelis och Taube men där finns även tydliga rock och punkinfluenser. Gränsen för vad som är vad är svår att dra, skitsamma.
Problemet är att jag inte gillar hiphop, hur bra texter de än har. Säkert är jag för gammal för att förstå mig på detta. Som tur är finns det en annan 2000-tals musik som ofta är politsik, nämligen visan. Svensk visa har varit politisk sedan Cornelis och Åkerströms dagar. Numera består den politiska visan av artister som Johan Johansson, Christina Kjellsson, Stefan Sindström, Dan Viktor, Sanna Carlstedt och många fler.
Här får ni också en spotifylista med dagens politiska visa och lite punk Om du tycker det låter mer rock och punk än visa så har du delvis rätt. Dagens visa är helt klart påverkad av Cornelis och Taube men där finns även tydliga rock och punkinfluenser. Gränsen för vad som är vad är svår att dra, skitsamma.
fredag 9 maj 2014
POLITISK MUSIK del 2
I slutet av sextiotalet och i början av sjuttiotalet fick den politiska musiken sim storhetsperiod i Sverige. Proggrörelsen växte sig stark. Det började med att Pugh sjung på svenska - 69. Efter det kunde ingen musiker längre ta engelska ord i sin mun. Gunder Hägg släppte redan samma år en riktigt politisk platta, men ärligt tala var det inte så många som brydde sig. Det var först när Contact två år senare släppte albumet "Hon kom över mon", som den politiska musiken också började sälja skivor. Albumet var dock bara en blek vänsterfis jämfört med den hardcoreprogg som så småningom utvecklades av artister som Nynningen, Dan Berglund m fl. Contact var snarare miljö än vänsterpolitik. Hör här:
Dan Berglund var medlem i KPMLr och gjorde slagordvisa:
I Sverige flöt proggen och punken nästan ihop till en lååång period av politsisk musik. Hör bara här:
På åttiotalet tystnade mycket av den politiska musiken. Satsa på dig själv - epoken tog över. Då vaknade plötsligt folk som inte varit så politiska på sjuttiotalet. I slutet av åttiotalet gav Jackson Browne ut albumet Life in the balance. En skiva som innehöll starka politiska texter. Här är titellåten, kolla in vilket fint sällskap han har:
Anders F Rönnblom som sjungit om barndom och kvarnar på sjuttiotalet blev också mer politisk på åttiotalet:
.
Dan Berglund var medlem i KPMLr och gjorde slagordvisa:
I Sverige flöt proggen och punken nästan ihop till en lååång period av politsisk musik. Hör bara här:
På åttiotalet tystnade mycket av den politiska musiken. Satsa på dig själv - epoken tog över. Då vaknade plötsligt folk som inte varit så politiska på sjuttiotalet. I slutet av åttiotalet gav Jackson Browne ut albumet Life in the balance. En skiva som innehöll starka politiska texter. Här är titellåten, kolla in vilket fint sällskap han har:
Anders F Rönnblom som sjungit om barndom och kvarnar på sjuttiotalet blev också mer politisk på åttiotalet:
.
onsdag 7 maj 2014
POLITISK MUSIK , del 1
Nu i valtider passar det väl bra att fördjupa sig i politisk musik. Låt mig göra några högst personliga val bland allt som gjorts genom åren. Jag tar det i någorlunda kronologisk ordning och börjar med Billy Hollidays Strange Fruit. Den skrevs redan 1936.
Titeln syftar på hur kropparna av lynchade svarta människor hänger från träden i den amerikanska Södern.
Amerikansk arbetarrörelse var också tidiga med politisk musik. Woody Guthrie var en av få från den rörelsen som nådde utanför de politiska mötena och fick en stor publik
I Sverige sjung Karl Gerard om den "Ökända hästen från Troja" redan 1940. Mitt under brinnande krig hånade han Hitler så skickligt att rädd, svensk polis förbjöd sjungandet av kupletten.
Under tidigt sextiotal fick den politiska sången sin storhetsperiod i USA. Medborgarrättsrörelse och folkmusikvåg ledde fram till att några av Guthries gamla polare fick en andra vår, samtidigt kom det en hel hög med unga så kallade protestsångare. Bob Dylan var störst, men Phil Ohs var ännu mer politisk.
Fortsättning följer
Amerikansk arbetarrörelse var också tidiga med politisk musik. Woody Guthrie var en av få från den rörelsen som nådde utanför de politiska mötena och fick en stor publik
I Sverige sjung Karl Gerard om den "Ökända hästen från Troja" redan 1940. Mitt under brinnande krig hånade han Hitler så skickligt att rädd, svensk polis förbjöd sjungandet av kupletten.
Under tidigt sextiotal fick den politiska sången sin storhetsperiod i USA. Medborgarrättsrörelse och folkmusikvåg ledde fram till att några av Guthries gamla polare fick en andra vår, samtidigt kom det en hel hög med unga så kallade protestsångare. Bob Dylan var störst, men Phil Ohs var ännu mer politisk.
Fortsättning följer
söndag 27 april 2014
Dagens låt 2014-04- 27: Turid Lundqvist & Tintomara - Personligt brev
Fantastisk, tidlös låt från Turids album - Tistlar från tundran. Gavs ut 1978 på Metronome och orsakade en svekdebatt inom proggrörelsen. När jag ser klippet inser jag plötsligt att det är den fantastiska jazzgruppen Tintomara som kompar. De är om möjligt ännu mer bortglömda än Turid. 1978 kunde man alltså se 5 kvinnliga musiker samtidigt på scen. Hur ofta händer det idag?
måndag 21 april 2014
Dagens låt 2014-04-21 Om fyra flickor 1976
Vem minns Totte Wallin idag? Gör man det så är det för "Enköpingtåget", "Morronpasset" eller någon annan fjantig låt. Faktum är att Totte Wallin gav ut två riktigt bra album, innan han blev någon slags lallig tjofaderittan gubbe. Denna mycket vackra och tänkvärda låt är från hans andra LP, 1976.
fredag 18 april 2014
söndag 13 april 2014
Dagens låt 2014-04-13: Erik Paulsson - Ledig Hela dan
Erik Paulsson släppte två riktigt bra album på nittiotalet. Få tycktes bry sig då och knappt någon spelar hans musik idag. Synd tycker jag. Erik är en av de allra bästa av Cornelis arvtagare. Han gör visor som inte bara inspireras av Cornelis, utan även av svensk folkmusik
lördag 12 april 2014
Dagens låt 2014-04-12 Natten Den Blå
En fantastisk låt från Marie Bergmans kommande album. Tillsammans med sin livskamrat, Lasse Englund gör hon bättre musik än någonsin.
fredag 4 april 2014
Dagens låt 2014-04-04 Sting - Russians
En sång från 1985 som känns otäckt aktuell idag. Nu återuppväcks rädslan för Ryssen och krigsretoriken hörs.
torsdag 3 april 2014
Dagens låt 2014-04-03: Piirpauke - Imala Maika
Piirpauke måste ha varit ett av världens första band som spelade världsmusik. Denna Balkan inspirerade låt är från deras andra platta, 1976. Själv hörde jag albumet först runt 1980 och har älskat denna låt sedan dess.
onsdag 2 april 2014
Dagens låt 2014-04-02: OMNIA - I don't speak Human
Gruppen Omnia kallar sig för ett bohemiskt, hedniskt folkband. Dem bildades och verkar i Holland, men har medlemmar från flera Europeiska länder. Sången ovan är från albumet Musick and Poëtree som kom ut 2011. Hela bandkonceptet känns lite väl kitschigt för mig, men I don't speak human är en underbar låt.
måndag 31 mars 2014
Dagens låt 2014-03-31 Michael Stipe & Vic Chesnutt - Guilty By Association
Från Vic Chesnutt's 1995 album "Is the Actor Happy".
söndag 30 mars 2014
Dagens låt 2014-03-30 The Strawbs ABSENT FRIEND
Jag har bestämt mig för att introducera en ny etikett på bloggen; "Dagens låt". Under denna rubrik kommer jag att presentera mina favoritlåtar, gamla som nya. Först ut är The Strawbs - Absent Friends, från 1975. The Strawbs var ett brittiskt band som rörde sig gränslandet mellan folkrock och det som kallades progressive rock. Låten är från albumet Nomadness.
fredag 28 mars 2014
Propaganda för bortglömd musik: Bridget St. John
Vissa
artister tar tid på sig innan de kryper in i mig, stannar kvar och blir
betydelsefulla. Bridget St. John var en
sådan. Först tog det många år innan jag över huvud taget hörde de album som hon
gav ut 69-74. Det var först på den utmärkta samlingsplattan ”Feber
2/Andres Lokko - Folk”, som jag hörde hennes musik för första gången. Hon gjorde inget större
intryck då. Det var andra artister på samlingen som grep tag i mig, Bridget St
Johns musik gled bara förbi. Musiken kändes otydlig och ganska ointressant.
Hade det inte varit för att hon hade haft John Martyn som vän och mentor, så
hade jag nog glömt henne. Att inte bara Martyn, utan även Michael Chapman,
Kevin Ayers och Al Stewart varit en del av hennes musikaliska umgänge ökade
självklart intresset. När jag dessutom såg att musiker som Ron Gessin, Richard
Sanders , Tim Renwick, Rick Kemp och Dave Mattacks spelade på hennes skivor, så
kunde jag inte låta bli att ge henne en ny chans.
Sakta men säkert öppnades sig nu ett fantastiskt universum med
musik som kröp under skinnet på mig. Numera tycker jag Bridget St Johns
musik verkligen sticker ut, att jag tidigare haft en annan åsikt begriper jag inte.
Hon har en djup röst som kan jämföras med Nico, med den skillnaden att Bridget
håller tonen. Sångerna är poetiska, vackra och närmast minimalistiska. På
den första plattan är det helt akustiskt, men för varje album blir ljudbilden
större. Efter att ha släppt sin fjärde platta 1974 flyttade hon något år senare
till New York, hon blev en aktiv musiker i Greenwich village och gjorde
amerikanska inspelningar. Någon ny platta blev det dock inte, det blev barn och
som för många kvinnliga artister innebar det att hon lämnade musiklivet. Först
på senare år har hon åter tagit upp gitarren i samarbete med bl a Kevin Ayers
och Michael Chapman. Om det är någon ny platta på gång? Vet inte.
Discografi:
Ask Me No
Questions 1969
Songs For The
Gentle Man 1971
Thank You
For... 1972
Jumble Queen
1974
Lyssna på Bridget St Johns på spotify:
lördag 15 mars 2014
Bröderna Lönn
På radioprataren Kjell Allinges initiativ skapades i slutet av sjuttiotalet nya versioner av gamla schlagers. Ett gäng proggmusiker fick i uppgift att spela in dessa gamla låtar från 1940 och -50 talet. Gruppen fick namnet Bröderna Lönn.
 | ||
Under juli - augusti 1979 spelade detta gäng in en märklig skiva med namnet: "Säg det i toner". De gamla shlagerlåtarna har fått en minst sagt annorlunda inramning. Flera är klädda i smått psykedelisk dräkt med långa solopartier. Sjunger gör Thomas Tidholm, en man det går att säga mycket gott om, men någon stor sångröst hade han inte. Nedan kan ni lyssna på skivans pärla, nämligen Tidholms "Alaskavisan", den enda originallåten. Den innehåller nästan sju minuters osannolik musik. En pratsjungande Tidholm berättar en smått surrealistisk historia medan övriga musiker flyger iväg på häpnadsväckande soloutflykter. Det flera minuter långa instrumentalpartiet får mig än idag att häpna och njuta. Helt klart är det en av de tio bästa låtarna som någonsin gjorts på svenska. Lyssna själv:
Bröderna Lönn - Alaskavisan
Albumet är idag omöjligt att få tag på, om man inte hittar det i någon begagnat back.
Några album från 2014
Egentligen
hade jag tänkt ägna de första månaderna av 2014 till att njuta av gamla
favoritalbum, men jag kan inte låta bli att lyssna på nytt.
Här är några av de album jag lyssnat på 2014.
Här är några av de album jag lyssnat på 2014.
Rod
Melancon – Parish Lines
Ung singer/songwriter från Louisiana, ett område med ett stort musikaliskt arv. Och visst kan man höra ekon från gammal Swamp rock när Rod går loss. Bitvis svänger det bra om denna rotmusik, men här finns också mer eftertänksamma låtar, som den vackra ”Dreamer”
Ung singer/songwriter från Louisiana, ett område med ett stort musikaliskt arv. Och visst kan man höra ekon från gammal Swamp rock när Rod går loss. Bitvis svänger det bra om denna rotmusik, men här finns också mer eftertänksamma låtar, som den vackra ”Dreamer”
Tony Dekker – Prayer of the woods
Great Lake Swimmers frontman Tony Dekker visar på detta soloalbum att han klarar sig utmärkt på egen hand. Här är det den akustiske trubaduren vi möter. Ljudbilden är mindre än på GLS plattorna, men det kompenseras av att Tony har skrivit några av sina vackraste melodier, någonsin.
Great Lake Swimmers frontman Tony Dekker visar på detta soloalbum att han klarar sig utmärkt på egen hand. Här är det den akustiske trubaduren vi möter. Ljudbilden är mindre än på GLS plattorna, men det kompenseras av att Tony har skrivit några av sina vackraste melodier, någonsin.
BraAgas – Yallah!
BraAgas är en grupp från Tjeckien . De gör folkmusik från hela Europa, ofta med medeltida rötter. Det skulle kunna bli hur tråkigt som helst, men BraAgas lyckas göra underverk med detta ålderdomliga material. På skivan finns musik från såväl Balkan, Turkiet som judisk kultur. Det märkliga är att BraAgas lyckas koka om allt till en alldeles egen gryta.
BraAgas är en grupp från Tjeckien . De gör folkmusik från hela Europa, ofta med medeltida rötter. Det skulle kunna bli hur tråkigt som helst, men BraAgas lyckas göra underverk med detta ålderdomliga material. På skivan finns musik från såväl Balkan, Turkiet som judisk kultur. Det märkliga är att BraAgas lyckas koka om allt till en alldeles egen gryta.
Seth
Lakeman – Word of mouth
Denne yngling är redan lite av en ikon inom modern brittisk folkmusik. Med nyskapande fiolspel, fantastisk röst och riktigt bra låtar har han blivit en av de mest framgångsrika folkmusikerna i Storbritannien. Tyvärr har han aldrig lyckats nå ut till den riktigt stora publiken. Det borde han kunna med denna skiva, där låtarna smakar lika mycket pop som folkmusik . Kanske har framgången för Lumineers och Mumford and Sons öppnat dörrar som även Seth kan få smita ut genom.
Denne yngling är redan lite av en ikon inom modern brittisk folkmusik. Med nyskapande fiolspel, fantastisk röst och riktigt bra låtar har han blivit en av de mest framgångsrika folkmusikerna i Storbritannien. Tyvärr har han aldrig lyckats nå ut till den riktigt stora publiken. Det borde han kunna med denna skiva, där låtarna smakar lika mycket pop som folkmusik . Kanske har framgången för Lumineers och Mumford and Sons öppnat dörrar som även Seth kan få smita ut genom.
Weeping
Willows – The time has come
Vi var många som blev gripna när sångaren Magnus Carlssons nyligen medverkade i TV-programmet; ”Jills Veranda”. Av en händelse släpper Magnus grupp Weeping Willows nu nytt album. Det är på många sätt en tillbakagång till det sound Weeping Willows en gång slog igenom med. Lånen från sextiotalets pop och country är åter tydliga, stråkarrangemangen stora och Magnus Carlson sjunger sådär otroligt sorgligt som bara han kan. Visst kan man dra paralleller till ett antal countryartister, men själv tycker jag att det låter otroligt mycket Scott Walker. Jag älskar detta.
Vi var många som blev gripna när sångaren Magnus Carlssons nyligen medverkade i TV-programmet; ”Jills Veranda”. Av en händelse släpper Magnus grupp Weeping Willows nu nytt album. Det är på många sätt en tillbakagång till det sound Weeping Willows en gång slog igenom med. Lånen från sextiotalets pop och country är åter tydliga, stråkarrangemangen stora och Magnus Carlson sjunger sådär otroligt sorgligt som bara han kan. Visst kan man dra paralleller till ett antal countryartister, men själv tycker jag att det låter otroligt mycket Scott Walker. Jag älskar detta.
Lyssna på smakprov från albumen ovan, plus några till:
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)