Ted Gärdestads bortglömda låtar

Sara Zacharias - Mot solen
När Teds dotter, Sara Zacharias, städade sin vind i samband med en flytt hittade hon ett par gamla rullband som Ted lämnat efter sig. På banden fanns låtskisser som aldrig blivit utgivna. Efter många turer fram och tillbaka, blev det tillslut en skiva där Sara sjunger Teds sista sånger.

Det är nästan lite spöklikt att höra sångerna. Man känner genast igen Teds harmonier och det tidslösa sättet att göra musik på.  Som alltid är hans musik vackert Beatles-popig. Melodierna har just det mogna lugn som Teds senare melodier ofta har. Sara - som vägrar se sig som artist- sjunger med stor närvaro. Arrangemangen är varsamt gjorda, man visar verkligen kompositionerna den respekt de förtjänar.
 På de efterlämnade banden sjung Ted på engelska,  texterna har sedan bearbetats och översatts av Olle Nyman. Han har gjort ett bra jobb, men visst undrar man vad brodern Kenneth kunnat åstadkomma med dessa melodier. Den frågan lär vi aldrig få svar på.

Två tjejer som sjunger i stämmor

Jodå vi har hört det förut. First aid kit är väl det mest kända exemplet, men frågan är om inte Dawn and Marra är ett strå vassare.

 

Dawn and Marra - Teaspoons and tablespoons
Dawn Larsh and Marra Koren, från Kanada, ser ut som två tonårstjejer .
- Va fan, de hade ju kunnat gå i min klass, sa min fjortonåring när han såg tjejerna på video.

De beskriver sig själva som ett indieband med folkrötter. Det är den akustiska gitarren, ukulelen och stämsången som dominerar när duon gör musik. Dawn står för låtskrivandet. Tillsammans har de skapat ett lekfullt album nästan helt utan det tungsinne som annars dominerar i denna genre.
Lyssna på  låten ovan och intervjun nedan.

 

Nya skivor

Lake – The world is real

Lake gör just den typen av lunka-på-i-halvfart-pop  som jag gillar. Gruppen har kallats både lofi och indie, men numera är arrangemangen ganska stora och ibland rätt så radioanpassade.  Låtarna smakar ofta lite jazz . Jag kan inte låta bli att associera till både Steley Dan och Prefab Sprout, men det är väl för att jag är så gammal. En yngre lyssnare skulle säkert jämföra med något hippt indie band.

 

Laura Mvula – Sing to the moon
Jag tror jag fått en överdos av unga ledsna män med akustisk gitarr. Hur skönt är det inte då att höra Laura Mvula. Hon kommer ur en helt annan musikalisk tradition. Någonstans i gränslandet mellan soul och jazz tassar hon omkring och skapar sitt alldeles egna lilla universum.  Rösten är himmelsk, stråkarrangemangen snygga och närvaron alltid 100%.  Ibland är det bara Laura och piano, vid andra tillfällen blir ljudbilden stor och rösten - eller snarare rösterna - går på spännande upptäcktsfärd.  Än om uttryckssättet är helt annorlunda än hos mina ledsna gubbar så är känslorna liknande. En varm, vemodig kärlek strömmar ur högtalaren när jag sätter på Sing to the moon. En kärlek som jag så väl behöver när höstlöven faller och mörkret kryper närmare.

 

Tony McManus – Mysterious Boundaries
Tony är en gubbe med akustisk gitarr, men utan sång. Han kommer från folkmusikvärlden,  men att genrebestämma denna akustiska gitarrmusik känns ointressant. Tony tar med lyssnaren på en stämningsfull resa. Utan ekvilibristiska konster och helt befriad från högt tempo dämpar Tonys musik oron inom oss. Tror nu inte att detta är New age muzak, nä långt ifrån. Det är fantastisk gitarrmusik, varken mer eller mindre.

 

 Alla  albumen finns på Spotify

Svensk Americana

Begreppet Americana syftar på  folkmusik och annan musik som vuxit fram i USA. Numera är det dock inte bara amerikaner som skapar musik inom denna genre. Inte minst blir det allt vanligare med unga svenskar. Här är tre som släppt musik 2013:

Old Lost John heter egentligen heter Tomas Thunberg. Sången är från nya albumet Cavin in

 

 

Benjamin Folke Thomas är från Göteborg. Sången är från nya albumet To Close to here

Sången är från nya albumet Buck

Telefonen ringde

En  jämnårig kompis ringde. Han hade läst listan över världens bästa skivor och mina- som han tyckte- ursäktande kommentarer. Nu var han lätt upprörd:

Han:Varför skall du bry mig om att lyssna på ny musik?

Jag: Men det är klart att man måste hänga med!

Han: Nä, varför det? Jag vill ha musik som är bra, om den sedan är ny eller hundra år gammal spelar mindre roll
Jag har köpt så många plattor som varit hyllade just då de kom, men som nu bara samlar damm.

Jag: Håller du på att bli gubbe , eller?

Han: Ja, va e det me de då? Det är ju bara att konstatera att jag är präglad av musik som gjordes för trettio år sedan. Det är sådant jag gillar och det finns massor som jag ännu inte hört. Bättre då att lägga energi på att hitta gammal musik som är ny för mig än att leta bland nytt där bara var hundrade platta är något för mig

Jag: Du blir ju helt ute!!

Han: Ja, men det är helt okey för mig. Det finns så många som är så mån om att vara inne att de envisas att lyssna på musik som de inte förstår sig på

Världens bästa skivor

Denna högst personliga lista över världens bästa plattor var det första inlägget på Folk och Fä. Det gjordes fredagen den 29:e Janurai 2009. Tyckte det var kul att lägga in listan igen . Har gjort några få ändringar jämfört med förra listan. Utgivningsår står inom parantes.

1.Nick Drake – Five leaves left (-69)
2.Beatles – Sgt Pepper (-67)
3.Richard and Linda Thompson- I Want to See the Bright Lights Tonight  (-74)
4.John Martyn – Solid air (-73)
5.Fairport Convention – Unhalfbricking (-69)
6.Robert Broberg – Letar efter mig själv (-72)
7. Robert Broberg – Motsättningar (-79)
8.Moody blues – Seventh Sojourn (-72)
9. Mikael Ramel - Till dig (-72)
10. Beatles Abbey road (-69)
11. Ben Watt - North marine drive (-83)
12. Ulf Lundell – Törst (-76)
13. Pink Floyd - Wish you were here
14. WilmerX -s/t (-81)
15. Nick Drake - Pink moon (-72)
16. Monica Törnell – Ingica (-72)
17. Ragnarök – s/t (-76)
18. Fairport Convention – What we did on our holidays (-69)
19. John and Beverly Martyn – Stormbringer  (-70)
20. Tim Hardin - Hang on to a Dream (Samling med material inspelat -64-66)
21. Nick Drake - Bryter layter (-70)
22. Cornelis Vreeswijk – Tio vackra visor och personliga Persson (-68)
23. Cornelis Vreeswijk – Poem Ballader och lite blues (-70)
24. Rick Wright – Wet Dream (-78)
25. Bruce Springsteen – Darkness on the edge of Town (-78)
26. Simon and Garfunkel – Bookends (-68)
27. Jan Johansson - Jazz på svenska (-64)
28.Fairport Convention – Liege &life (-69)
29.Fairport Convention – Rising for the moon (-75)
30. John Martyn – Grace and danger (-81)
31. Maria McKee - Late December (-07)
32. Supertramp- Even in the  quietest moments(-77)
33.Moody blues – To our children’s children’s (-69)
34. Richard and Linda Thompson- Hokey Pokey (-75)
35. Sara K – Closer than they appear (-92)
36. Monica Törnell – Jag är som jag är (-78)
37. Loudon Wainwright III – History (-92)
38. Neil Young - After the goldrush (-70)
39. Neil Young - Harvest (-72)
40. Billy Bragg – Workers playtime (-88)
41. Cat Stevens- Tea for the Tillerman (-70)
42. Supertramp – Crime of Century (-74)
43. Lasse Tennader – Längst därinne är himlen ändå röd (-79)
44. Tomas Almqvist - Nyanser (-79)
45. Joni Mitchell – For the roses (-72)
46. Suzanne Vega– Suzanne Vega (-85)
47. Jackson Browne – Running on empty (-77)
48. Jackson Browne – For everyman (-73)
49. Jackson Browne – The Pretender (76)

50. Tim Buckley – Goodbye and hello (-67)
51. Joe Jackson - Body and Soul (-84)
52. Joan Armatrading – To the limit (-78)
53. Animals – Before we were so rudely interrupted (-77)
54. The Band – s/t (-69)
55.Fred Neil - Fred Neil (-66)
56. David Bowie – Honky Dory (-71)
57. Waterboys – Roam to roam (-90)
58. Pink Floyd - More (-69)
59. Pretenders – The singles (-87)
60. Procul Harum – Grand hotel (-73)
61. Mikael Ramel Extra vagansa (-74)
62. REM – Automatic for the people (-92)
63. Damien Rice – O (-03)
64. Pugh Rogefeldt – Ja dä ä dä (-69)
65. Pugh Rogefeldt – Ett steg till (-75)
67. Anders F Rönnblom – Din barndom skall aldrig dö (-71)
68. Slobo Horo – Mastika (-92)
69. Dimmornas Bro – Dimmornas Bro (-77)
70. Cat Stevens- Mona bone jakon (-70)
71. Barclay James Harvest - Everone is everybody else(-74)
72. Joni Mitchell - Blue (-70)
73. Manfred Mann Earth band - Watch (-78)
74. Elise Einarsdotter Ensemble med L. Willemark - Senses (-93)
75. Thorstein Bergman – Helgdagskväll i timmerkojan (-67)
76. Camel – Snow goose (-75)
77. BraAgas - Fuerte (-12)
78. Elvis Costello – My aim is true (-77)
79. Mary Coughlan – Under the influence (-87)
80. Crosby, Stills, Nash & Young – Déjà vu (-70)
81. Crosby, Stills & Nash – s/t (-69)
82. Paul Simon - Graceland (-86)
83. Sandy Denny - The north star… (-71)
84. Sandy Denny - S/t (-72)
85. Dire Straits – Dire Straits (-78)
86. Tom Robinson Band- Power in the darkness (-78)
87. Bob Dylan – Desire (-76)
88. Bob Dylan – Street Legal (-78)
89. Bob Dylan – Blood on the tracks (-75)
90. ELO – Eldorado (-74)
91. Beatles - With the Beatles (-63)
92. Genesis – Selling England by the Pound (-73)
93. Randy Newman – Sail away (-72)
94. Peter Green – In the Skies (-79)
95. Kajsa & Malena – Historier från en väg (-86)
96. King Crimson – In the court… (-69)
97. Magnus Lindberg – Som natt och dag (-78)
98. Ulf Lundell – Längre inåt landet (-80)
99. Paul Simon- Still Crazy after all… (-75)
100. Ryan Adams– Heartbreaker (- 00)

Här är en låtlista med sånger från samtliga album

Listan domineras av musik från 60 och70 - talen.  Det är lite motsägesfullt. Jag har ju, på denna blogg, presenterat massor av ny musik genom åren och jag letar ständigt nytt. Kanske skall man se listan ovan som ett dokument över den musik som jag lyssnade på mellan 15 och 30 års ålder. Det var  en period då ny musik skakade om mig på ett sätt som jag inte riktigt upplever idag. Den uppmärksamme kan dessutom notera att en stor del av albumen är utgivana 69-72. Då var jag bara barn och lyssnade mest på melodiradion, men i efterhand har jag upptäckt att det var då det gjordes musik och en produktion som ligger närmast mitt hjärta. Mycket av den "moderna" musik jag lyssnar på hämtar inspiration från denna epok.
Om du tycker listan är för jävla mossig, så finner du nedan listor på skivor från i år:
Svenskt
Utländskt
2000-talets bästa skivor

Richard Wright vilar i frid med våta drömmar

Igår var det fem år sedan keyboardisten i Pink Floyd dog. Under sin långa karriär gjorde han  inte bara musik med Pink Floyd. 1978 gav han ut sin första soloplatta, "Wet Dream". Albumet är riktigt bra, som en något mer akustisk och jazzig version av Wish you were here. Tyvärr är det bortglömt och nästan omöjligt att få tag på. Jag vill hylla Rick genom att länka till en låt från skivan. Det går faktiskt att hitta hela albumet på YouTube. Lyssna och njut.

Här har jag tidigare skrivit om Richard Wright

Joan Baez - en coversångerska med god smak

 Någon kanske tycker att rubriken är nedvärderande, men så är det inte alls menat. Tvärtom är Joan en av amerikansk folkmusiks riktigt stora och hon har blivit det främst genom att tolka andras material.
En gång i tiden var det mycket traditionellt och Dylan. Sedan sjuttiotalet har hon haft en förmåga att leta upp sånger med låtskrivare som är i början av sin karriär eller som tidigare inte fått den uppmärksamhet som de förtjänar.  Mina tre favoritalbum med Joan är alla exempel på hennes förmåga att tolka andras material. Albumen jag tänker på är "Diamond and rust", ( 1975 ) , "Gone from danger" ( 1997 ) och "Dark chords and big guitars" (2003).
Att två av dessa tre skivor är gjorda sent i Baez långa karriär bevisar en annan sak; hon blir bara bättre med åren. Nedan får du ett bildspel som  visar en del av allt hon gjort genom åren, Sången du hör är från "Gone from danger" och skriven av fantastiska Dar Williams,

 

2 000 -talets bästa låtar

Ingen tycks ha tid med hela album längre. Det är bara låtar som gäller.  Det är tråkigt, men sant. Trösten är att det gjorts otroligt mycket bra låtar på senare år

Håller du med eller tror du mig inte?  Vad du än tycker, kolla in denna spellista med 2 000 -talets bästa låtar

En andra platta efter 43 år!

 Linda Perhacs har nyligen blivit klar med sitt andra album. Det första gav hon ut 1970, en drömsk, akustisk skiva som jämnfördes med Joni Mitchell. Strax efter albumssläppet försvann Linda. I många år var hon borta från artistvärlden. 1998 återutgavs skivan på CD och sedan dess har ryktet om hennes viskande sång och sköra folkpsych spridit sig. Nu är hon alltså återfunnen och skiva nummer två lär komma inom kort, drygt 40 år försenad. Nedan är en kort film om Linda:

Linda Perhacs är bara en i raden av bortglömda singer/songwriters som återupptäckts. Det är lite av en trend att leta upp sjuttiotalsartister och ge dem en ny chans. Det kanske mest kända exemplet är Sixtio Rodriguez, men listan kan göras lång. Här är några exempel:

Vashti Bunyan
Det brukar sägas att hon försvann efter sitt första album; 1970, men i själva verket fick hon familj och slutade därför med musiken. 2000 återutgavs debuten och väckte stor uppmärksamhet.  2005 kom den andra plattan och fick lysande kritik. Flera unga musiker har inspirerats av hennes musik. Det experimentella bandet Animal Collective har samarbetat med Vashti under senare år. När indiefolkbandet Midlake gav ut en skiva med  artister som inspirerat dem så fanns både Vashti Bunyan och Linda Perhacs med.

Bill Fay
Släppte musik under sent sextiotal och tidigt sjuttiotal, men helt utan framgång. Under 2000- talet började alltfler etablerade musiker prata väl om Fay, några gjorde dessutom covers på hans låtar. Wilco tog till och med upp honom på scen.  Efter över 40 års tystnad fick Fay äntligen göra en comeback-platta 2012.

Judy Dyble
Var medlem av Fairport Convention på sextiotalet, fanns med i utkanterna av tidiga KingCrimson och blev senare med i Acid-folkgruppen Trader Horne. Var inaktiv som musiker i många år, men har med unga musikers hjälp blivit riktigt produktiv under 2000-talet. Senaste albumet släpptes nyligen.

Shelagh McDonald
Hon gjorde två fantastiska album under tidigt sjuttiotal. En dag var hon plötsligt försvunnen. Hennes vänner, skivbolag och föräldrar var alla ovetande om vart hon tagit vägen. Läs mer 
Sakta växte hennes popularitet på näten. Tillslut återfanns Shelagh, efter trettio år, men hon verkade  vara helt ointresserad av musikalisk comeback. Nu har det visat sig att hon faktiskt spelat in en skiva som kommer den 30 September. Fantastiskt!! Den förra gavs ut 1971!


Vad är det då som gör att bortglömda artister återupptäcks på löpande band. Ett skäl är förstås den nya tillgängligheten. Med hjälp av webben och annan modern teknik har smal musik, som knappt sålde alls,  blivit tillgänglig för många fler. Plötsligt inser artister som inte gjort musik på många år att deras gamla album sprids på nätet och älskas av tusentals. Jag kan också tänka mig att många skivnördar och producenter lockas av tanken att kunna hitta en bortglömd guldklimp i det hav av musik som givits ut. Ofta romantiseras musikernas frånvaro från strålkastarljuset; de sägs ha varit försvunna, men vanligare är nog  att de slutat med musik för att de helt enkelt inte kunde försörja sig på det.

Kanske var det första exemplet, på en artist som blev återupptäckt Nick Drake. Läs mer om hans vandring från okänd till världsberömd här.

Här en låtlista med de artister som nämns i artikeln

Guld från skivhyllan: Christina Kjellsson - Mitt i en mening

Christina Kjellsson är verkligen en gulklimp som alldeles för få har upptäckt. Sedan nittiotalet har hon släppt flera mycket bra skivor. Hennes styrka ligger i orden. Texterna håller en otroligt hög standard. Med hjälp av en rimförmåga utöver det vanliga skapar hon den ena varma mänskliga berättelsen efter den andra. Tyvärr har musiken med åren fått någon slags dansbands/country smitta. Det hörs särskilt tydligt på hennes senaste platta som jag skrev om för en tid sedan.
Men istället för att gnälla över nya albumet, så skall jag hylla ett gammalt:

Mitt i en mening

 

Skivan kom år 2000. På tretton spår berättar hon lika många fantastiska berättelser.
Vi tar en låt i taget:
1. Hållplats
En kärlekshistoria med refrängen:
"Men jag stannar till och tvekar mitt i klivet, tänker vänta, ta det lugnt, vi hinner nog
men om det är någonting jag ångra här i livet så är det chanserna jag fick, men inte tog". En refräng som det finns anledning att sjunga ofta.
2.  Västra Gatan
En av de få låtarna i musikhistorien som handlar om min hemstad, bara det är skäl till att älska den. Dessutom är musiken på topp.
3. Förspillda dagar
Bara den rubriken får mig att buga av beundran
4. Gunga
Barndomen är ett vanligt tema hos Kjellsson. hon sjunger om sin och jag minns min.
5.Påfågeln
Berättelsen om hon som älskade för mycket
6.Morgonväkt
Naturromantik av det blåa slaget.
7. Mitt i en mening
Om de som inte är med oss längre, de som hastigt gick bort alldeles för tidigt. "Ett kommatecken hänger här i luften", sjunger hon bland annat
8. Ut i det fria
Ung kärlek:
"Heta händer natten ljum
en lånad bil, ett eget rum"
9. Tennis på Terrassen
Om kärleken som rostat ut, eller?
10. Vissa vandrare vet
Åter en sång som handlar om att någon dör ifrån oss.  Så sorgligt och vackert. Gissar att det handlar om när Christina vakade över sin far, men för mig handlar det om min.
11. Fullkomlig och fin
Åter beskriver Christina kärlek och natur på ett sätt som får ögonen att fuktas.
12. Från en lindansare
En metafor för...  ja?, livet kanske?
13. Bättre på bio
Jodå, humorn och självironin finns där hela tiden. I denna sång är det extra tydligt:
"Jag är en massmediaoker kvinna , något video-dement, jag har förlorat mig själv mellan kanaler", låter ju nästan Broberskt.

Att Kjellsson nyligen släppt en roman som fått lysande recensioner är föga förvånande,  hon är ju en ordets mästare. Vad som gör denna skiva till hennes bästa är att musiken också håller högsta klass.

Lyssna på hela skivan här

Cirkus Sol - Bandet som gick upp i rök

Detta Göteborgsband gladde mig och många fler under några år. Det blev två album med en underbar vis-folk.rock. Framförallt den första skivan, "Bra Sak",  är ett riktigt mästerverk.
Någon gång 2008 blev det helt tyst. Jag vet inte vad som hände, har inte kunnat få någon information, gissar att bandet helt enkelt la av. Idag hittar jag inga aktuella uppgifter om Cirkus Sol, bara en hemsida som tycks ha stått still i flera år. Bandets låtskrivare, David Björneloo verkar numera syssla med annat än musik, mycket synd tycker jag. Som tur är går det att höra valda delar från plattorna på Youtube.

Minns ni The Boothill Foot-Tappers och Fairground Attraction?

The Boothill Foot-Tappers bildades tidigt åttiotal och gav ut sitt enda album 1985. De räknades in i det som kallades folk music revival i England. Flagskeppet i den vågen var The Pogues. The Boothill Foot-Tappers var egentligen mer ett  skiffle/bluegrassband och kan ses lite som en föregångare till Fairground Attraction som slog igenom några år senare.

 

Eftersom jag under åttiotalet letade med ljus och lykta efter allt som lät någorlunda akustiskt och folkligt så tog jag emot både The Boothill Foot-Tappers och Fairground Attraction med öppna armar.
Håller det idag? Vad tycker du?

 

Bella Hardy - Battleplan

Bella Hardy är en ung, brittisk folksångerska med fiol. Hennes nya album hämtar näring ur traditionen, men det betyder inte att hon bara rapar  upp det generationer gjort förut. Istället har Bella grävt bland insamlat material, blandat, rört om och ut kommer sångerna i versioner som inte liknar något annat.. Till detta lägger hon egna kompositioner som är starkt påverkade av traditionen. Det gamla blir som nytt och det nya som gammalt, om ni förstår vad jag menar.

Detta är Bella Hardy fjärde album och det är först nu som hon har hittat sin egen musikaliska stig. Visst dryper musiken av brittisk folk, men det hörs även inspiration från såväl östeuropeisk musik som pop.

Det går ju inte att skriva om denna sångerska utan att nämna hennes röst. Den är så varm, personlig och fylld med känslor nog för att väcka upp döda.
Lyssna på en låt nedan eller gå in på Spotify så hittar du hela albumet.