"Så mycket bättre", säsong 4

Artisterna för nästa omgång av "Så mycket bättre" är nu klara. Årets upplaga ser mycket spännande ut. Kolla här:

Lill Lindfors
Lill slog igenom redan på sextiotalet. Medan de flesta av den tidens sångerskor gjorde lättviktig schlager har hon allt sedan starten gjort musik med hög kvalité. Dessutom var och är hon en riktigt stor scenpersonlighet . Jag förväntar mig att hon kommer att göra spännande versioner på de yngre artisternas låtar.
Lill-låtar jag hoppas få höra i programmet:
Du är den ende
Jag tycker inte om dig
Tillsammans är ett sätt att finnas till
Vad leker vi för lek idag
Om du någonsin kommer fram till Samarkand
Nygammal vals


Ulf Dageby
Dagebys nationalsånger har jag vuxit upp med. Fantastiskt kul att han är en av de sju. Denne man har en minst sagt stark låtkatalog . Skall bli mycket spännande att höra hans sånger i nya tolkningar.
Dageby-låtar jag hoppas få höra i programmet:
Bara om min älskade väntar
Livet är en fest
Jack the Ripper
Krig
Vi  äro tusenden
Barn


Ebbot Lundberg
En Göteborgs-personlighet som nu fler får lära känna. Med band som Soundtrack Of Our Lives och Union Carbide Production har han gjort stor musik.
Ebbot-låtar jag hoppas få höra i programmet:
Sister surround
Instant repeater ’99
You are the beginning
Theres only one of us here
Rest in peace
Golden age


Bo Kasper Sundström
Min frus stora favorit.

Bo Kasper-låtar jag hoppas få höra i programmet:
Världens ände
Vi kommer aldrig att dö
Semester
En jävel vid mitt öra
Det går en man omkring i mina skor
Önska dig en stilla natt

 

Titiyo
Jag gillar inte alltid den musik Tityo gör, men visst har hon spelat in en del bra låtar under sin långa karriär. Och så har hon ju har en fantastisk röst. 

Titiyo-låtar jag hoppas få höra i programmet:
Man in the moon
Longing for lullabies
Come along
Brigades
Make my day
Right or wrong

 

Vill du höra mina önskelåtar? Lyssna här

Om du undrar över mitt intresse för Så mycket bättre, så kan du läsa mer om det här 

 

 Det är bara de två yngsta deltagarna Ken Ring och Agnes som jag inte har någon relation till och därför har jag heller inte valt några låtar med dem

  

Kjell Höglund

Jag fortsätter med bortglömda svenska hjältar. Kjell Höglund är en konstnär som alltid gått sin egen väg. Jag använder medvetet ordet konstnär framför artist. Höglund har gjort musik och framförallt text som inte liknar något annat. Lyssnar man på hans ord kommer man snart in i en märklig värld av symboler, filosofi religion, grubbleri, humor och politik. Ofta är det allt på en gång. Själv tycker han att det där med att stå på scen kommer i andra hand , att det är skapandet bakom skrivbordet som är det viktiga. Nedan finns en mycket bra dokumentär om honom. Du får också en länk till hans bästa låtar.
Höglunds bästa låtar

 

 



Turid

Det är svårt att överskatta Turid Lundqvist betydelse i svenskt musikliv.  För nästan 50 år sedan startade hon en karriär på sina egna villkor,  det som tusentals unga tjejer försöker göra idag. Turid var bara sjutton år när hon 1966 vann Sveriges Radios vismästerskap.  Tillsammans med Marie Bergman var hon Sveriges första kvinnliga singer/songwriter. Marie och Turid har mycket gemensamt. De är i samma ålder, uppväxta i Stockholm, deltog båda i finalen av SR:s vistävling och jämfördes med sångerskor som Joni Mitchell och Melanie. Men medan Marie sögs upp av de kommersiella bolagen och blev en del av Family Four, så sa Turid nej till det stora skivbolaget. Hon ville inte bli en produkt och formas av någon annan.

Det var först när hon hittade den nyväckta musikrörelsen som hon kände sig hemma. Hon valde att spela in på det lilla, nybildade skivbolaget Silence och blev därmed en av proggrörelsens få kvinnliga artister.
De skivor hon gav ut under tidigt sjuttiotal är sensationellt bra. Särskilt hennes andra album, Bilder, är ett mästerverk. Där kompas hon av medlemmar i Kebnekaise och ljudbilden är lätt flummig.  På många sätt påminner det om den folkpsych som gjordes av engelska artister vid samma tid.
I mitten av sjuttiotalet blev proggrörelsen alltmer politiskt trång, Turid kände sig främmande bland plakatsång och politruker.  När Silence flyttade till Värmland blev det droppen som fick Turid att byta skivbolag. Hon gick till  Metronome - som hon tackat nej till 1970 - och blev kallad svikare av proggrörelsens egen tidning, Musikens makt. Under åttiotalet sinade så småningom Turids intresse för att göra musik och stå på scen. Efter att i många varit postkassörska, gör hon numera turnéer med mycket ojämna mellanrum. Att skriva ny musik och ge ut ännu en skiva verkar inte vara något som intresserar henne.   På många sätt är detta typiskt för denna musikant. Hon har alltid gått sina egna vägar och sagt nej så fort något känts fel.  Vi kan bara hoppas att hon en dag får lusten tillbaka och börjar skriva ny musik. Tills dess får vi passa på att lyssna när hon ger någon av sina få konserter.

Turids skivor är svåra att få tag på. Leta i skivbackar på loppmarknader så hittar du förhoppningsvis hennes LP:s. På Spotify finns en del, tillräckligt för att jag skall ge er en Låtlista

För att du skall få en rättvis bild av Marie Bergman bör du läsa även denna artikel.

Carin Kjellmans enda album

1985 gav Carin Kjellman ut en soloskiva. Efter att i många år  ha arbetat i folkmusikgruppen  Folk och rackare, var det nu dags att stå på egna ben. Skivan blev ett märkligt möte mellan två musikaliska världar. Å ena sidan Carin med sin spröda röst och tydliga rötter i brittisk och svensk folkmusik. Å andra sidan ett gäng nitiska studiomusiker som gjorde sitt bästa för att plattan skulle låta 1985.
Och visst är det syntigt med piskrappstrummor och allt annat som hörde tiden till, men Carins sång och hennes låtar besegrar maskinerna, får syntarna att bli varma och piskrappen att låta som rena smekningar.
Albumet innehåller dels ett antal egna kompositioner, dels covers på Richard Thompson och Sandy Denny låtar. Det är framförallt de egna sångerna som sticker ut. Inspirationen från engelska och amerikanska singer/songwriters hörs tydligt, men Carin lyckas verkligen hitta ett alldeles eget uttryck.
Genom åren har det varit väldigt få som delat min passion för denna skiva. De flesta som lyssnat har ogillat antingen Carins röst eller de maskinmässiga arrangemangen. Vad folk än säger så älskar jag musiken - och inte minst -  Carins texter mer och mer för varje år. Till min stora glädje finns albumet numera på Spotify. Nu är det bara en sak till som jag önskar mig; att Carin Kjellman skall göra ett andra album. Jag har väntat i 28 år!
Lyssna

Propaganda för bortglömd musik - Anders F Rönnblom

Sedan sextiotalet har han gjort musik. Det har blivit över 20 album, men för många är han ändå ett okänt namn.  För mig är det obegripligt att inte Anders F Rönnblom blivit en stor rockstjärna. Han har i alla år hållit en mycket hög nivå. Generationskamraterna Plura och Lundell har med liknande musik blivit folkhemshjältar , men få har brytt sig om Rönnblom.
På albumen  från det tidiga sjuttiotalet är soundet ganska akustiskt. Texterna är ofta  romantiska  och lätt naivistiska. Under sent sjuttiotal, tidigt åttiotal  påverkas han tydligt  av nya vågen och punken. Musiken blir tuffare, mer elektrisk. Även hans texter förändras , ibland är de smått obegripliga, ofta politiska, alltid fyllda till bredden med ord.  Det är också under denna period som han får allt mer speltid i radio med låtar som "Jag kysste henne", "Europa brinner" och "Det är inte snön som faller". Framgångarna är dock tillfälliga och 1983 tycks han lämna musiken. När han återvänder -89 är soundet åter mer akustiskt och countryinfluenserna är tydliga..
Jag tycker självklart bäst om de tidiga albumen med Rönnbloms svenska variant på Buffalo Springfield och Dylan, men även flera av de senare skivorna är pärlor. Än idag gör Rönnblom album som är värda att bry sig om.
Här listar jag mina fem favoriter:
Din barndom skall aldrig dö (1971)
Ramlösa kvarn  (1972)
Alternativ rock'n'roll cirkus (1974)
Komedia – en tripp nerför Tarschan Boulevard (1978)
Bravado bravado (1989)



Tyvärr finns mycket lite av Rönnbloms bästa musik på Spotify. Originalalbumen från sjuttiotalet lyser med sin frånvaro. Det känns därför meningslöst att göra en spotifylista.  Jag bjuder istället på dokumentären om Rönnblom, fylld med hans musik.
Ta även en titt på hans utmärkta hemsida:
http://www.andersf.com/

                                                                          Del 1:

 

 

Del 2 :

https://www.youtube.com/watch?v=gqJqDavFJR4

 

Del 3 :

Beatles, Taube och jag

Den första sång jag lär ha sjungit högt var She loves you med The Beatles, eller slafs jo, yea yea, som vi sa. Beatles var under min barndom likt modersmjölken, man fick det i sig varje dag och man hade nog inte blivit den man är utan det kosttillskottet.
Det finns bara en artist till som påverkat mig lika mycket, oftast förnekar jag det, men nu tänker jag komma ut ur garderoben och säga som det är. Evert Taube, hans musik låg som en blöt filt över hela min barndom. På varenda musiktimma, alla fester, ur strupen på mamma medan hon bakade, ja nästan överallt hördes Taube. Det är klart att jag blev påverkad, att denna vemodiga, sentimentala, naturromantiska blöta filt satt sina spår. All musik jag lyssnat på sedan min barndom relateras på något sett till Taube och Beatles. De är modellen för hur musik skall låta. Allt jag tycker om låter åtminstone lite som dessa två musikaliska urkällor.Det hjälper inte att jag letar upp udda album från någon väl låst källare i Dikkahaukee, lyssnar men riktigt noga så kan man ändå höra Beatles ackord och Taubes harmonier.
Nu är jag i ärlighetens namn inte så bekymrad över denna musikaliska barlast, det kommer att bli värre med min son. Han är uppväxt på Carola och Swedish House Maffia, tänk dig vilket öde. Hela hans liv kommer han yra runt och leta efter musik som låter Carola/house. Han kommer att gifta sig till sådan musik, döpa sina barn till det och - arma tanke- så småningom begravas till houserytmer. Då föredrar jag trots allt Beatles/Taube. Fast än har jag inte bestämt om de skall spela Samborobon eller Slafs jo på min begravning.