Kebnekajse

I början av sjuttiotalet orsakade detta band lite av en revolution i svenskt musikliv. Ledargestalten Kenny Håkansson var tidigt en etablerad gitarrist inom psychedelia och bluesrock. Vid en spelning med Cornelis i Danmark,hörde han Pers-Hans Olsson och Björn Ståbi spela "Polska från Enviken". Efter den händelsen var Kenny frälst på folkmusik och hans band, Kebnekajse, bestämde sig för att spela svenska spelmanslåtar. Med full rocksättning tolkade de den svenska folktraditionen på ett sätt som ingen annan gjort. Det var tungt, gitarrbaserat och med långa psykedeliska sjok mitt i spelmanslåtarna. Bandet nöjde sig dock inte med att spela svensk folkmusik, hela tiden provade man nya spännande, musikaliska vägar.
Här är några av medlemmarna under årens lopp:

Gunnar Andersson	Trummor
Göran Lagerberg	Bas
Hassan Bah	Slagverk
Ingemar Böcker	gitarr
Kenny Håkansson	Gitarr
Mats Glenngård	Fiol, gitarr
Pelle Ekman	Trummor
Pelle Lindström	Gitarr, fiol, munspel
Thomas Netzler	Bas

1978 var allt över. Bandet upplöstes och medlemmarna har sedan dess synts i alla möjliga musikaliska sammanhang. Här följer en genomgång av de skivor Kebnekajse släppte på sjuttiotalet:

.

Kebnekajse- Resa mot okänt mål (1971)
Deras första album. Kenny hade ännu inte upptäckt den svenska folkmusiken, därför låter skivan mer psyckedelisk rock än folk. På flera låtar sjunger man, det skulle dröja många år innan man tog upp sången igen. Bitvis är det ganska tung, progressiv hårdrock i stil med t.ex. November eller Råg I Ryggen.
Får fyra drakar av fem möjliga

Kebnekajse- II (1973)
Första skivan med svensk folkmusik. Flera traditionella låtar görs på ett sätt som världen aldrig tidigare hört. På detta album skapar Kebnekajse det sound som de är mest berömda för. De psykedeliska influenserna finns dock kvar, dels i folklåtarna, men framförallt i den långa Comanche Spring.
Får fyra drakar av fem möjliga

Kebnekajse -  III (1975)
Bandet fortsätter på inslaget spår. Skivan innehåller nästan enbart traditionella låtar. Detta album når dock inte upp till samma nivå som tvåan.
Får tre drakar av fem möjliga

Kebnekajse - Ljus från Afrika (1976)
Redan albumets titel anger att det är frågan om en ny musikalisk inriktning. Hassan Bah, på slagverk, har inspirerat bandet till att utforska afikansk musik. Musiken står dock still. Bandet verkar inte veta hur de skall hantera dessa främmande rytmer.
Får två av fem drakar

Kebnekajse - Elefanten  (1977)
Här trängs en halling med Håkanssons och Mats Glenngårds egna låtar. Kennys matrial är folklig psykedelia, medan Glenngård utforkar jazzrock. Mycket ojämn skiva, men höjdarlåtar som Lantluft och Halling från Ekshärad ger den ett högt betyg
Fyra av fem drakar.

Kebnekajse - Vi drar vidare (1978)
Denna skiva spelades in utan Kenny Håkansson. Folkinfluenserna är nästan helt borta, istället gör man någon slags svensk version på Genesis och Pink Floyd. För första gången sedan debuten sjungs det. Tyvärr saknar man en bra sångare.
Två av fem drakar

Efter många år är Kebnekajse numera tillbaka. Sättningen är, i stort sätt, som på den gamla goda tiden, det låter mycket som på den andra och tredje plattan och spelglädjen är förvånansvärt stor. Man har gett ut två album på 2000 talet

Nedan är en Spotifylista med blandad Kebnekajse. Tyvärr finns inte alla plattor på Spotify
Lyssna här

Vilket språk skall en svensk sjunga på?

Fram till sextiotalet var svaret på den fråga given. Klart att svenska artister skulle sjunga på svenska.  Så kom Beatles och allt som var inne och häftigt skulle framföras på engelska. Hundratals svenska popband dök upp, alla sjung de på ett främmande språk som de sällan behärskade. Först 1969 vågade Pugh bryta trenden och sjunga pop på svenska. Det tog  nu inte många år förrän alla sjung på sitt hemspråk. Under hela sjuttio och åttiotalet var man ingen riktig rockartist om man sjung på utländska. Under nittiotalet vände det igen. Allt fler sk indieband använde engelska. Idag sjunger fortfarande många yngre artister på detta språk, även de med konstnärliga ambitioner . Synd tycker jag som älskar svenska texter

Bli regelbundet uppdaterad på årets bästa låtar

Jag har gjort en låtlista på Spotify. Det har jag gjort många gånger förr, men denna är annorlunda.
Här kommer jag att lägga in 2012 års bästa låtar så fort jag hittar dem. Än så länge är det sjutton sånger, men det kommer att bli fler Allt du behöver göra är att klicka på länken nedan och därefter klicka på subscribe. Då kommer du regelbundet att bli uppdaterad på det jag tycker är årets bästa låtar.

Klicka här

Frida Hyvönen, smartphones och jag som gnällig gubbe

Nefertiti är en underbar konsertlokal. Lagom stor, varm och välkomnande. Frida Hyvönen är en fantastisk artist, skör och stark på en gång. Ändå blir jag irriterad där jag står och tittar ut över den sittande publiken. Vid varje bord sitter det åtminstone någon med smartphone i handen. De tittar lika ofta på sin apparat som på scen. Tjejen vid bordet närmast mig skriver på Facebook, någon annan tycks var djupt försjunken i läsning, en tredje använder kameran mest hela tiden.  Det känns som att folk lever mer i sina apparater än i den verklighet som går att ta på.

Paul Simon

Nu skall han få Polarpriset. Det är han väl värd. Få kan mäta sig med denna man, varken kommersiellt eller konstnärligt. En del tycker att han är för snäll och feg i sin musik, men jag håller inte med. Paul Simon har alltid varit en nyfiken upptäcktsresande i populärmusik, kanske framförallt som soloartist. Tillsammans med Garfunkel var det ganska traditionell folkrock och pop. På sina skivor i eget namn har han däremot provat en mängd olika musikaliska stilar och aldrig stannat upp i sin utveckling. På åttiotalet tog han in afrikanska influenser. Det innebar ett mycket mer rytmbaserat sätt att göra musik, samtidigt som han nästan sålde lika mycket skivor som Simon and Garfunkel.
Bäst är ändå Simon som kompositör av vackra melodier, där kan ingen slå honom.

Paul Simons bästa soloalbum är:
1. Still crazy after all this years
2. Graceland
3. Paul Simon
4. There goes rymin' Simon
5. Hearts and Bones
Låtlista


Med Simon and Garfunkel:
1.  Bookends
2. Parsley, sage, Rosemary and thyme
3. Bridge over troubled water
4. Sound of Silence
5.Wednesday morning,  3 A.M
Låtlista

Ett fåfängt försök..

Inte kan man väl lyssna på gammalt hela tiden, säger jag till mig själv och stänger av sextiotalsplattan som snurrar i spelaren.
Och jag har rätt, det går inte att bara lyssna på:
Fairport Convention
Byrds
Crosby Stills and Nash
Neil Young
Nick Drake
Joni Mitchell
Jackson Browne
och
Bob Dylan

På senare tid har jag därför skärpt till mig och börjat lyssna på ny musik som:
Thomas Andersson Wij
Kathleen Edwards
Great Lake Swimmers
och
Gravenhurst

....fast inte låter dom nyare dom.
De är bara yngre

Jag älskar smör...

...men ni får lova att inte tala om det för någon. Här får ni en låtlista som är sliskig,  sentimental och alldeles underbart smörig.

Jag älskar smör

Det fria skolvalet

Likvärdigheten i den svenska grundskolan har försämrats visar en ny rapport från Skolverket.
Det fria skolvalet har bidragit till att elever med hög studiemotivation och engagerade föräldrar samlas i skolor där det finns många andra studiemotiverade elever.Det får konsekvenser för likvärdigheten eftersom elevers resultat även påverkas av skolkamraterna.


Frihet för vissa har visat sig innebära orättvisa för andra. Vem är överraskad?

Michael Jackson som skröna 3

Michael Jackson som skröna 1

Michael Jackson som skröna 2

Gillar du rykten och skrönor om rockstjärnor?

Läs mer här

Tomas Mera Gartz är död

Rocktrummisen Tomas Mera Gartz har hastigt avlidit, 67 år gammal. Tomas var trummis i Träd Gräs och stenar, gruppen som under olika namn funnits sedan sedan sextiotalet . Jag såg bandet så sent som i februari och det som framförallt gjorde intryck på mig var Gartz sätt att spela trummor. Han hade en teknik som var alldeles egen. Det var hans gungande rytm som bildade själva grunden till gruppens improviserade musik.