Alla gör – förr eller senare- en folkrockplatta

Rubriken är något tillspetsad, men en del sanning ligger det i det. Många rockmusiker gör- efter några år- en folkmusik inspirerad platta. Egentligen är det inte så konstigt. Folkmusik har ända sedan Dylans debut varit en viktig del av rockmusikens influenser. Här listar jag några folkinspirerade album med kända rockartister.


Elvis Costello – King of America
Mer akustiskt än hans tidigare album.
Beatles – Rubber soul
Brukar kallas för Beatles folkrockskiva
John Cougar Mellencamp - Big Daddy
Bland annat fiol i sättningen
Tom Petty - Wildflowers
Slut på Jeff Lynnes pompösa arr. Här är det betydligt mer avskalat
Paul Weller - Wild wood
Folkligt kanske är att ta i, men nog hörs influenser från såväl Traffic som Nick Drake
Bruce springsteen – Seeger session
Folkrock, varken mer eller mindre
Lars Winnerbäck - Daugava
Är ganska folklig för det mesta, men här är det t o m mer än vanligt
Eldkvarn – Utanför lagen
På detta album bytte Eldkvarn stil. Från Costello new wave till The Band folkrock.
Traffic – John Barleycorn Must Die
Traffic gjorde aldrig någon hel folkrockplatta, men på de flesta album fanns någon låt som drog åt det hållet. Här är det egentligen bara titellåten som är folk.
Jethro Tull – Heavy horses/ songs from the wood
Detta band har alltid haft folkinfluenser, men här blommar de ut för fullt

Tack för musiken

Rubriken ovan är namnet på ett TV- program där Niklas Strömstedt intervjuar svenska popstjärnor. Vissa frågor återkommer i stort sett alla program. När jag sitter hemma i soffan och tittar så kan jag alltid svaren. Jag skulle gärna komma till programmet för att lägga ut texten. Konstigt nog verkar inte det bli av. Vad gör jag då? Jo, jag lämnar mina svar här istället.

Lennon eller McCartney?
Lennon
Världens bästa svenska låt?
Ulf Lundell - USA
Vilken låt önskar du att du skrivit?
Fairport Convention - One more Chance
Vilka sångröster har inspirerat dig?
Sandy Denny och Sam Cooke
Den bästa låttext du vet?
"Det finns ett rum för dig och mig.
Det finns ett rum för oss.
Det finns ett tomrum."(Robert Broberg- Tomrum)

Visst var det bra svar? Eller sitter du framför datorn och skriker: Fel, fel, fel?
Skriv då de rätta svaren i en kommentar

Klassisk musik och jag

Jag har funderat på varför klassik musik aldrig blivit något för mig. Jag borde tycka om det. Mycket går i moll, det är ofta lågmält, sådant gillar jag. Ändå blir jag ofta oberörd när stora symfoniorkestrar spelar eller när en solist framför ett verk. Det är för opersonligt. För mig är hela grejen med musik ett möte. Jag lär känna artisten genom den musik han/hon framför. Det flesta artister jag älskar är kanske inte de största musikaliska genierna, men deras starka personlighet präglar det de gör. När jag lyssnar på Nick Drake eller John Martyn, hör jag hur en vän talar till mig. Den upplevelsen får jag sällan av klassik musik.

Nedan kan du höra Renaissance göra Albinoni. Den stora orkestern är ersatt av en orgel och en röst. Det blir genast mer personligt, tycker jag.

Propaganda för bortglömd musik: Tommie Fransson!

Thommie Fransson är gitarrist och studiomusiker. Han kompade John Holm under sjuttiotalet, men även bl.a. Ola Magnell. Vad jag vet, gav han bara ut en platta. Den hette "An Apache Enigma". Det är någon form av instrumental, progressive rock, men med inslag av folk och världsmusik. Jag tycker det påminner om bl a Mike Oldfield, Thomas Almqvist och Ragnarök.
Skivan gavs ut på mercury 1981. Vad Tommie Fransson gör idag har jag ingen aning om.
Provlyssna på en låt:


Tommie Fransson - Emelie

Propaganda för bortglömd musik

Emitt Rhodes borde blivit superstjärna, men världen är inte rättvis.
Läs mer om honom här