Skivor 2011: Anna Järvinen - Anna själv tredje

Detta är Annas tredje album på fyra år. Få klarar av att vara så produktiva och samtidigt hålla en hög nivå. Men Anna kan. Hon har alltid skrivit starka melodier och sjungit med en röst som sticker ut. På detta album är dessutom arrangemangen bättre än någonsin. De elektriska gitarrerna, som flitigt hördes på förra plattan, finns knappt. Istället är det orglar och en symfoniorkester som dominerar. Det är så vackert och eftertänksamt att jag blir alldeles häpen. Tro nu inte att det är tungsint och svårt. Melodierna smakar pop och går alldeles utmärkt att sjunga med i. Det gör jag, hela tiden.
Lyssna här

Funderingar

Nu har det gått en tid sedan det hemska i Norge. Tankarna har vandrat fram och tillbaka. Jag är ofta osäker men detta har gjort mig mer övertygad än någonsin. Kärlek, förlåtelse och pacifism är de tre pelare som min övertygelse vilar på. Kanhända verkar detta naivt? Det må va så, men kärlek, förlåtelse och pacifism har aldrig mördat någon, det krävs alltid hat för att något sådant skall ske.

Alla har sina sätt att bearbeta hemskheter, jag gör en låtlista på Spotify
Sorg & Tröst

Nu är det bevisat, det vi känt på oss hela tiden

Läs länken nedan:

Dopamin flödar när musiken ger gåshud

Fynd i spelbutik

Följde med sonen till Kapten Krok. Det är en buitk i Göteborg som säljer begagnade spel till datorer och TV-spel. Döm om min förvåning när jag också fann backar med musik-cd:s.
Efter en stunds letande, köpte jag följande skivor.

Leonard Cohen - Songs of Leonard Cohen
Hans första, med klassiska låtar som Suzanne, Sister of mercy och So long Marianne. Kanske hans bästa. Har haft lite svårt för Leonard, men detta är riktigt bra.

Beatles - Let it be... Naked
Let it be gavs ut 1970, Letit be.. Naked kom först 2003. Den senare versionen ska återge hur albumet var tänkt att låta när det spelades in. Jag brydde mig inte om Naked när den kom ut, men nu måste jag erkänna att detta låter bättre än Phil Spectors version.
wikipedia om Let it be... Naked

Beatles - Yellow Submarine
Ett album som till stor del innehåller George Martins ointressanta filmmusik. Här finns dock fyra riktiga Beatles låtar som jag inte hade tidigare.
"Only a Northern Song", "It's All Too Much", "All Together Now" och "Hey Bulldog.

Lillebjörn Nilsen -Tillbake
Detta var det verkliga fyndet. Jag har länge tänkt köpa någon platta med denne norske vissångare. "Tillbake" är hans första album från 1971, otroligt bra.

Vad skivorna kostade? Hundra spänn för alla fyra.

Skivor 2011: Frank Turner - England keep my bones

Den här plattan har värmt mina öron hela sommaren. Det är en skiva där de flesta låtarna blivit till älskvärda vänner.
Frank Turner är ett nytt namn för mig. Han har ett förflutet i ett brittiskt punkband, men som soloartist gör han betydligt folkigare musik. Folk-Punk är kanske en bra beskrivning av hur det låter. Tankarna går till en tidig Billy Bragg. Här finns samma trubadur-känsla och punkiga atack.
Det är en mycket brittisk platta, både text och musik andas engelsk, rökig pub. Favoritlåtarna just nu är "Glory Hallelujah" och "Rivers", men jag hittar hela tiden nya pärlor bland albumets sånger.
Musiken finns på Spotify.

Guld från skivhyllan: I Want To See The Bright Lights Tonight

Richard and Linda Thompson- I Want To See The Bright Lights Tonight (1974)
Detta album drabbade mig i slutet av sjuttiotalet. Punken dominerade musiklandskapet, men jag lyssnade mest på symfonirock. När denna skiva stoppades i min hand förändrades min musiksmak för alltid. Visst hade jag hört en del brittisk folkrock innan, men detta var något annat. Inte en enda traditionell låt, men däremot tydliga influenser från folkmusik. Musiken lät, i mina öron, som om man tagit engelska ballader och gitarrbaserad rock och stoppat det i en centrigfug. Mycket på skivan är lågmält, men Richard elektriska gitarr finns nästan alltid med och river och rycker i låtarna. Richards musik är så välkskriven att det finns få låtskrivare som skulle kunna göra något liknande. Stor plats på albumet tar även Lindas vackra och allvarstyngda röst. Texterna är oftast extremt sorgliga. Låtar som Withered and died, Down were the drunkers roll och (It's nothing at) The end of the rainbow talar sitt tydliga språk.Ändå är det ingen skiva jag blir ledsen av, tvärtom har den gett mig kraft och energi genom åren.

Lyssna här