Richard and Mimi Fariña

Richard Fariña är en sorgligt bortglömd låtskrivare som tyvärr gick bort alldeles för tidigt. Under tidigt sextiotal var han en av många unga män inom den amerikanska folkmusik vågen. Han var också en av dem som - tillsammans med sin fru Mimi- var först ut med att lägga rockelement till folkmusiken. Hade inte Richard dött i en trafikolycka 1966 hade han säkert vuxit ut till en av folkrockens riktigt stora. Nu får vi nöja oss med att lyssna till de tre album som Richard and Mimi Fariña hann göra.

Mimi and Richard Fariña: Celebrations for a Grey Day
April, 1965
Richard and Mimi Fariña: Reflections in a Crystal Wind
December, 1965
Richard and Mimi Fariña: Memories
1968

Alla albumen innehåller gott om fantastiska låtar.

På spotify finns inget med Richard and Mimi Fariña, däremot finns Richarsds låtar framförda av andra artrister

Bob Dylan av andra

Femtio låtar till sjuttioåringen:Spotify länk

Om du vill kan du roa dig med att jämnföra med denna lista
För ganska länge sedan skrev jag denna artikel om Dylan

Moody Blues

Egentligen är jag för ung för Moody Blues, de hade sin storhets period när jag var i tio års åldern. Hade det inte varit för en storasyster så kanske jag aldrig brytt mig om bandet.
Det började med att min bästa kompis hade knyckt ett kassettband av sin äldre syster.
Han spelade upp en låt från bandet, flinade och sa:
- Har du hört, det låter som blommor och bin, visst är det konstigt?
- Jaa, sa jag med eftertryck
Några månader senare avslöjade min kompis att han börjat gilla den där blommor och bin låten
- Bandet heter Moody Blues, sa han, de verkar riktigt bra
- Gillar du blommor och bin låten? Har du blivit galen? sa jag
Vi var väl tolv, tretton år och det var Pugh som gällt fram till dess.

Moody Blues förändrade allt, särkilt för min kompis. Han köpte snabbt upp alla sju Moody Blues plattorna. Det var närmast omöjligt att få honom med ut och spela fotboll. Istället satt han hemma och lyssnade på fem gubbar som sjung "Aaaaooom" och annat flummigt.
Den första tiden tyckte jag musiken bara var fånig och ville inte lyssna alls. Men snart insåg jag att om jag överhuvudtaget skulle kunna umgås med min bästis så var jag tvungen att gå med på ett ständigt flöde av Moody Blues musik.
Man kan säga att jag indoktrinerades. Efter något år så sjung även jag med i "Aaaaooom" och kunde de flesta texterna om universell kärlek och berättelser i ögonen.
Tyvärr slutade denna grupp att vara bra ungefär samtidigt som vi började gilla dem.
Men deras sju första plattor är fortfarande sju av musikhistoriens bästa. Det vill säga om man gillar engelsk psychedelia och tidig, lallig prog

De sju första är:

1967 Days of Future Passed
1968 In Search of the Lost Chord
1969 On the Threshold of a Dream
1969 To Our Children's Children's Children
1970 Question of Balance
1971 Every Good Boy Deserves Favour
1972 Seventh Sojourn

Deras bästa på Spotify

Artikeln är återanvänd från Drakes musik

TV och musikhistoria

Ett helt underbart klipp. Programledaren är så ljuvlig, men vore fullständigt omöjlig i dagens TV. John lever verkligen upp till mytbilden om sig själv.

Svenska favoritlåtar just nu

Stina Nordenstam - Murder in Mairyland park
Detta är från Stinas första album (tror jag). Det tog femton år innan jag fattade hur bra denna stillsamma musik är

Brainpool - Smile
Härlig poppunk. Älskar låten, än om den har ganska många år på nacken.

Drejholt Orchestra- Time has told me
Nick Drake i jazzversion. Hur bra som helst.

Jörgen Kjellgren - En annan sort
Vispop av bästa slag
Spotify spellista

Ljuv musik

Gick ut tidigt i morse för att plocka blommor till min fru. Det är ju mors dag.
Solen sken, fåglarna sjung och blommorna luktade sommar. Tänk vilken underbar stund jag fick, ensam med naturens musik.

Det slår mig att jag tillbringar alldeles för mycket tid med olika maskiner; iPod, dator och tv fyller mitt liv. Funderar på att kasta alla skärmar och istället ägna mig åt naturens ljuva musik

Kajsa & Malena - Historier från en väg

1986 kom detta album. Det lät då som inget annat. Kajsa & Malena hade spelat poppunk i Tant Strul. Nu förväntades de göra syntpop som alla andra. Historier från en väg innehöll dock ingen syntmusik. Sättningen var till stor del akustisk och det låter mer Tom Waits, Edith Piaf och Billie Holliday än åttiotalspop.
Det är Malenas piano som dominerar tillsammans med Kajsas nakna, sårbara stämma. Tassande ståbas och en gråtande sax gör stämmningen fulländad. Det är blått, eftertänksamt och sentimentalt. Kärlekens tema dominerar texterna. Kajsas ord är så vackra att jag ibland lånade dem som romantiskt yngling. I min mun föll alltid textraderna platt, men när Kajsa sjung: " För du var vackrare än livet själv
det kunde varje människa se", ja, då lät det helt äkta.

Än idag väcker dessa texter och denna musik känslor som är så starka att tårarna ibland rullar nerför mina kinder. Varken Kajsa eller Malena har någonsin kommit i närheten av de höjder de nådde upp till på detta album. Alla skivor med duon verkar vara utgångna, men som tur är finns "Historier från en väg" på
spotify

Så mycket bättre - andra säsongen

Enligt Aftonbladet är sju artister klara för andra säsongen av Så mycket bättre. Det är :
Eva Dahlgren,
Mikael Wiehe,
Thomas ledin,
Lena Philipsson,
Timbuktu,
Laleh
E-Type.

För tid sedan gjorde jag en önskelista över de namn jag ville se i säsong två.Den såg ut så här:
1. Monica Dominique
2. Robert Broberg
3 Pugh
4 Ulf Lundell
5 Nisse Hellberg
6 Laleh
7. Håkan Hellström

Bubblare;
Lill Lindfors
Monika Törnell
Timo Räisänen
Ulf Dageby
Anna Ternheim

Trots att jag bara fick med en av mina önskeartister(Laleh), så tycker jag ändå det ser spännande ut. Mikael Wiehe var en klar överraskning. Jag ser verkligen fram emot att få höra ungdomar som Timbuktu och Laleh göra Wiehes låtar.

Vad jag kan sakna i årets uppsättning är äldre artister som har sina rötter i annat än pop och rock. Lill Lindfors, Monica Dominique eller Robert Broberg hade varit kul att ha med. Den nya säsongens artister känns lite för lika musikaliskt. Jag hoppas att jag har fel.

Tribute album

Hyllningsplattor heter det på svenska. Vad det är? Jo, oftast betyder det att ett antal artister har gått samman för att hylla en låtskrivare de alla gillar. Till att börja med gjordes tribute albums när någon artist dött, men numera hyllas alla möjliga. Resultatet kan bli gräsligt. Fans som försöker göra kopior på sin idols låtar misslyckas alltid.

Det finns dock hyllningsplattor som blivit riktigt bra. Låt mig berätta om två.

Påtalåtar - En hyllning till Ola Magnell



Samlingsskiva från 2006 med Ola Magnells låtar. Skivan var en födelsedagspresent till Magnell på hans 60-årsdag från några av Sveriges främsta artister inom pop-, rock- och singer/songwriter.
Det som gör detta album så bra är de unga musikernas respektlösa sätt att ta sig an denna vis-gubbes material. När jag hör Sanna Carlstedts "Nya perspektiv" eller Elin Sigvardssons "Tomma tunnor", så inser jag att Olas egna versioner var ganska taffligt producerade. Här är det distinkt, fyllt med energi och glädje, något man inte direkt förknippar Ola Magnell med. Medverkar gör också tunga namn som Stefan Sundström, Mats Ronander och Lalla Hansson. Ändå är det -som sagt - de yngre artisterna som imponerar mest. Utöver de som redan nämnts, gör även Lars Winnerbäck, Thomas Andersson Wij och Kristoffer Åström var sin Magnell låt.


The Inner Flame - A Rainer Ptacek Tribute




Denna platta är både en hyllningsskiva och ett välgörenhetsprojekt.
Rainer Ptacek föddes i Östtyskland men växte upp i USA. Han var en tämligen okänd singer/songwriter och multiinstrumentalist, men beundrad av andra musiker. 1996 drabbades han av en hjärntumör. Han saknade pengar och sjukförsäkringar och kunde inte betala den vård han behövde.
Några av Rainers betydligt mer kända vänner bestämdes sig då för att hjälpa till.
Det är detta album som blev hjälpen. Artister som Robert Plant & Jim Page, Emmylou Harris, Vic Chessnutt, PJ Harvey och Jonathan Richman medverkar alla med Ptacek låtar och intäkterna gick till sjukhusräkningarna. Det är americana och folkrock av allra bästa slag. Det finns faktiskt inte en ända dålig låt. Den absoluta höjdpunkten är Madeleine Peyroux makalösa version av Life is fine.
Jag tror plattan sålde ganska bra tack vare kändisarna medverkan och Rainers behandling kunde betalas . Tyvärr gick ändå inte hans liv och rädda och han dog i sviterna av sin sjukdom 1997. Kvar finns denna fantastiska skiva och Ptaceks soloplattor som dock är mycket svåra att få tag på.

De två albumen ovan finns inte på spotify, men googla så hittar du båda till försäljning.

R I P Nietzsche

Detta är en dödsruna olik alla andra jag gjort. Den Nietzsche jag sörjer var ingen filosof och ingen musiker. Han var en av alla dessa musikälskare. Självklart hette han inte Nietzsche, utan det var ett av de nick han använde på nätet.
Vi lärde känna varandra på ett musikforum för sex år sedan. Sedan dess har vi haft daglig kontakt, men aldrig träffats. Umgänget har uteslutande skett via forum, mail och -på slutet- via Facebook. Mestadels talade vi musik. Vi hade massor av gemensamma favoriter. Då och då blev vi även mer personliga och jag inbillar mig att vi kom varandra ganska nära. Det känns lite märkligt att sörja en vän jag aldrig träffat, men saknaden är stor. Han avled tisdagen den 3 maj.

Nietzsche älskade att göra listor över den musik han tyckte om. Här är en av de sista han gjorde:

Folkrock bästa
John Martyn - Solid Air
Steeleye Span - Parcel Of Rogues
Fairport Convention - Unhalfbricking
Lindisfarne - Nicely Out Of Tune
Lindisfarne - Fog On The Tyne
John Martyn - Sunday's Child
Strawbs - Bursting At The Seams
Strawbs - From The Witchwood
Fotheringay - s/t
The Waterboys - Fisherman's Blues
Fairport Convention - Liege & Lief
Steeleye Span - Now We Are Six
The Waterboys - This Is The Sea
Steeleye Span - Commoner's Crown
Fairport Convention - What We Did On Our Holiday's
Fotheringay - 2
Kate & Anna McGarrigle - s/t
Dave Cousins - Two Weeks Last Summer
Kate & Anna McGarrigle - Dancer With Bruised Knees
The Byrds - Turn, Turn, Turn
The Byrds - Mr Tamborine Man

Listan är hämtad från hans blogg .