Bo Hansson är död

Organisten Bo Hansson har avlidit. Han blev 67 år. Bo gjorde verkligen sin alldeles egna och personliga instrumentalmusik. Under sextiotalet verkade han i duon Hansson och Karlsson. På sjuttitalet blev Bo en av proggrörelsens storsäljare med bland annat albumet "Sagan om ringen".
Min favorit med Bo Hansson är "El-Ahraiah".
På denna skiva samsas Bosses orgel med Kenny Håkanssons gitarrspel.

Att åldras med hedern i behåll

Det är inte lätt att åldras. Vi lever i ett samhälle som dyrkar ungdomen. Artist och rockvärlden är extra utsatt för detta. Hur olika artister hanterar det här med åldrandet illustreras ganska väl av detta bildcollage.

Grundkurs i Folkrock

På annan plats i rymden kände jag mig manad att ge en grundkurs i Brittisk folkrock. Ni får den här också.

Vi börjar med definitionen. Folkrock är musik som blandar folktradition med rockens instrument och rytmer. Brittisk folkrock hade sin storhetsperiod från slutet av sextiotalet och in i sjuttiotalet. Den var starkt påverkad av amerikanska förebilder med Dylan i spetsen. Vad britterna tillförde var sin egen folktradition, ibland rent traditionella låtar. Vissa säger att Donovan var först, men han var rent musikaliskt amerikan, än om han biologiskt är britt
En nyckelperson för framväxten av Brittisk folkrock är Joe Boyd. Joe är amerikan och producent som drev det lilla produktionsbolaget Witchseasons production. 1966 gav han ut The Incredible String Bands debutskiva. Den innehåller helt akustisk musik men bandet är tydligt inspirerade av psychedelia och den framväxande hippierörelsen. The Incredible String Band spelade på Joe Boyds klubb UFO. Där hördes också dåtidens hippa psychedeliska rockband som Pink Floyd, Soft Machine, Move och Tomorrow. Ett annat band som gjorde trevande försök på UFO var Fairport Convention. Det var ett ungt band som framförallt var påverkade av amerikaner som Jefferson Airplan och Byrds. Boyd gav ynglingarna i Fairport skivkontrakt. Deras debutplatta låter mycket amerikansk, men för varje Lp blandar de in allt mer brittisk folkton. 1969 ger Fairport Convention ut Liege & Lief. Där tar de steget fullt ut och gör brittisk folkmusik mixad med rockens instrument och rytmer. Man kan diskutera om Liege & Lief var den första skivan med brittisk folkrock, hur som helst är det den mest klassiska. Efter Fairport växte det fram en uppsjö av folkrockband. De mest betydelsefulla blev:
Steeleye Span
Startades av Fairport avhopparen Ashley Hutchings. Blev de mest framgångsrika bandet vid sidan av Fairport. Prova plattan parcel of rougues.

Pentangle
Bildades ungefär samtidigt som Fairport, men hade aldrig en lika tydlig koppling till rockmusik. Medlemmarna kom från folkmusikvärlden och hade tillbringat mycket tid på Londons folkklubbar. Pentangle blandar in en del rock i sin musik, men även jazz och världsmusik. Prova plattan Basket of light

John Martyn
Hade sanmma bakgrund som Pentangle medlemmarna. Blev mer påverkad av rock för varje platta. Martyn utvecklade sin musik hela tiden och blandade in jazz, reggae och soul i sin musik. Prova plattan Solid Air.

Nick Drake
Kom från sitt pojkrum och kom aldrig riktigt därifrån. Släppte tre album och gjorde några få konserter innan han tragiskt dog. Påverkad av amerikaner som Dylan och Jackson C Frank. Det sägs dock att han hade en alldeles egen engelsk ton i sin musik. Egentligen finns det väldigt få rockelement i Drakes musik, men han brukar ändå räknas till Brittisk folkrock. Prova på plattan Five leaves left

Lindisfarne
Lika mycket Good Time Rock och music-hall som folk. Prova på plattan Fog on the Tyne

Richard and Linda Thompson
Ännu en avhoppare fån Fairport. Richard är en mästerlig låtskrivare och gitarrist. Prova på plattan I want to see the bright light tonight.

Sandy Denny
Sångerskan framför alla andra. Gjorde fyra soloplattor men gjorde bäst ifrån sig I grupperna Fairport Convention och Fotheringay. Prova på plattan Fotheringay.

Den brittiska folkrockens betydelse ebbade ut i slutet på sjuttiotalet. Men självklart har det fortsatt att dyka upp namn som blandar brittisk folkton med rockmusik.

Här är några exempel.
80-tal:
Waterboys, Pogues, Clannad, Oysterband och The men they couldn't hang
90-tal:
The Levellers, Ashley MacIsaac (är från Kanada), Heidi Berry, Equation och Great Big Sea.
00-tal:
James Yorkston, Seth Lakeman, Clara Dillon, The Eighteenth day of may och Circulus

Livemusik på min fest

Min dotter och hennes band inledde med två låtar.
I can wait Forever (Simple plan)
Fan, fan, fan (Thåström)
Inte ett öga var torrt.
Senare på kvällen gick Ola Henricsson och Örjan Hjort upp på scen. För en tid sedan fick de en lista av mig. På den fanns ca 20 av mina absoluta favoritlåtar. Denna kväll spelade Ola och Örjan sex sånger från listan. De gjorde dessutom var sin egen låt. Det blev succé! Vilken upplevelse att få höra "mina älsklingar" med två fantastiska musiker.
Här listas låtarna de gjorde:
Gässen flytta (Dan Andersson, Torstein Bergman)
Bibbis visa (Cornelis)
The Water is wide (Trad)
Att ha det taskigt med sig själv i Paris (Robert Broberg)
Place to be (Nick Drake)
Men bara om min älskade väntar (Dylan/Dageby)
Ett gott liv (Örjan Hjort)
Glad att det är över nu (OLa Henricsson)
Konserten avslutades med att min älskade gick upp och sjung Lisas Dröm (Lasse Tennander)

Denna fest blev ett minne för livet.

Joan Armatrading

Joan Armatrading föddes i Västindien, men flyttade med familjen till Birmingham, England, som sjuåring. Hon började som tonåring spela akustisk gitarr och skriva egna låtar. Joan släppte sitt första album 1972,där låter hon som en typisk singer/songwriter, inspirerad av Dylan och Joni Mitchell. På den andra skivan har hon redan börjat mejsla ut den blandmusik som skulle bli så typisk för Armatrading. Soul, folk, jazz och Reggae rörs ihop till den underbara röra som bara Joan Armatrading kan skapa. Hennes influenser är tydligt en blandning av svart och vit musik. Kanske är det detta som gör henne så unik. Sina bästa album släppte hon under sjuttiotalet. Joans åttiotal var popigare och producerat på tidstypiskt sätt. Ändå hittar man flera bra låtar på åttiotalsskivor som Me myself I och Walk under ladders.

Joan fortsätter att släppa bra musik. 2007 kom hennes första bluesplatta och helt nyligen har hon gett ut ett nytt album.
Tyvärr har hon aldrig nått ut till den riktigt stora publiken, utan förblivit lite av en kultartist.
I slutet av åttiotalet kom det en ny generation kvinnliga singer/songwriters, flera av dem var tydligt inspirerade av Armatrading, inte minst Tracy Chapman.

Mina favoritplattor med Armatrading är:
Joan Armatrading (1976)
Show Some Emotion (1977
To the Limit (1978)

Några av mina favoritlåtar hittar ni i länken nedan:

Spotify länk

Jag släpper min första CD

Idag släpper jag min första CD, med fyra låtar. Den heter "Ledsen man lurar vart han vill".
Låtlistan är:
1.Ut på det blå (Cover på Nick Drake låt)
2. Riv hål på hemorrojderna ( Ny text på: "Riv alla stängsel")
3. Jag köper gôa gubbar för pengarna (Ny text till "Jag köper vingar för pengarna")
4. Gråt på första april. (Cry for me Argentina)

Allt går i moll. Jag spelar alla blåsinstrument själv och tänkte ett tag att skivan skulle heta : "Känn dig blåst"