Brittisk folkrock, 20 i topp

En kompis bad mig lista de bästa albumen med brittisk folkrock. Det gjorde jag. Tänkte att ni skulle få se listan också.


1.Nick Drake - Five leaves left
2.Fairport Convention - Unhalfbricking
3.John Martyn - Solid Air
4.Linda and Richard Thompson - I want to see the bright light tonight
5.Sandy Denny-North Star Grassman And The Ravens
6.Iain Matthews - If You Saw Thró My Eyes,
7.Linda Thompson - Versatile Heart
8.Mike Heron -Smiling Men With Bad Reputations
9.Lindisfarne - Nicely Out of tune
10.Albion Band - Rise up like the sun
11.Ronnie Lane - Slim Chance
12.Strawbs - Nomadness
13.Trees- on the shore
14.Waterboys - Roam to roam
15.Spriguns - Time will pass
16.Duncan Browne - Give Me Take You
17.Pentangle - Basket of light
18.Roy Harper - Come out fighting ghingis Smith
19.Steeley Span - Rocket Cottage
20.Shelagh McDonalds - Album

Among the Oak and Ash

Josh Joplin and Garrison Starr. Två unga, amerikanska singer/songwriters bestämde sig för att göra en skiva ihop.
Namnet på duon blev Among the Oak an Ash och materialet främst välkända,traditionella folklåtar. Det hade kunnat bli hur tråkigt som helst, men det blev en av 2009 års bästa album. Skivan bjuder på två sångröster som få kan mätas sig med och med arrangemang som ligger närmare country/folkrock än tradionell folk. Trots att det är gamla låtar till största del, känns musiken ny. Ett bra exempel är "The water is wide", en folklåt som gjorts hundratals gånger. Här blir den fräsch och frisk som en sommardag. Starrs röst och ett enkelt men spännande arrangemang, lyfter sången till helt nya höjder.
Albumet avslutas med några låtar som inte är traditionella Joseph Hillstrom 1879- 1915, är en ny sång, skriven av Starr, som är tydligt besläktad med de tradionella sångerna. Sista låten är Bigmouth strikes again. En Smiths cover. Med det låtvalet förtydligar duon det jag redan förstått. Among the Oak an Ash gör musik med tydliga rötter i så väl traditionell folkmusik som modern indierock. Jag tror det är just det som får mig att älska denna duo.

Jag vill tacka Virgil för tipset och ge er en länk:
Among The Oak & Ash på MySpace

Americana

På senare år har jag lärt mig ett nytt ord; Americana. Det är en lös benämning för rock som har sina rötter i folkmusik och traditionell musik från USA. Gamla gubbar som Bob Dylan och Neil Young räknas dit,men också en hel hög med nyare namn.
Efter att ha lyssnat mest på brittisk musik i alla år, har denna amerikanska musikstil tagit all större plats på mina skivhyllor.
Här är några av mina favoriter:

Wilco
Ett band som som får mig att vilja släcka ljusen och krypa närmare frugan. Tyvärr väcker inte Wilco alls samma känslor hos min fru. Denna grupp har sina rötter i amerikansk country och folk men har i perioder använt mer experimentella ljudbilder. Jag gillar dem bäst när de lutar sig mot sina rötter, som på albumet: "Sky blue sky".
Lyssna

Calexico
Blandar in mexicanska och filmiska klanger i countryn och folkmusiken. deras första album var till stor del instrumentala, sången har dock tagit allt mer plats. Gillar allt de gjort.
Lyssna

Jayhawks
Har samma rötter som banden ovan, men också betydligt mer Beatles influenser. Ett modernt Byrds om man så vill. "Rainy day music" är min favorit platta med Jayhawks. De flesta framhåller dock bandets tidiga album.
Lyssna

The Court and Spark
Jag har bara lyssnat på ett album med detta band; "Witch season". Det innehåller underbar musik.
Och vad annars kunde man vänta när en grupp som är uppkallad efter ett av Joni Mitchells bästa album gör en skiva som bär samma namn som Nick Drakes produktionsbolag. Med sådana förutsättningar kan man inte misslyckas.
Lyssna

Fairport till Göteborg

Nu är det åter dags att se dessa charmiga, grånande herrar.
Fairport Convention spelar på Brew House (Göteborg) den 1 okt 2009, kl 20.00.
Möt upp!!

Färöarna

Jag har varit på Färöarna. Självklart passade jag på att försöka sätta mig in i modern Färöisk musik. Det som slog mig var hur viktig traditionen är på öarna. Det hörs även i musiken. Jag lyssnade på många bra artister, gemensamt för de flesta är att det finns spår av traditionell färöisk musik. Detta oavsett genre. Här kommer en lite närmare presentation av tre artister och ett skivbolag:

Eivør Pálsdóttir
Är en sångerska som sjunger i olika musikstilar, bland annat jazz, folkmusik, popmusik och klassiskt. På sina soloskivor gör hon en personlig blanding av experimentel rock och tradition.
Eivør Pálsdóttir påminner ibland om Björk Guðmundsdóttir. Hemma på Färöarna är Eivør en av de största sångerskorna, hon är även stor på Island.

Kristian Blak
Är Färöarnas evige musikant. Född '47 i Danmark men bosatt på Färöarna sedan 1974. Han har komponerat musik med konstmusikalisk inriktning, men även jazz och folkmusik. Han har en central roll i musiklivet på Färöarna och spelar i ett oräkneligt antal band. Jag hade glädjen att få träffa Kristian och det var delvis han som var min guide in i landets musik.

TÝR
En hårdrockgrupp som gör eget material såväl som traditionella låtar.
Týr gör sin musik både på engelska och färiska. Det de gör kallas för "Progressive folk/Viking metal". Medlemmar är bland annat Heri Joensen, Kári Streymoy, and Gunnar H. Thomsen. Bandet släppte sin debut på det färiska bolaget Tutl, men slog igenom internationellt när de gav ut på det betydligt större bolaget; Napalm. Deras folkliga och pogrockiga infuenser gör att till och med en hårdrocks-novis som jag kan uppskatta bandet. På bild ser de dock lika fåniga ut som de flesta andra hårdrockband.

Tutl
Är ett Färöiskt skivbolag som ägs gemensamt av musiker och kompositörer. Bolaget har haft mycket stor betydelse för landets musikliv. De ger ut album i en mängd olika musikaliska stilar. Folk, jazz, pop, rock, konstmusik, country och gospel har getts ut på Tutl. Bolaget har också en egen skivaffär med bara Färöisk musik.

Lyssna här:
Eivør Pálsdóttir

Kristian Blak and Yggdrasil

Týr

Tankar från en hungrig man

Frågan är om det finns något annat som berör mig så starkt som musik.
En bok kan få mig upprymd eller tankfull, en film likaså, men bra musik är livets bränsle. Musiken går rätt in i hjärtat på mig.
Fast nu behöver jag något som går rätt ner i magen.

Vad man kan ha Nick Drake till

Året var 1990. Jag och min flickvän skulle gå på Wilmer X. Vi hade bestämt med några vänner att träffas i god tid innan konserten för att umgås och dricka öl. Tyvärr blev vi försenade. När vi väl var vid mötesplatsen, var våra vänner inte där.
- De har självklart tröttnat på att vänta. Vi hittar aldrig dem, de kan ha gått till vilken krog som helst, tänkte jag
Då såg jag plötsligt att någon skrivit "Nick Drake" på ett träd alldeles intill. En gammal fuktskadad affisch satt på trädet och gjorde reklam för en konsert som redan varit, men över den bleka texten hade någon skrivit "Nick Drake" med vanlig kulspetspenna. Eftersom jag var ett stort Nick Drake fan redan då, skrek jag till och gick närmare. Först nu såg jag vad som stod med mindre bokstäver under "Nick Drake".
”Hej Mikael, vi har gått till Gyllene Prag, vi ses där.”
När vi väl kom till Gyllene Prag så skrattade kompisarna och Peter sa:
- Vi diskuterade hur vi skulle få dig att se ett meddelande från oss och kom på att något vettigt kanske man kan ha Nick Drake till, trots allt.

Dåligt Ljud

Varför nöjer sig folk med så dåligt ljud nuförtiden?
Jag har aldrig varit någon ljudfreak, vilken låt som kommer ut ur högtalaren har alltid varit viktigare än ljudkvalité.
Men nån måtta får det ändå vara. Numera tycks vi mest lyssna på musik i anläggningar som har en massa praktiska och tekniska fördelar, men som låter uselt.
Mobiltelefoner, iPodar, mp3 spelare m m låter alla sämre än mammas gamla transistorradio.
En av mina kompisar fick nog. Han gick till loppmarknaden och köpte en gammal stereoanläggning från sjuttiotalet. Pris: 200 spänn Ljudkvalitet: fantastisk