Musik och minnen

Det är med vissa låtar som med lukter och smaker, Jag åker blixtsnabbt tillbaka i tiden. Minns en plats, ansikten, omgivningar och -framför allt- känslan.

Låt mig ge ett exempel. Varje gång jag hör Summer wine med Lee Hazlewood så blir det 1968. Pappa och jag står i kön till kassan på EPA. Det luktar svett om kassörskan och pappa bär på ett par blå skidor som jag skall få. Egentligen är jag helt nöjd och önskar inget mer. Då ser jag det jag verkligen vill ha! I ett skivställ, alldeles vid kassan, står den. Omslaget är mossgrönt och silluetten av Lee syns tydligt.
- Jag vill ha den skivan, pappa, hör jag mig själv säga och pekar bort mot hyllan med singlar. Pappa är nog på sitt ovanliga köpglada humör, för utan kommentar plockar han ner skivan och betalar med ett leende på läpparna. Jag glömmer aldrig lyckan jag kände.
En halvtimma senare var jag hemma och Lees musik strömmade ut ur den jakarandabruna radiogramofonen. Livet var fullkomligt! Musiken smakade den stora vida världen och Lees mörka röst fick mig att längta.
Hur det gick med skidorna? Jag minns inte om jag någonsin använde dom.

Fyra länkar till bra musik

Herman Dune:


Alasdair Roberts:

http://www.myspace.com/lauramarling

Alla Fagra

Sagan om när två musiknördar hittar varandra

Jag och B-G hade träffats med jämna mellanrum. Ofta gällde det jobb, aldrig pratade vi musik. Men så gav jag en intervju i lokaltidningen. Den handlade inte heller om musik men på frågan om fritidsintressen så svarade jag: Brittisk folkrock.
Två veckor senare ringer jag upp B-G för att åter snacka arbete. I slutet av samtalet säger han plötsligt:
- Obskyr folkrock, gammal vinyl, samla skivor
- Va, svarar jag
- Du gillar folkrock och gammal vinyl, fortsätter han
- Ja, hur vet du det?
- Jag läste i tidningen och vet du vad; jag är likadan.
- Själv gillar jag Richard Thompson, John Martyn med flera. Känner du till dom? undrar jag
- Om jag känner till!? Om jag gör???!!!

När jag lagt på luren så fylldes jag av den där glädjen som uppstår när jag hittar en själsfrände i de mest oväntade sammanhang.
B-G och jag har träffats flera gånger efter detta samtal men omständigheterna har krävt att det mest har blivit tal om ekonomi och arbetets organisatoriska fördelar.
Dock vet jag att en dag skall vi ta oss tid och bara prata om obskyra album från 1972, vem som spelade bas på den plattan och varför John Martyn gjorde sina bästa album ihop med Danny Thompson

Joe Jackson

Joe Jackson slog igenom i slutet på sjuttiotalet. Då var han en ung, arg rockare. Punken hade revolutionerat musikvärlden. Massor av snabb, melodiös och ilsken rock såg världens ljus.
Tillsammans med bland andra Graham Parker och Elvis Costello blev Jackson ett av affischnamnen för det som kallades new wave.

Efter några album tröttnade dock Joe på snabb, rak rock. Hans fjärde platta innehåller gladjazz med covers på gamla fyrtiotalslåtar. I ärlighetens namn har jag aldrig riktigt förstått mig på den skivan, men den blev ändå starten på en mycket spännande musikalisk resa. Jackson gick nu från att vara en av många till att söka sin alldeles egna musikaliska fåra.
På de nästkommande albumen hördes latinska influenser, jazzsoul och så småningom även konstmusik. Opersonligt likt en kameleont, sa någon. Bättre förr, sa andra. Fel, fel, fel, sa jag. Vilken genre Jackson än rörde sig i så kunde jag alltid höra ett personligt uttryck som var hans alldeles egna. Ett uttryck som förenade hjärna och hjärta på ett sätt som jag hade hört ytterst få göra

Jag är glad

Idag är jag ledig och ensam hemma hela dagen. Nu har jag lyckats koppla in min iPod till stereon, klicka på "Blanda spår" och ut i vardagsrummet kommer 8GB av blandad musik. Fantastiskt!! Tänk vad lite som kan glädja en musiknörd

Åttiotalets bästa album enligt drake

1. Ben Watt - North marine drive
2. Billy Bragg – Workers playtime
3. John Martyn – Grace and danger
4. WilmerX -s/t
5. Southside Johnny & the Asbury Jukes - At Least We Got Shoes
6. Paul Simon – Graceland
7. Joe Jackson – Body and Soul
8. Richard and Linda Thompson - Shout out the light
9. Everything but the girl – Eden
10. Kajsa & Malena – Historier från en väg