Knacka på dörrar

Jag återkommer med jämna mellanrum till min tonårsdotter. Man kan fråga sig vad hon gör i en blogg som till största delen handlar om musik?
Jo, det är i musiken vi möts. Efter dagar av sms;ande och msn;ande, blandat med ett och annat "hmm" och "tjaaata", så är det nästan alltid musiken som får oss att börja tala med varandra. Ofta är det bara några få ord, som: ”Pappa har du den där skivan” eller ”bra låt”. Men någon gång ibland händer det att vi blir sittande och pratar. Vi låtsas att vi snackar musik, men båda vet att vi gör mycket mer än så.

Igår tog hon fram den akustiska gitarren och visade mig den nya låten hon lärt sig. Det stack till i hjärteroten när ”Knocking on Heavens Door” kom från hennes mun och fingrar.
- Häftig låt va? Fast den har du väl som vanligt på nån platta, eller?
Nu kunde jag haft en lång utläggning om Bob Dylans original, vilket humör han var på när han gjorde låten och vilken sorts papper han skrev den på
Men jag bara log och nickade.
Sedan pratade vi olika intron, ackord och så småningom drömmar och längtan efter att kunna någonting riktigt bra.
Ibland är det inte så dumt att både vara tonårspappa och lagom mycket musiknörd

Fairport Convention

Nu tycker jag att det är på sin plats att jag presenterar Fairport Convention. Den brittiska folkrockens skapare om man så vill. Bandet som innehöll så många bra låtskrivare men som ändå fick störst framgång med traditionellt material.

Allt började i slutet på sextiotalet. Ett gäng tonåringar bildade bandet i London. Namnet fick man från det hus där man repeterade, The Fairport Lodge. De ursprungliga medlemmarna var bland annat Simon Nicol, Ashley Huchings och Richard Thompson, snart tillkom även Martin Lamble och Judy Dyble. Man hade bara spelat i några månader när man kom i kontakt med producenten Joe Boyd. Joe föreslog skivkontrakt men ville komplettera bandet med en manlig sångare vid namn Ian MacDonald(han bytte senare namn till Ian Matthews.)
1968 gavs det första albumet ut. Fairport var då ett band som framförallt tagit intryck av amerikansk musik. Byrds och Jefferson Airplan var förebilderna men man hade också lyssnat mycket på amerikanska singer/songwriters som Bob Dylan, Joni Mitchell och Tim Buckley.
Under denna period rörde sig bandet i en psykedelisk underground miljö, vilket innebar att man bland annat spelade en del på klubben UFO, där även band som Pink Floyd, Soft Machine och Move spelade.
Sakta rörde sig dock gruppen bort från det psykedeliska och de amerikanska influenserna. Judy Dyble byttes ut mot Sandy Denny och bandet fick därmed en fantastisk sångerska och låtskrivare med starka rötter i folkmusiken. Fairport Conventions andra och tredje platta är en blandning av covers, egna låtar och en och annan traditionell brittisk folklåt. Kanske är det dessa två albums hopkok av amerikanska och brittiska influenser, som jag gillar bäst. Dessa skivor innehåller dessutom några av de allra bästa låtar som Sandy Denny och Richard Thompson någonsin skrivit.
1969 släppte bandet Liege and Lief. Nu tog man steget fullt ut och gjorde ett album som dominerades av traditionella brittiska folklåtar i rockversioner. De egna låtarna var få och även de lät väldigt traditionella.
Liege and Lief startade en flodvåg av brittisk folkrock. Artist efter artist ville blanda folkmusik med rock. För Fairports del så började dock en tid av söndring och några år senare så hade flera av bandets ledande profiler hoppat av. Fairport fortsatte i olika sättningar och finns än idag, men den bästa folkrocken görs inte längre av dem.

I mitten och i slutet av sjuttiotalet var det istället avhopparna Sandy Denny, Richard Thompson, Ian Matthews och Ashley Hutchings som gav ut den spännande folkrocken. Idag är det ungdomar som tex Seth lakeman som håller fanan högt. Fairport var dock först och ingen har överträffat det som bandet gjorde i början av sin karriär.

Vill du se och höra dem? Gå in på Youtube


Bra album:
Fairport Convention 1st (1968)
What We Did on Our Holidays (1969)
Unhalfbricking (1969)
Liege & Lief (1969)
Full House (1970)
samt albumet som Sandy denny återkommer på:
Rising for the Moon (1975)

Soloskivor med sandy Denny:
The North Star Grassman and the Ravens 1971

Sandy 1972

Richard and Linda Thompson:
Want To See the Bright Lights Tonight
Hokey Pokey
First Light

Ashley Hutchings gjorde spännande musik med både Steeley Span och Albion band

Drakes musik har kommit tillbaka!

För några månader sedan gjorde jag ett stort misstag. Genom att klicka på fel ställe raderade jag hela "Drakes musik" (den blogg som jag skrivit i under flera år). Jag var förtvivlad men efter att ha slickat mina sår en tid, startade jag en ny blogg. Det är den du nu läser
Döm om min förvåning; när jag gick in på min blogg idag så upptäckte jag att Blogger inatt uppgraderat. Nu erbjuder de plötsligt en ny tjänst. Bloggar som man en gång raderat kan man få åter genom att klicka på "Ångra borttagning av blogg" . Nu har jag klickat och har då plötsligt två bloggar. Jag tror inte jag kommer att skriva i Drakes musik något mer, men bloggens 169 inlägg ligger nu öppna för läsning igen.
Gå gärna in och titta. Där finns mycket berättelser om Nick Drake m fl:
http://drakesmusik.blogspot.com/

Barbro och Jojje gjorde revolution

På sextiotalet var musik för barn antingen Alice Tegnérs redan då ålderdomliga visor eller Gullan Bonemarks sånger om att sudda bort sin sura min. Texterna var vuxnas förmaningar till barn och musiken var rakt igenom barnslig. Då kom Goda´Goda´, ja, den hette så, skivan med Jojje Wadenius.
Året var 1969, Jojje sjung sina egna melodier och för texterna stod Barbro Lindgren. Det var helt klart en skiva för barn, men samtidigt med texter och musik som även fick mamma och pappa att digga.
Jojje var redan firad rockmusiker och Barbro var en barnboks författarinna på uppgående. Det dem gjorde var att ta barnen på allvar. Texterna handlade om kärlek, avundsjuka, längtan och galenskap och musiken var modern rockmusik, om än med lite visprägel. Så hade aldrig en barnskiva låtit förut, var detta verkligen musik lämplig för barn? Det tyckte inte alla men tillräckligt många för att LP:n skulle få en grammis 1969.
Nu många år senare kan man tydligt se att Goda´Goda´ revolutionerade barnskivan. Det har kommit en flod med bra barnskivor efter att Jojje och Barbro bröt isen. Album som visar att barnmusik inte behöver vara moralkakor och simpla melodier.

Här listar jag några bra barnskivor:
James & Karin - Barnlåtar
Robert Broberg – Pling Plong show
Nationalteatern – Kåldolmar och Kalsipper
Filarfolket – Hönsafötter och gulerötter
ZigZag - Världsvisor
Vardagsgruppen - Lillebrors låtar
Lollo Asplund - Äppelmelodier & Lurendrejerier

Så alla föräldrar; kasta Disneymusiken och lyssna på dessa skivor med era barn.

Och ni som inte har några barn; ge skivorna en chans ni också

En halv special

Jag försöker förhålla mig till musik som till mat. Jag äter gärna Oxfilé med anklever och portvinssås, men lika gärna halvspecial
(1 korv,bröd och mos). För att inte tala om lakris och söta karameller . Ibland kan det vara kul att prova exotisk mat, t ex indiskt.
Att bara äta en sorts mat blir för tråkigt i längden

Folkrock i Spotify

Blev du nyfiken på listan med folkrock eller fattade du ingenting?
Om du har Spotify så kan du lyssna på några av artisterna, jag har nämligen gjort en spellista.

Klicka på länken:
http://open.spotify.com/user/drake2/playlist/0SXVPOOSEleidmVwBQSj1V

100 Folkrockare

Det är väl ingen nyhet att Brittisk folkrock är en musikstil som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Här är en lista på artister/band som jag gillar. De flesta är sjuttiotalsnamn men det finns ett och annat nyare band med. Siffrorna som står efter varje namn, är årtiondet då bandet/artisten var som bäst. Det har smygit sig in en och annan amerikan också.


10, 000 Maniacs 80
Ashley MacIsaac 90
Al Stewart 70
Albion Band 80-90
All About Eve 80
Amazing Blondel 70
Anne Briggs 70
Bert Jansch 60-00
Billy Bragg 80
Bill Fay 70
Boothill Foot-Tappers 80
CaraDillon 00
Circulus 00
Clannad 70
Clive Gregson 80
C.O.B. 70
Comus 70
Dando shaft 70
Akron/Family 00
Damien Rice 00
Decameron 70
Donovan 60
Natural Acoustic Band 70
Dr. Strangely Strange 70
Duncan Browne 60-70
Dulcimer 70
Espers 00
Fairport Convention 60-70
Flogging Molly 00
Fotheringay 70
Forest 70
Fungus 70
Garry Higgins 70
Great Big Sea 00
Ghost 70
Gryphon 70
Heidi berry 80
Mike Heron 70
Hedgehog Pie 70
Heron 70
Horslips 70
Ian Matthews 70
Incredible String Band 60-70
James Yorkston 00
Jade 70
Jack The Lad 70
John & Beverley Martyn 70
John Martyn 70
King Creosote 00
Krysia 70
Linda Thompson 80&00
Levellers 90
Lindisfarne 70
Luka Bloom 80-00
Lucky Jim 00
Magna carta 70
Mandy Morton 80
Malcoms Interview 80
McGuinness Flint 70
Matthews Southern Comfort 70
Mellow Candle 70
Memory Band 00
Mr. Fox 70
Nick Drake 70
Men They Couldn't Hang 80
Oysterband 80-00
Paul Brady 80
Pentangle 60
Pogues 80
Ralph McTell 70
Richard & Linda Thompson 70
Richard Thompson 80
Richard Digance 70
Ronnie Lane 70
Roy Harper 60-70
Run Rig 90-00
Sandy Denny 70
Sallyangie 60
Seth Lakeman 00
Shelagh McDonald 70
Show of hands 00
Spirogyra 70
Spriguns 70
Steeleye Span 70
Strawbs 70
String driven thing 70
Super Daughter 00
The Eighteenth Day of May 00
The way we live 70
Tir Na Nog 70
Tyrannosaurus Rex 60
Tunng 00
Trees 70
Tudor Lodge 70
Vashti Bunyan 70&00
Waterboys 80
Alan Hull 70
Bread loves and dreams 70
Keith Christmas 70
Home Service 80
Allan Taylor 70
Morning Dew 60
Shide & Acorn 70
Prelude 70
Sonny Condell 70
Woods Band 70

Vill du veta mer om artisterna? Gå in på bloggen nedan och sök. De flesta - framförallt sjuttiotals namnen-hittar du där. Du kan också fråga mig, om du vill veta mer
http://time-has-told-me.blogspot.com/

Jo, jag vet att jag räknar dåligt

Lyssnar på just nu

Monica Törnell - Ingica

1972 fick en endast 18 år gammal Monica Törnell möjlighet att att ge ut sin första platta.

Bakom henne stod ett helt fotbollslag med rutinerade musiker och låtskrivare.

Björn J:son Lind höll i producentrodret och män som Alf Hambe, Cornelis och Hawkey Franz'en stod för låtmaterialet. Ändå är det rakt igenom Monica Törnells skiva. Det är hennes röst och personlighet som gör detta till en av de bästa album som gjorts på svenska.

Det är till stor del en coverplatta , utöver de som redan nämts så finns här låtar tidigare gjorda av Jethro Tull, Eric Andersen, Melanie, och Janis Ian. Men bara lugn, Monica slår alla orginalversioner med hästlängder

Det är visa, folkmusik och rock men framförallt är det den bästa sångröst som någonsin funnits i detta land.

Kanske finns det inget album som jag lyssnat på så många gånger som detta, ändå tröttnar jag aldrig.

Blir du nyfiken och vill lyssna?

Tyvärr är inte det alldeles lätt. Ingica ,precis som Monicas övriga sjuttiotalsplattor, finns inte på CD. Vill du lyssna så får du antingen leta upp en LP eller så får du ta kontakt med mig

Till en vän

Den äldre generationen lämnar oss.
En efter en dör dom bort och vi är plötsligt äldst.
Du och jag som nyss satt i sandlådan,
vi har inte längre någon mamma och pappa att ropa på.
Ändå finns dom där.
När jag ropar på min son så hör jag min far i rösten
och när din dotter slår ut med händerna så ser du din mor i gesten

Sveriges viktigaste artister (och producenter)

Jag har i dagens GP läst en artikel skriven av Johan Lindqvist. Han listar de av dagens svenska artister som spelar störst roll som innovatörer och inspiratörer.
Hans Lista ser ut så här:
1. Karin Dreijer (The Knife)
2. Håkan Hellström
3. Robyn
4. Kent
5. Timbuktu
6. Säkert/ Hello Saferide
7. InFlames
8.Laleh
9.Thåström
10 Eldkvarn

Jag tycker att Johans mycket spännande lista behöver kompletteras med ett historiskt perspektiv.
Så här kommer de artister och producenter som betytt mest för utvecklingen av svensk rock och pop under de senaste 40 åren.

1. ABBA
Är ingen personlig favorit, men det är svårt att komma ifrån dessa super stjärnor. Självklart har de varit otroligt viktiga som inspiratörer för tusentals unga musikälskare.
2. Pugh Rogefeldt
När han gjorde rock på svenska 1969 så var det sensation. Det kan diskuteras om han var först och självklart var det bara frågan om tid innan någon annan hade slagit igenom med rock på svenska. Samtidigt var Pughs respektlöshet och experimenterande med både musik och text, något som påverkade en hel generation av unga musiker på sjuttiotalet.
3. Anders Burman
Producent och skivbolaget Metronomes ägare. Anders var den som gav Pugh skivkontrakt och utöver honom en hel hög av svenska artister. Metronome skrev ofta kontrakt med namn som inte var tillräckligt färdigförpackade för att passa de stora bolagen men inte heller nog politiska för att rymmas inom proggrörelsen.
Långt ifrån allt Burman producerade var pop och rock, han är mannen som gett ut Marie Bergman, John Holm, Bernt Staf, Ola Magnell, Cornelis Vreeswijk, Fred Åkerström och Monica Zetterlund, för att bara nämna några.
4. Thåström
Får vara med på både Johan och min lista. Har varit kanske den största svenska inspirationkällan för unga, arga rockmusiker under de senaste 25 åren.
5. Bo Hansson
Denna orgelmästare var en av de första svenskarna som nådde ut med sin musik utanför sveriges gränser. Hans instrumentala musik har inspirerat många över hela världen.
6. Anders Lind
Producent och ägare av skivbolaget Silence. Anders får stå som representant för proggrörelsen som hade enorm musikalisk betydelse på sjuttiotalet. Plötsligt kunde en mängd band som aldrig platsat på de stora bolagen få ge ut sin musik. Proggrörelsen var hårt politiskt styrd. Silence var dock ett undantag. Här gav Anders utrymme åt artister med spännande musikaliska idéer. Det var Bo Hansson men också Samla Mammas Manna, Kebnekajse, Fläsket Brinner, Turid, Jan Hammarlund, Philemon Arthur and the Dung , Dag Vag och Bob Hund m fl
7. Cornelis Vreeswijk
Cornelis var själv ingen rock och popartist. Visa och blues var hans fack. Ändå har han påverkat massor av svenska artister inom just rock och pop
8. Janne Schaffer
Schaffer är den svenska gitarrguden i svensk rock och pop. Som sådan har han haft stor betydelse.
Många är de unga män som har stått hemma och låtsats vara Schaffer. Några av dem har vuxit upp till riktigt goda musiker
9. Turid
Sveriges Joni Mitchell sa man i början av sjuttiotalet. Men Turid var mycket mer än så och frågan är om vi idag hade haft en sådan flod av kvinnliga singer/songwriters i Sverige om inte Turid visat vägen
10. Ulf Lundell
Det går bara inte att hoppa över honom. Han fick en hel generation att förstå att rockpoesi var något för svenska språket

Har jag glömt någon? Kanske borde EMI:s Kjell Andersson vara med också? Olle Ljungström? Bob Hund?

Vad är viktigt i livet?

Allvarligt talat; vad är viktigt i livet?
Att få fred på jorden?
Att ha bra kontakt med sina barn?
Att ha nära vänner?
Att ha ett långt och lyckligt kärleksförhållande?
Att ha ett utvecklande och stimulerande arbete?

Ja, allt det där är viktig.
Den första punkten har lilla jag ingen större möjlighet att påverka, men de övriga...
Ofta känns det som om arbetet kväver allt annat som är viktigt.
Det finns en risk för att jobbet går utöver barn, kärlek och även vänner.
Passar man sig inte så står man där med ett fantastiskt jobb men med ett uselt liv.

En skivsamlares bekännelse

När jag var sjutton så tyckte jag att musik var det allra bästa och viktigaste man kunde ägna sig åt. Eftersom jag inte kunde ta en ton så blev jag skivsamlare. Jag bestämde mig för att en dag äga 2000 LP skivor. Just då hade jag kanske femtio, men jag hade läst om pingisspelaren Stellan Bengtsson och hans stora skivsamling.
Jag tänkte: ”Kan jag inte bli lika bra som Stellan i pingis så kan jag åtminstone ha lika många skivor.”
Sakta, sakta blev skivorna fler. Det gick mycket långsamt för pengapungen var liten och skivorna dyra. Om jag minns rätt kostade en LP 37,50. I takt med att jag började jobba och lönekuvertet blev större så köpte jag också allt fler skivor. Så småningom blev plattorna både fyra och fem hundra till antalet.Jag hann inte alltid lyssna på det jag köpte men huvudsaken var att samlingen växteFast det skulle jag ju aldrig erkänna då. Nä, jag köpte skivor enbart av politiska skäl. (Förklaringen till det märkliga påståendet var så lång och obegriplig att jag orkar inte skriva den här)

När jag var runt trettio påstod jag att jag hittat viktigare saker i livet än LP skivor.Detta var förstås en lögn. Jag strävade i själva verket fortfarande mot två tusen plattor. Nu var jag på god väg, inom nå’t år skulle jag nå mitt mål.
Då går dom jävlarna och byter format! Lp skivan ut CD;n in!Till att börja med vägrade jag gå med på förändringen, men snart var det ju omöjligt att få tag på LP skivor. Allt fler av mina vänner började dessutom att harkla sig besvärat när jag snurrade igång plåttallriken, sopade bort dammet från nålen och lät pickupen rasa ner på vinylen med ett knasterbrak.

Jag började motvilligt köpa CD och tillslut bytte jag t o m ut de flesta gamla LP skivorna.Detta tömde många plånböcker, tärde på familjen och tog lååång tid. Men en dag - ganska nyligen - kunde jag höra mig själv säga:”Jag är stor skivsamlare vettdu, har ca två tusen plattor”. Ynglingen mitt emot mig tittade oengagerat på mig och mumlade nåt om gammaldags, ipod och nedladdning.
- Vad snackar du om, sa jag vresigt
Han berättade då -fortfarande lätt ointresserat- hur mycket musik han hade på sin ipod, hur fort han samlat ihop till det och hur lite det kostat. Jag gick därifrån!
Dagens ungdom fattar inte nåt!

Visa

Tre listor på bra modern visa eller som det heter nu för tiden; Singer/songwriters:

Första generationen:
1. Cornelis Vreeswijk
2. Olle Adolphsson
3. Torstein Bergman
4. Allan Edwall
5. Alf Hambe
6. Fred Åkerström
7. Barbro Hörberg
8. Rune Andersson
9. Stefan Demert
10. Ulla Sjöblom

Andra generationen:
1.Monica Törnell
2. Ulf Lundell
3. Mikael Wiehe
4. Bernt Staf
5. Lasse Tennander
6. Ola Magnell
7. Marie Bergman
8. Kjell Höglund
9. Turid
10. John Holm

Tredje generationen:
1. Christina Kjellsson
2. Tomas Andersson Wij
3. Lars Winnerbäck
4. Magnus Johansson
5. Love Olzon
6. Lars Demian
7. Sofia Karlsson
8. Stefan Sundström
9. Euskufeurat
10. Dan Viktor

Mixed Media, Ronny Carlsson, Lollo Asplund, Johan Johansson, Irma, Sanna Carlstedt, Ann-Kristin Hedmark, Görel Crona, Erik Paulsson, Lasse Englund, Ulf Sturesson, Robert Broberg, Peter Le Marc, Hawkey Franzén och några till, är också mycket bra. I några fall har har de gett ut för få album för att få vara med på listorna, för andra handlar det mer om att de bara ibland gör musik som kan kallas för visa eller singer/songwriters

Tredje generationen kan du hitta på Myspace och de andra i vinylbackar eller hos mig.

Hawkey Franzén

Hawkey Franzén är en bortglömd guldklimp i svenskt musikliv. Under sextiotalet spelade han i Lea Riders Group, bl a tillsammans med Jojje Wadenius. Lea Riders Group är mest kända för sin musik till filmen: ”Dom kallar oss mods”. När Jojje bildade ”Made in sweden” 1968, satsade Hawkey i stället på en solokarriär med plattan ”Visa från Djupvik” som kom ut 1969. Lp:n är en slags temaplatta om Hawkeys tid på fångvårdsanstalt för vapenvägran. Tillsammans med Pughs "Ja dä ä dä"så är ”Visa från Djupvik” den första rockplattan på svenska.
Hawkey gav under sjuttiotalet ut en rad med plattor som innehöll en alldeles unik blandning av jazz, blues, visa och rock. Musiken låter som om tidiga Chicago och Blood Sweat and Tears möter Cornelis.
Sedan åttiotalet har Franzén främst sysslat med musik för teater, radio och TV

Lista på de HF plattor jag tycker man skall ha:

1969 Visa Från Djupvik

1971 Visa Från Gungor Och Sand

1971 Visa Från Och Till

1972 Visa Av Och Med
Ingen av plattorna finns tyvärr på CD. Leta i gamla vinylbackar eller kontakta mig.

Tiden går men husgudarna består, om än något äldre

Låt oss roa oss med en lek. Jag har valt ut sex av mina husgudar. På alla finns det två bilder, en från ungdomstiden, en som visar hur de ser ut idag. Kan du para ihop dem?

Vilka de är?

John Martyn(kan du läsa om i bloggen), Shelagh McDonald(kan du läsa om i bloggen), David Gilmour, Linda Thompson, Monica Törnell och Richard Thompson .

Ursäkta den märkliga layouten, det funkade visst inte så bra at knö in så många bilder.