Noah Gundersen gör musik som befinner någonstans i detta
amerikanska hav av indiefolk och altcountry som ibland hotar att dränka mig.
Hans skiva klarar dock av att flyta upp till ytan och gripa tag.
Medan mycket annat i denna genre låter bra, men känns för lite, så väcker
Gundersen starka känslor. Med en gråtmild röst, gnyende fiol och gripande
texter får han mig att stänga av diskmaskinen, sätta mig i soffan och verkligen
ta in musiken. Lyssna på "Seperator" så förstår du vad jag menar.
Andra bra spår är titellåten och den inledande acapella sången "Poor
man's son". Några svaga spår hittar jag inte, skivan har
en sensationellt hög lägsta nivå.
Ps: Numera är han är allt några år äldre än på omslagsbilden
Ps: Numera är han är allt några år äldre än på omslagsbilden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar