söndag 15 december 2013

2013 års bästa svenska album- Slutliga listan.


 

1.      David Urwitz – En gång i världen

Ännu en platta med akustisk gitarr, tjutande orgel och texter om relationer. Det har gjorts tusentals tidigare. Urwits verkar i en tradition som Dylan fulländade redan för nästan femtio år sedan och som Winnerbäck och Lundell tagit svenskt patent på. Ändå får denna skiva mig  att frysa på melodierna, gråta av texterna och njuta av munspel och orgel. Kanske är det smärtan i skilsmässotexterna, eller skörheten i rösten, eller rent av Peter LeMarcs produktion. Nja, jag vet inte riktigt, men riktigt bra är det hur som helst.


2.     Benjamin Folke Thomas – To close  to here

Detta låter såå amerikanskt! Men Benjamin Folke Thomas lär vara Göteborgare. Musiken är, hur som helst, tydligt påverkad av singer/songwriters från andra sidan atlanten. Dylan, Phil Ohs och JJ Cale ekar genom låtarna. Sång efter sång får mig att le igenkännande, luta mig bakåt och bara njuta.  Visst finns det en risk med sådan här musik. Det kan lätt låta för mycket som kopia på det man redan hört. Thomas faller dock inte i den fällan. Han har, trots allt, tillräkligt mycket talang och personlighet för att lyckas i denna traditionstyngda genre.


3.     Stefan Sundström – Under radarn
Stefan fick nog av allians och svensk marknadsanpassning. Flyttade till norsk landsbygd för att
fiska och vänta på bättre tider. Nu är han tillbaka med en platta som är det bästa han gjort på länge. Han har lämnat stones- influenserna bakom sig. Här är det istället Cornelis och Stafs andar som vilar över musiken. Naturen går som en röd tråd genom plattan. Stefan skriver med värme om växthus, fåglar och odlandets glädje. Det är naturromantik, men även politik, så klart. Stefan är en politisk vispoet som kommenterar sin samtid med välformulerade rader och stort engagemang.  Ibland får han till ord som blir till fraser att bära med sig. ”Vill man bli älskad är det dumt att bli idol” är ett exempel   ”Alla tunga sorger har jag lagt i en kompost, till våren kan jag gödsla glädjen med dem”, ett annat. Tack Stefan för att du finns.


4.    
Axel Sondén & flyttfåglarna – På gatan nedanför
Jag bor alldeles nära en musikalisk smältdegel, nämligen Visskolan i Kungälv. Dit kommer unga tjejer och killar med Hellström och Indiepop i fingrarna och möter svensk vistradition. Resultatet blir ofta artister som gör något personligt av alla dessa influenser. Axel Sondén är ett bra exempel. Jag har charmats av denna platta hela året och blev ännu mer förälskad i musiken när jag såg Axel live. Han har en talang och vilja att berätta som står över det faktum att han ibland sjunger småfalskt och nödrimmar. Jag är övertygad om att vi kommer att höra mer av Axel Sondén

 5.     Folkvang – Folkvang
Detta unga Umeåband gör instrumentalmusik i Camels och Bo Hanssons anda. Vackert och mörkt som en djup skog. Skivan har vuxit för varje lyssning och många är de kvällar då deras smått sagolika toner fyllt mitt rum.


6.      Willemark, Knutsson, Öberg – Alla drömmars sång

En skiva som förnyar svensk jazz med folkmusik. Saxofonisten Jonas Knutsson har varit inblandad i många liknande projekt och nästan alltid har det lett till ljuv musik. Även Lena Willemark är van vid att låta jazz och folkmusik mötas. Mats Öberg känner jag inte till lika väl, men hans piano flyter väl in i denna trio och tillsammans gör de stämningsfull och tidslös musik.  Mina favoriter just nu är den underbara covern på Beatles All my loving och den inledande Norrskensbrand


7.     Sara Thuresson – Jag tror det är möjligt

Denna vispoet går från klarhet till klarhet. Skall jag vara ärlig kan jag inte alltid ta till mig hennes texter, men orden är vackra, det räcker långt. Musiken går däremot direkt in. Låtarna är otroligt jämna, det finns faktiskt inte en svag låt på denna skiva.  Albumet  blir till en mjuk filt över själen. Låter kanske för tillrättalagt och sövande för vissa. Men ärligt talat, gillar inte vi alla en mjuk filt?

8.      AnnaMy – Woodpecker

Anna Myrsten heter hon egentligen. På sin debut gör hon någon slags folkrock med tydliga rötter i tidigt sjuttiotal. Med andra ord har Anna hämtat inspiration från sådan musik som jag älskar. Men ibland låter produktionen bättre än melodierna. Det räcker dock långt. Allra bäst är Anna i Come and sit och Care där musiken blir just så där mjukt psykedelisk som jag älskar.

9.      Sara Zacharias – Mot Solen

http://folkochfa.blogspot.se/2013/09/bortglomda-tedlatar.html

10.  Steve Dobrogosz - Candlelight

Steve ensam med sitt piano. Som vanligt skapar han en stämningsfull musik som är fri från genrer och gränser.  




 


 

 

 

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar